Dagens ämne är ”ain’t” och några andra besvärliga sammandragningar.
För att citera de berömda inledningsreplikerna i den första talande filmen någonsin, The Jazz Singer: ”Wait a minute, wait a minute! Du har inte hört något än!”
Du kanske har blivit utskälld – eller åtminstone tillrättavisad – för att ha använt denna slangförkortning, men vet du hur ”ain’t” kom till och när det är okej att använda det?
Revyn av sammandragningar
Du kommer ihåg att när två ord trycks ihop och minst en bokstav tas bort och ersätts av en apostrof, bildas en sammandragning.
”Du skulle” eller ”du hade” blir till ”du skulle”. ”Du skulle älska den här morotskakan, Bunny.” Eller: ”Det är bäst att du reser dig upp nu, Neil.”
”Hon är” eller ”hon har” blir ”hon är”. ”Hon är väldigt glad för din skull, Joy.” Eller: ”Hon har gått över dig, Matt.”
Vad ska man säga i stället för ”Ain’t”
The Random House Dictionary påpekar att även om ”ain’t” anses vara olämpligt eller slang, så har det faktiskt uppstått som ett alternativ till två andra sammandragningar – en klumpig och en grammatiskt helt enkelt felaktig.
Vad sägs om att någon säger: ”Det går bra för mig, eller hur?”? Vad ersätter ”ain’t I”? Det kan vara ”är jag inte?”
”Jag klarar mig bra, är jag inte?”. Det är korrekt, men lite otympligt – och i dagens avslappnade konversation kanske onödigt korrekt. Om man vänder på det och förkortar det till en sammandragning blir det ännu klumpigare: ”I’m doing all right, amn’t I?”.
Ett värre alternativ är ”är jag inte?”. Det föreslår konstruktionen ”I are doing all right, aren’t I?”
Random House erbjuder ett bättre alternativ i sitt avsnitt om användning: ”Jag klarar mig bra, är det inte så?”. Ännu enklare är att prova detta: ”Är det bra för mig?” Och kom ihåg att ”all right” består av två ord, ”all” – med två l – och ”right”.
Det är inte rätt att säga ’Ain’t’
”Ain’t” används naturligtvis inte enbart i första person singular. 
Låt oss konjugera det:
-
Jag är inte
-
Du är inte
-
Han, hon eller det är inte
-
Vi är inte
-
Du är inte
-
De är inte
Wow. Det är verkligen mångsidigt. Det är synd att det oftast inte är acceptabelt, eller hur? Ooh, jag kryper ihop.
När är ”Ain’t” acceptabelt?
De enda gånger ”ain’t” är acceptabelt är i dialog eller när du vill förmedla en vardaglig ton. I det allra första exemplet jag gav dig från ”The Jazz Singer” – ”You ain’t heard nothin’ yet” – ger ”ain’t” en jordnära ton till titelfiguren Jakie Rabinowitz.
I filmen ”Trollkarlen från Oz” säger det fega lejonet: ”Ain’t it the truth, Ain’t it the truth?!”. Här används ”ain’t” för komisk effekt.
I grundskolan kan man ha hört en smart och elak klasskamrat säga: ”Jag kommer inte att använda ’ain’t’ längre, eftersom ’ain’t’ inte finns i ordboken”. Jo, det är det faktiskt, men man måste vara mycket försiktig med hur man använder det.
Det kanske mest ihågkomna ”ain’t” var en del av ett felaktigt citat. I kölvattnet av Black Sox-skandalen 1919, där medlemmar av Chicago White Sox hjälpte till att kasta World Series, lämnade ”Shoeless” Joe Jackson domstolsbyggnaden och en ung beundrare frågade: ”Det är inte sant, eller hur, Joe?”
En tidningsreporter gav tydligen lite mer kraft åt det, och ”Say it ain’t so, Joe” blev en del av sporthistorien – och hittade till och med sin väg in i fjolårets vicepresidentdebatt.
Det snabba och smutsiga tipset
Som med många andra myntord är regeln här en fråga om sammanhanget. I affärsartiklar, vetenskapliga texter och andra formella skrifter ska du utelämna ”ain’t” om det inte används i ett direkt citat och aldrig säga det i allmänna samtal om det inte är en del av ett skämt eller ett välkänt ordspråk. Använd det med försiktighet i dialoger eller för att förmedla en folklig ton i prosa. Behandla det som kryddig senap; gör inte en hel smörgås av det.
Är det ”Could’ve” eller ”Could Of”?
När vi ändå är inne på ämnet sammandragningar, låt oss ta en titt på vad som har hänt med konstruktionerna ”would have”, ”could have” och ”should have”. Folk har hört det helt korrekta ”could’ve” – och hört det som ”could of”.
Det finns det hjälpande verbet ”could”, men om man sedan stavar det ”could of” har det inget huvudverb att hjälpa till med. Så i teorin hjälper det en preposition, ”of”. Tyvärr fungerar det inte på det sättet. Det är ”could have.”
I tidigare avsnitt har vi talat om hur språket utvecklas och hur vissa strängare konstruktioner har blivit tyst accepterade genom utbredd användning. Men inte i det här fallet. Det är en hård regel.
För att hålla anständig engelska vid liv ska du anstränga dig lite extra och uttala dig: ”skulle ha”, ”kunde ha” och ”borde ha”.
”Tja”, säger du kanske, ”jag har tänkt förbättra min diktion.”
Ja, ja – woulda, coulda, shoulda.
Ska du säga att du ”kunde bry dig mindre” eller ”kunde inte bry dig mindre”?
Föreställ dig att någon berättar något som inte gör någon skillnad för dig.
”Glenn och Dale sa att de inte kommer att följa med på vår resa till dalen.”
För att uttrycka din absoluta likgiltighet svarar du: ”Jag kunde inte bry mig mindre”.
Oj. Egentligen kunde du inte bry dig – kunde inte bry dig mindre. Du står på noll på omsorgs-o-mätaren, och det finns inga negativa siffror på den skalan.
Om du säger att du skulle kunna bry dig mindre, säger du underförstått att du bryr dig, även om det bara är en liten bit, en liten bit, en liten bit, en liten bit, en liten bit, en liten bit, en liten bit.
Ett bonustips!
I fallen ”skulle kunna” och ”jag skulle kunna bry mig mindre”, kom ihåg det gamla vanliga: Tänk på innebörden av det du säger. Om en konstruktion inte är meningsfull är det förmodligen inte vad du vill förmedla.
Ragan.com
Den här podcasten är skriven av Rob Reinalda, chefredaktör för Ragan Communications (word_czar på Twitter), och jag är Mignon Fogarty, författare till The Grammar Devotional.