Är naturresurser en förbannelse, en välsignelse eller ett tveeggat svärd?

Frågan om hur naturresurser påverkar den ekonomiska utvecklingen är ett viktigt och spännande område inom den ekonomiska forskningen. Även om den tidiga litteraturen om resursförbannelse dokumenterade ett starkt negativt samband mellan naturresurser och BNP-tillväxt har en växande mängd motstridiga bevis framkommit. Med många länder som fortfarande är starkt beroende av volatila resurshyror är det fortfarande en viktig politisk fråga hur naturresurser påverkar utvecklingen.

Addisu Lashitew

David M. Rubenstein Fellow – Global Economy and Development

Eric Werker

Professor – SImon Fraser University

Ett av de viktigaste skälen till bristen på samförstånd om hur resurserna påverkar utvecklingen är att flera förklaringar kan vara sanna samtidigt. I figur 1 identifieras två viktiga kanaler: en direkt ekonomisk effekt och en indirekt institutionell effekt. Den direkta effekten omfattar flera ekonomiska faktorer med både positiva och negativa komponenter. På den positiva sidan genererar naturresurser ekonomiska räntor som kan användas för tillhandahållande av kollektiva nyttigheter och andra produktiva ändamål. På lång sikt kan dock osäkerheten i samband med sjunkande och instabila bytesvillkor för råvaror undergräva de offentliga finanserna och avskräcka från investeringar. Det senaste oljeprisraset som utlöste en budgetkris i stora oljeproducerande länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är ett exempel på denna negativa effekt. Resursernas kumulativa direkta effekt på den långsiktiga utvecklingen kan således vara antingen positiv eller negativ, beroende på balansen mellan dessa uppvägande effekter.

Naturresursernas indirekta effekt på utvecklingen kommer från resursernas potentiella negativa effekter på den institutionella kvaliteten. Statsvetare och ekonomer har länge hävdat att resursrikedomar undergräver utvecklingen av politiska institutioner och styrelseskick genom att främja en institutionell kultur av rentier-karaktär. Resursintäkter kan till exempel användas för politisk kontroll genom beskyddarutgifter och investeringar i säkerhetsapparater. Dessutom kan resurstillgångarna försvaga regeringens ansvarsskyldighet gentemot medborgare och företag genom att koppla bort beskattningen från utgifterna. Eftersom de saknar behovet av skatteintäkter kommer regeringarna att ha små incitament att införa tillväxtfrämjande reformer, medan medborgarna kommer att sakna incitament att kräva förbättrad styrning och ansvarsskyldighet.

Naturresursernas övergripande effekt på utvecklingen kommer därför att bero på omfattningen av dessa två separata effekter.

Vår nyligen publicerade studie ger ett detaljerat och nyanserat svar på den fråga som ställdes i titeln: om naturresurser bidrar till eller hindrar långsiktig utveckling. Med hjälp av ett globalt urval av mer än 100 länder relaterar vi naturresursrikedomar under 1970-talets råvarusupercykel till efterföljande resultat när det gäller utveckling av mänskligt och fysiskt kapital. Analysen förklarar gemensamt institutionell kvalitet och utvecklingsresultat i ett landöverskridande upplägg med hjälp av metoden för skattning av instrumentella variabler i tre steg (3SLS).

Tre viktiga resultat framkommer i vår empiriska undersökning, som bidrar till att förena till synes motsägelsefulla resultat i litteraturen om resursförbannelsen.

Fynd 1. Naturresurser har i allmänhet en positiv direkt effekt genom den ekonomiska kanalen och en negativ indirekt effekt genom den institutionella kanalen.

Länder som börjar med höga nivåer av naturresurser i slutet av 1970-talet uppnår därefter betydligt högre nivåer av mänsklig utveckling, ackumulering av humankapital, inskrivning i högstadieskolor och offentligt kapital per person, med tanke på deras ursprungliga inkomstnivåer och institutionella kvalitet. Trots volatila råvarupriser tycks naturresursräntor således främja den ekonomiska utvecklingen.

Den negativa indirekta effekten visar att naturresurser på lång sikt undergräver utvecklingen av institutioner. Eftersom institutionerna är viktiga bestämningsfaktorer för den ekonomiska utvecklingen, innebär resursernas skadliga effekt på den institutionella kvaliteten en betydande negativ effekt på utvecklingsresultatet.

Den totala effekten, som är resultatet av att summera dessa två effekter, blir i allmänhet noll, även om detta beror på det specifika utvecklingsresultatet enligt vad som anges nedan. Den positiva ekonomiska effekten uppvägs alltså av den negativa institutionella effekten. Detta resultat belyser varför studier som endast tittar på en av dessa två kanaler kan ge ett ofullständigt, och därmed potentiellt missvisande, svar på förhållandet mellan resurser och utveckling.

Fynd 2. Beroende av naturresurser snarare än överflöd av naturresurser undergräver den institutionella utvecklingen.

För att understryka vikten av skillnaden mellan resursöverflöd och resursberoende, låt oss betrakta exemplen Kanada och Republiken Kongo. Enligt uppgifter från Världsbanken har de två länderna samma nivåer av naturresurstillgångar, med resurshyror per capita på cirka 1 200 dollar 2013. Resursernas bidrag till BNP var dock mycket större i Kongo (42,3 procent) än i Kanada (2,3 procent). Även om båda länderna kan betraktas som resursrika kan endast Kongo sägas vara verkligt beroende av resurser.

Våra resultat tyder på att, med andra saker konstanta, den negativa effekten av resurser på institutioner är mer uttalad i länder som Kongo. Detta är intuitivt eftersom de politisk-ekonomiska mekanismer genom vilka resurser undergräver institutionell förändring sannolikt försvagas när länder har diversifierade ekonomier. Ekonomiska eliter i andra sektorer än resurssektorn skulle kunna driva på för reformer som gynnar den bredare ekonomin och på så sätt motverka resurslobbyn som motsätter sig institutionella reformer för att skapa förhållanden som gynnar profitkapning. I mindre diversifierade ekonomier, å andra sidan, stärker resursräntorna statens makt och stärker dess förmåga till politisk kontroll genom omfördelningspolitik och stora investeringar i säkerhetsapparater.

Detta resultat avslöjar varför studier som använder resursberoende och resursöverflöd som alternativa mått på resurser tenderar att rapportera olika resultat. Givet de initiala inkomstnivåerna kommer länder som börjar med ett större resursberoende att sluta med relativt lägre institutionell kvalitet, medan detta inte nödvändigtvis är fallet för länder som börjar med höga nivåer av resursöverflöd. Den indirekta negativa effekten genom institutionerna är därför större och negativ för resursberoende. Mellan de två måtten finner vi också att resursöverflöd leder till en mer konsekvent direkt positiv effekt på utvecklingsresultaten.

Fynd 3. Resursernas effekt på utvecklingen tenderar att skilja sig åt mellan utvecklingsresultat med fysiskt och mänskligt kapital.

Vår analys tyder på att utvecklingsresultat med mänskligt kapital tycks lida mer av den negativa indirekta kanalen av resursförbannelsen än fysiskt kapital. Å andra sidan tycks BNP per capita och utvecklingen av fysiskt kapital gynnas relativt sett mer av de direkta ekonomiska effekterna av resursboomen. Detta kan bero på att resursavgifter kan höja inkomsterna och ge hårdvaluta för att finansiera investeringsprojekt. Detta resultat bör dock tolkas med försiktighet eftersom mätningen av det offentliga kapitalet också kan fånga upp offentliga utgifter som är utformade för att underlätta resursutvinning.

Sammanfattning

Resultaten visar att naturresurser bäst ses som ett tveeggat svärd som har en positiv ekonomisk effekt såväl som en negativ institutionell effekt på utvecklingsresultatet. Balansen mellan de två verkar bero på hur naturresurser mäts – överflöd eller beroende – och den specifika typ av utvecklingsresultat som beaktas: mänskligt eller fysiskt. Även om våra resultat identifierar potentiella förklaringar till de motsägelsefulla resultaten i tidigare forskning, behövs fler bevis för att ytterligare förstå det komplexa sambandet mellan resurser och utveckling och för att belysa hur länder kan minimera risken för resursförbannelsen.