Stephen Davis: Eye on Education
Hör en applåd för den preussiske kungen Fredrik den store. Varför? Jo, de flesta är kanske inte medvetna om att USA:s modell för offentlig utbildning härstammar från Fredriks revolutionära system för offentlig utbildning i 1700-talets Preussen.
Historikintresserade kommer ihåg att Fredrik skilde sig från de flesta europeiska despoter från den tiden. Han var djupt påverkad av upplysningen och dess utbredda inflytande på den europeiska intellektualismen, de konstnärliga uttrycken och den sociokulturella utvecklingen. Även om Fredrik gick i sin fars (Fredrik Vilhelm I) fotspår när det gäller hans brinnande trohet mot den preussiska nationalismen och militarismen, levde han också under den tid då upplysningstiden och den industriella revolutionen sammanföll.
I huvudsak var Fredericks vision om ett rikstäckande offentligt utbildningssystem finslipat utifrån ”yin och yang” av kulturella och industriella revolutioner som existerade inom djupt rotade autokratiska och nationalistiska politiska system.
Men varför är detta viktigt att veta? Utöver det faktum att byggandet av en bättre framtid bygger på en djup förståelse för det förflutna, har Amerika ägnat årtionden åt att försöka ”reformera” den offentliga utbildningen, med ojämna resultat.
Debatterna om exakt ”vad” som ska reformeras återgår ofta till den grundläggande förutsättningen att ”systemet” för den offentliga utbildningen i Amerika är ineffektivt och ineffektivt. På vissa sätt kan det vara så. Men på andra sätt är det kanske inte så. Icke desto mindre måste man för att reformera ett institutionellt system först förstå dess mål, styrkor, svagheter och filosofiska grundvalar.
Det är där Fredrik den store kommer in i bilden. Låt oss ta en närmare titt på just vad Fredrik gjorde och hur det ger ett användbart sammanhang för att förstå hur vi ”gör” skolan i Amerika och vad vi kanske vill förändra.
Fredericks främsta mål var att bygga upp en produktiv och lydig arbetarklass genom att skapa ett utbildningssystem som skulle producera kompetenta fabriksarbetare, men inte fritänkare och innovatörer (det skulle förbli aristokratins område). I slutändan såg Fredrik Preussen som en ledande ekonomisk och militär världsmakt. Trots detta införde han flera utbildningsinnovationer som fördes vidare in i modern tid.
Här är några exempel: Minskad analfabetism, obligatoriska skattefinansierade offentliga skolor, föreskrivna läroplaner och separata ämnen, nationella prov, tonvikt på vetenskap och teknik, lärarutbildning och certifiering, lärarlönesystem, stärkt nationell identitet och respekt för auktoriteter, sekulär undervisning (religion lärs ut endast som ämnesinnehåll), effektivt drivna skolor och elever som följs upp efter yrkesmässiga och akademiska färdigheter.
Med tiden uppstod andra inslag baserade på den preussiska modellen, t.ex. åldersbaserade betygsnivåer, bokstavsbetyg, yrkeshierarkier, permanenta elevregister och minimiantal skoldagar.
I början av 1800-talet var den amerikanska skolmodellen till stor del en produkt av bekvämlighet snarare än djupa undersökningar och vetenskapliga debatter om hur man bäst skulle anpassa skolans strukturer och processer till odlingen av kraftfullt tänkande och lärande.
På den tiden hade Amerika ingen reservoar av forskningsbaserade metoder eller robusta teorier om utbildning. Det fanns inget system för offentlig utbildning. Vi visste helt enkelt inte mycket om hur barn lärde sig eller hur man byggde upp ett utbildningssystem som stödde god inlärning. Preussen tillhandahöll en etablerad, praktisk och (omtvistat) effektiv modell. Dagens utbildningssystem vilar helt och hållet på denna grund.
Kritiker hävdar att den preussiska modellen var utformad för att krossa individualism och innovativt tänkande och samtidigt främja underkastelse under staten. De hävdar att Fredriks utbildningsmodell är hopplöst föråldrad eftersom de sociala, ekonomiska och politiska förhållandena på 1700- och 1800-talen var dramatiskt annorlunda än i dagens västerländska demokratier. Men traditioner är djupa och långvariga praxisvanor är notoriskt svåra att förändra.
Tänk på detta: Dagens barn har omedelbar tillgång till den samlade kunskapen hos alla människor som har funnits före dem. Fråga dig själv: Hur bör den offentliga utbildningen ”se ut” på 2000-talet? Vad ska vi behålla? Vad ska vi ändra?
Stephen Davis är utbildare och skriver en kolumn som publiceras varannan torsdag i Daily Republic. Han kan nås via e-post på .