Vidare förståelse för uppkomsten av en gyre i södra Stilla havet: Modellering the East Australian Current in a future climate (Oliver and Holbrook, Journal of Geophysical Research, 2014)
Abstrakt: Västra Tasmanhavet utgör en marin ”hot spot” för den globala uppvärmningen, där vattnen värms upp nästan fyra gånger mer än det globala genomsnittet, vilket i litteraturen hävdas bero på att den subtropiska gyren i södra Stilla havet ”snurrar upp” och att den östra australiska strömmen (EAC) förlängs. För att ytterligare undersöka och testa detta paradigm analyserar Oliver och Holbrook (Journal of Geophsyical Research, 2014) klimatförändringssimuleringar av Tasmansjöns cirkulation och metriker på utdata från Ocean Forecasting Australia Model för 1900- och 2000-talet, framtvingade av en global klimatmodellsimulering enligt A1B-scenariot för koldioxidutsläpp. För det första visar vi att 1990-talets simuleringsuppskattningar av den genomsnittliga dynamiska topografin, den nuvarande placeringen av EAC-separationspunkten och volymtransporterna av EAC, EAC-förlängningen och flödet längs Tasmanfronten stämmer överens med de senaste observationerna. Vi visar vidare att mellan 1990-talet och 2060-talet beräknas volymtransporten från EAC:s förlängning öka med 4,3 Sv på bekostnad av flödet längs Tasmanfronten (som beräknas minska med 2,7 Sv). Transporten av EAC:s kärnflöde (ekvatorn bakom separationspunkten) beräknas förändras mycket lite (ökning med 0,2 Sv). Modellen visar på en uppvärmning i hela Tasmanhavet, med en genomsnittlig ökning på upp till 3 grader C. Dessa resultat tolkas med hjälp av en enkel linjär, barotropisk modell som fångar både tecknet och den meridionala fördelningen av de beräknade förändringarna i den genomsnittliga transporten, inklusive en försumbar förändring av transporten av EAC:s kärnflöde, men en förstärkt EAC-utvidgning. Denna meridionala asymmetri i transporterna stämmer överens med den vinddrivna havsresponsen på förändringar i den vindspänningskurvan för hela bassängen.
Prognostiserade förändringar i de genomsnittliga geostrofiska volymtransporterna in och ut ur Tasmanhavet:
