A Valediction: Forbidding Mourning

A Valediction: Förbjudande av sorg

av John Donne

Som dygdiga män går milt bort,
och viskar till sina själar att gå,
medan några av deras sorgsna vänner säger
Andan andedräkten går nu, och några säger, Nej:

Så låt oss smälta, och inte göra något ljud,
Ingen tårfloder, inga suck-tempest rör sig;
’Det vore vanhelgande av våra glädjeämnen
att tala om vår kärlek för lekmännen.

Den som flyttar jorden medför skada och rädsla,
Människor räknar med vad den gjorde och betydde;
Men sfärernas bävan,
Och om den är större än så, så är den oskyldig.

Den tråkiga sublunära älskandes kärlek
(vars själ är förnuft) kan inte erkänna
frånvaro, eftersom den tar bort
Den som elementerade den.

Men vi genom en kärlek som är så förfinad,
att vi själva inte vet vad den är,
Inter-försäkrad i sinnet,
sköter oss mindre om, ögon, läppar och händer att sakna.

Våra två själar därför, som är en,
Och jag måste gå, uthärda ännu inte
En brytning, utan en utvidgning,
Likt guld till luftig tunnhet slå.

Om de är två, är de två så
som stela tvillingkompasser är två;
Din själ, den fasta foten, gör ingen sken
av att röra sig, men gör det, om den andra gör det.

Och även om den sitter i mitten,
men när den andra långt borta vandrar,
lutar den sig och lyssnar efter den,
och blir upprätt, när den kommer hem.

Så vill du vara för mig, som måste,
likt den andra foten, springa snett;
Din fasthet gör min cirkel rättvis,
och får mig att sluta där jag började.

Sammanfattning av En valediktion: Förbud mot sorg

• Popularitet för ”A Valediction: Förbjudande av sorg”: Den här dikten är skriven av John Donne, en berömd metafysisk poet, och är en välkänd kärleksdikt i den engelska litteraturen. Den publicerades första gången 1675 i den fjärde upplagan av Life of Donne. Dikten uppskattar den andliga kärlekens skönhet. Donne har målat en levande bild av sitt eviga band som håller honom fäst vid sin älskade även när de är åtskilda. Diktens popularitet ligger i det faktum att den representerar kärleken i dess renaste form.
• ”A Valediction: Förbud mot sorg ”som en representation av andlig kärlek”: Poeten tecknar på ett mycket konstnärligt sätt en bild av detta tema. Han målar denna bild genom intensiva känslor och rena känslor. Han säger att han kommer att skiljas från sin älskade, men att de inte ska sörja denna korta lucka. För honom skulle sorg och gråt vanhelga deras heliga kärlek. Enligt poeten fruktar jordiska älskare separationen eftersom den kan påverka deras tillgivenhet. Donne och hans älskade älskar dock varandra både andligt och fysiskt. De är minst bekymrade över separationen. Deras två själar, som är en, kommer alltid att vara förenade även när deras kroppar är åtskilda. Därför är det olämpligt att sörja när själarna är förenade för gott. Det som dock förtrollar läsaren är den metaforiska jämförelse han drar för att visa sin obundna kärlek till sin älskade.
• Stora teman i ”A Valediction: Forbidding Mourning”: Kärlek, separation och acceptans är de viktiga teman som ges i dikten. Dikten handlar i första hand om talarens kärlek till sin käresta. Även om de kommer att skiljas åt på grund av omständigheterna kommer deras kärlek att förbli ren och sann. Han utvecklar dessa teman genom att jämföra sin kärlek med benen på en matematisk kompass för att visa att de är två separata enheter som ändå är sammankopplade och hela. Han stöder sina idéer ytterligare genom att skapa många metaforer för att förklara att deras kärlek inte är begränsad till fysisk attraktion. Den vilar snarare i deras själar. Därför är sorg, tårar och sorg inte lämpliga för dem.

Analys av litterära medel i ”A Valediction: Forbidding Mourning”

Litterära medel används för att ge rikedom och klarhet åt texterna. Författarna och poeterna använder dem för att göra sina dikter eller prosatexter tilltalande och meningsfulla. Donne har också använt några litterära medel i denna dikt för att visa den exakta karaktären av hans kärlek. Nedan följer en analys av några av de litterära medel som används i dikten:

1. Allitteration: Alliteration är upprepning av konsonantljud i samma rad, till exempel ljudet /f/ i ”Thy soul, the fixed foot, makes no show” och /m/-ljudet i ”And makes me end where I begun”.
2. Metaphysical Conceit: Metaphysical conceit är ett komplext och ofta högtravande litterärt grepp som gör en långtgående jämförelse mellan en andlig aspekt hos en person och en fysisk sak i världen. Donne har använt sig av en metafysisk conceit i stroferna sju till nio där han jämför sin andliga och heliga kärlek med händerna på en kompass.
3. Simil: En liknelse är ett sätt att jämföra ett föremål eller en person med något annat för att göra betydelserna tydliga för läsarna. Donne har använt sig av liknelse i den sista raden i den sjätte strofen där det står: ”Like gold to airy thinness beat.”
4. Konsonans: Konsonans är upprepning av konsonantljud i samma rad såsom /s/-ljudet i ”Care less, eyes, lips, and hands to miss.”
5. Bildspråk: Bildspråk används för att få läsarna att uppfatta saker med sina fem sinnen. Donne har använt visuellt bildspråk för att förmedla sin idé om helig kärlek, till exempel: ”As virtuous men pass mildly away”,” Care less, eyes, lips, and hands to miss” och ”As stiff twin compasses are two.”
6. Symbolik: Symbolism är att använda symboler för att beteckna idéer och egenskaper och ge dem symboliska betydelser som skiljer sig från bokstavliga betydelser. ”Kompassen” och ”sfärerna” är symboler för kärlek.
7. Metafor: Donne har använt utvidgade metaforer i denna dikt för att illustrera den heliga kärlekens natur. Den första används i den första strofen där han jämför separationen från sin hustru med en värdig mans själ när han dör. Det andra exemplet ges i den sjätte raden där det står: ”No tear-floods, nor sigh-tempests move”. Han jämför tårar och suckar med en storm. Det tredje exemplet finns i den sjätte strofen där han jämför sin kärlek med kompassens händer som arbetar tillsammans och följer varandra.
8. Paradox: En paradox är ett påstående som kan tyckas motsägelsefullt men som ändå kan vara sant, eller åtminstone är vettigt. Han har använt detta knep genom att förklara att även om deras själar är en, så är de två separata varelser. Det betyder att deras själar alltid kommer att vara tillsammans även när de är åtskilda.

Den litterära analysen visar att Donne har använt sig av sin sakkunskap för att visa den sanna naturen av hans kärlek och hans intensiva känslor.

Analys av de poetiska medlen i ”A Valediction: Forbidding Mourning”

De poetiska och litterära medlen är desamma, men några få används endast i poesi. Här följer en analys av några av de poetiska medel som används i den här dikten.

1. Strof: En stans är en poetisk form som består av några rader. Det finns nio strofer i den här dikten med fyra rader i varje stans.
2. Kvatrin: En kvatrain är en fyrradig strof som är lånad från persisk poesi.
3. Rimschema: Dikten följer rimschemat ABAB, och detta mönster fortsätter genom hela dikten.
4. Slutrim: Slutrym används för att göra dikten melodiös. Slutremsan förekommer inom den andra och tredje raden och återigen inom den andra och fjärde raden. De rimmande orden är ”away”, ”say”, ”go” och ”now”.
5. Iambisk tetrameter: Iambisk tetrameter är en meter där det finns fyra iambor per rad. Dikten innehåller iambisk tetrameter som till exempel: ”Så låt oss smälta och inte göra något oväsen”.

Citat som kan användas

Dessa rader kan användas i ett tal när man talar om själarnas betydelsefulla avfärd. De kan också användas i religiösa predikningar för att illustrera en dygdig mans fredliga slut.

”As virtuous men pass mildly way away,
And whisper to their souls to go,
Whilst some of their sad friends do say
The breath goes now, and some say, No.”