Omräkningar har blivit en viktig del av nyheterna, särskilt inför ett val.
Rapporter om opinionsundersökningar ger näring åt det som ofta kallas ”hästkapplöpningsbevakning” – vem som ligger före eller bakom, om kandidaternas relativa ställning har förändrats sedan den senaste opinionsundersökningen och hur deras chanser att vinna på valdagen ser ut.
Vad rapporteringen om opinionsundersökningar inte avslöjar är något väsentligt om en kandidats ställning. Betoningen på hästkapplöpningsrapportering innebär att man på kort sikt förlorar en möjlighet att hålla väljarna informerade om frågor och politik snarare än om kandidaternas ställning.
På längre sikt kan det ha en negativ effekt på hur demokratin fungerar.
Ökat fokus
Det har utan tvekan skett en ökning av antalet opinionsundersökningar som genomförs och rapporteras, även om det är komplicerat att kvantifiera denna ökning.
Nyhetsorganisationer vände sig till användningen av opinionsundersökningar under en period av ”precisionsjournalistik” som betonade statistik och databaserad rapportering.
Under årens lopp har insamlingen av data övergått från telefonsamtal till webbenkäter med hjälp av teknik som datoriserade uppringningssystem i samband med interaktiva röstinspelningsapparater (IVR) för att ställa frågor och registrera svaren på telefoner med pektelefoner.
Det har inneburit att det är lättare att genomföra undersökningar till lägre kostnader, även om de ibland ger data av sämre kvalitet. Det innebär också att lokala nyhetsorganisationer ofta kan sponsra opinionsundersökningar om lokala ämnen av intresse som genomförs av personer utan formell utbildning i undersökningsmetoder.
Det är svårt att göra jämförelser över tid, men vissa forskare har försökt – till exempel genom att begränsa sitt fokus till opinionsundersökningar på nationell nivå med levande intervjuare som genomförs under ett valår. Dessa studier visar en långsam men märkbar ökning av antalet sådana undersökningar, från 17 år 1952 till 308 år 2016. Den kraftiga ökningen 1980 kommer efter att nyhetsorganisationer började genomföra sina egna opinionsundersökningar med hjälp av telefoner.
Detta är helt klart en underräkning av allmänhetens exponering för hänvisningar till opinionsundersökningar, eftersom studien utelämnar opinionsundersökningar som genomförs med statliga eller lokala urval, opinionsundersökningar som genomförs online och med IVR, och opinionsundersökningar om andra frågor än presidentvalspolitik.
En annan forskningsinriktning har tittat på hänvisningar till opinionsundersökningar i kampanjtäckning. Man har också funnit en fördubbling av användningen av fraserna ”polls show” eller ”polls say” i en gemensam uppsättning nyhetskällor sedan 2000. Under ett presidentvalår är antalet sådana hänvisningar nu tiotusentals.
Förändrad nyhetsbevakning
I takt med att medierna fokuserar mer på denna dynamik i kampanjen har det skett en nedgång i bevakningen av kandidaternas ståndpunkter i sakfrågor och hur allmänheten reagerar på dem.
En studie av presidentvalskampanjen 2016 visade att i fem stora tidningar fokuserade nästan hälften av varje kandidats bevakning på hästkapplöpningen (43 % för Hillary Clinton och 42 % för Donald Trump), mycket mer än vad som ägnades åt deras politiska ställningstaganden (9 % för Clinton och 12 % för Trump). Denna trend har pågått sedan 1970-talet, då väljarna fick det mesta av sina nyheter från den tryckta journalistiken och kandidaternas annonser.
Medans allmänheten utsätts för fler uppgifter lär den sig inte särskilt mycket om vilka kandidaterna är och var de står politiskt.
Det innebär en viktig informationsförlust, eftersom kampanjen är en av de korta perioder då medborgarna blir intresserade av politik och uppmärksammar den.
Väljarnas åsikter
Forskning visar att partisaner blir mer entusiastiska när deras kandidat ligger före och mindre entusiastiska när deras kandidat ligger efter.
Detta kan innebära att människor är mindre villiga att delta i nästa opinionsundersökning när deras kandidat inte presterar bra. Med sådana skillnader i vem som deltar från en omröstning till nästa kan detta få tävlingen att framstå som mer volatil än vad den faktiskt är.
Exponering för omröstningsbaserad bevakning kan göra vissa människor mer benägna att rösta på den som leder – en bandwagon-effekt. Det kan också göra dem mer benägna att rösta på den som ligger efter – en underdog-effekt. Forskning har visat att båda effekterna sannolikt uppstår samtidigt under kampanjen.
Det gör det mycket svårt att studera dem medan kampanjen pågår, eftersom dessa effekter skulle motverka varandra. Det finns dock omfattande experimentella bevis som samlats in i laboratoriet och i undersökningar som visar att dessa effekter förekommer.
Den kanske viktigaste konsekvensen av hästkapplöpningsbevakning spetsad med opinionsresultat är att den minskar förtroendet för regeringen. Eftersom rapporteringen fokuserar på politikernas egenintresse av att vinna nomineringen eller bli vald och inte på deras politiska ståndpunkter, får väljarna en känsla av att kandidaterna är ute efter sitt eget bästa, utan att ha väljarnas intressen i åtanke.