Angreppsfrekvens, inom epidemiologi, andelen människor som insjuknar i (eller dör av) en sjukdom i en population som ursprungligen var fri från sjukdomen. Termen angreppsfrekvens används ibland synonymt med termen incidensproportion. Angreppsfrekvenser används vanligtvis vid utredning av akuta sjukdomsutbrott, där de kan hjälpa till att identifiera exponeringar som bidrog till sjukdomen (t.ex. konsumtion av ett visst livsmedel). Angreppsfrekvensen beräknas som antalet personer som blev sjuka dividerat med antalet personer i riskzonen för sjukdomen.
För att kunna beräkna en angreppsfrekvens måste man först ta fram en falldefinition, eller en uppsättning kriterier för att definiera den aktuella sjukdomen. Falldefinitioner kan baseras på en konstellation av kliniska tecken (t.ex. feber med kräkningar eller diarré) eller på serologi (t.ex. förekomst av antikroppar mot det etiologiska agenset). Antalet personer som uppfyller falldefinitionen representeras i täljaren i angreppsfrekvensen. Nämnaren för angreppsfrekvensen är antalet personer som löper risk att bli sjuka. Riskindivider är de personer som hade möjlighet att utsättas för sjukdomen – till exempel alla personer som åt ett visst livsmedel.
Den tidsperiod under vilken antalet fall samlas in definieras av utbrottets särdrag (t.ex. de personer som utvecklar de definierade symtomen under en bestämd period efter en händelse). Den period under vilken nya fall inträffar kan vara en ledtråd för att identifiera det orsakande agenset. Dessutom intervjuas personer som insjuknade eller inte insjuknade för att fastställa deras exponering, och man beräknar angreppsfrekvensen för dem som utsattes eller inte utsattes. Det kan vara omöjligt att fastställa den orsakande exponeringen enbart med hjälp av exponeringsspecifika angreppsfrekvenser, eftersom många av personerna kommer att ha exponerats för flera potentiella agens. En relativ attackfrekvens måste beräknas för varje exponering.