IgG antihistonantikroppar påvisades genom indirekt immunofluorescens i 6 av 70 serum från reumatoid artrit med antinukleära faktorer, i 1 av 13 från sklerodermi, i 14 av 25 från spontan systemisk lupus erythematosus (SLE) och i 11 av 14 från läkemedelsinducerad lupus. Patienter med reumatoid artrit med IgG-antihistonantikroppar kännetecknades av allvarlig ledinblandning och hög frekvens av extraartikulära drag av sjukdomen. SLE-patienter med antihistonantikroppar skilde sig endast från patienter utan sådana antikroppar genom en högre frekvens av Raynaud-fenomenet (p mindre än 0,05). Longitudinella studier av spontan SLE visade att IgG anti-histonantikroppar korrelerade med sjukdomsaktivitet (p mindre än 0,001). En signifikant korrelation påvisades mellan anti-histon-IgG och anti-ds-DNA-antikroppar bedömda med Farr-bindningsanalysen (p mindre än 0,0001). IgG anti-histonantikroppar hittades sällan i serum från patienter med läkemedelsinducerade antinukleära antikroppar utan symtom på SLE (1 av 6 serum). Vid läkemedelsinducerad lupus hittades IgG anti-histonantikroppar i avsaknad av höga titrar av anti-ds-DNA-antikroppar, och denna diskrepans tycktes tala för diagnosen läkemedelsinducerad lupus. Slutligen fanns antihistonantikroppar i 5 av 7 serum från acebutolololinducerad lupus.
