Arkansas Black
Arkansas Black är ett av de äpplen som uppenbarligen inte har någon medelväg bland äppleälskare; antingen älskar de det eller så hatar de det… punkt slut. För dem som föraktar äpplet föredrar jag att tro att det bara handlar om missförstånd. Arkansas Black är ett fint äpple med många exceptionella förtjänster som förtjänar mer respekt, men för att kunna njuta ordentligt av frukten måste man visa lite tålamod och ge äpplet lite extra tid att bli ”allt det kan bli”.
Äpplet tros ha sitt ursprung i mitten eller slutet av 1800-talet i Bentonville, Arkansas, möjligen upptäckt och odlat av en nybyggare vid namn John Crawford. Det fick säkerligen större popularitet senare under det århundradet och kunde hittas växande i hela Arkansas och Missouri och omkringliggande stater. Äpplet tros vara en fröplanta av Winesap och har många egenskaper som liknar den mer kända föräldern, nämligen en syrlig, syrlig smak och förmågan att förbli fast, krispig och smakrik efter många månaders lagring. I själva verket når äpplet sin höjdpunkt i smak och konsistens efter en lång period i kylförvaring. När äpplet först plockas i oktober kan det vara stenhårt och nästan lika smakrikt! Att försöka njuta av äpplet i detta skede leder oftast till besvikelse. Efter en längre lagringsperiod genomgår dock äpplet en dramatisk förändring och blir ett ganska fint dessertäpple. Den skarpa syrligheten mildras betydligt till en rik sötma som kommer att överraska skeptikern som kanske har uttryckt ett visst förakt för ett nyplockat äpple. Den hårda, täta konsistensen förbättras också avsevärt och blir ett mjukare och mer ömt äpple samtidigt som det behåller en behaglig krispighet.
Namnet är ganska träffande eftersom äpplet är mycket mörkrött till färgen med vissa exemplar som verkar nästan svarta eller purpurröda, särskilt när det odlas i full sol. Det djupröda skalet kan vara mycket segt, en egenskap som skyddar och bevarar äpplet så bra när det packas i förvaringslådor under längre tid. Det ljusgula fruktköttet är sött och fylligt med en komplex smak som har beskrivits som ”vaniljliknande”, ”mandel”, ”rödvin” och ”honungsvin”.
Arkansas Black har alltid varit favorit som ett kvalitetsdessertäpple för färsk konsumtion, men i likhet med sin förälder Winesap har det också ett välförtjänt rykte om sig att producera utmärkt cider. Det är inte ett särskilt saftigt äpple men dess skarpa smak ger en mycket bra aromatisk cider, särskilt när det blandas med ett sötare cideräpple. Dessutom är Arkansas Black ett underbart matlagnings- och bearbetningsäpple. Det håller sin form bra när det kokas och är därför populärt för bakning av hela äpplen och pajbakning. Om du vill ha en äppelpaj i världsklass kan du kombinera en syrlig Arkansas Black med ett sött Porter-äpple. Utmärkt!
Arkansas Black är ett triploid äpple med en extra uppsättning kromosomer. Liksom alla triploida äpplen producerar det sterilt pollen och kan därför inte pollinera andra äppelsorter. När man planterar Arkansas Black-träd är det mycket viktigt att ha en annan pollenfertil sort i närheten så att de kan pollineras ordentligt. För att säkerställa att det andra pollenfertila äppelträdet pollineras är det viktigt att ha en tredje pollenfertil sort som pollinerar det andra trädet, eftersom Arkansas Black inte kan pollinera det andra trädet! Är du förvirrad än? Bra pollinerande äpplen som Golden Delicious, Grimes Golden, Winter Banana, Snow eller Yates skulle alla vara bra kompletterande sorter att odla tillsammans med Arkansas Black.
För de cyniker som normalt skulle ”tumma på näsan” vid en korg med nyplockade Arkansas Black-äpplen föreslår jag att de ger denna gamla sort en ny chans. När du har plockat Arkansas Black-äpplen i oktober, lägg dem i rotkällaren i ett par månader medan du njuter av dina andra höstäpplen. I april, när de andra äpplena är slut, kan du ta fram Arkansas Black-äpplena och ge dem ett nytt smakprov. Prova dem, du kanske blir förvånad över hur goda de verkligen är!