Att suga ut en afrikansk jätte – Our World

Sjön Tchad har bokstavligen gått från att vara en oas i öknen till att bara vara öken. Tchadsjön, som sträcker sig över länderna Tchad, Nigeria, Niger och Kamerun och gränsar till Saharaöknen, har krympt med hela 95 procent mellan 1963 och 2001.

Några fantastiska satellitbilder från NASA och övertygande tidsserievideor från Circle of Blue visar den snabba nedgången för det som tidigare var världens sjätte största sjö.

Enligt FN:s miljöprogram (UNEP) har ungefär hälften av krympningen av den traditionellt grunda Tchadsjön orsakats av klimatförändringar och den andra hälften av stor efterfrågan på vatten för jordbruket.

Källa: UNEP Atlas of Our Changing Environment.

Dålig mänsklig förvaltning genom överbetning och ohållbar bevattning har resulterat i att den naturliga vegetationen har ersatts av invasiva växtarter (som nu täcker 50 procent av sjön), avskogning och uttorkning av klimatet.

Sätt till vatten och rör om

Det är av avgörande betydelse att de globala miljödiskussionerna integrerar klimat- och konfliktutmaningarna i utvecklingsländerna. I IPCC:s fjärde utvärderingsrapport om ”Impacts, Adaptation and Vulnerability” (effekter, anpassning och sårbarhet) identifieras kopplingarna mellan klimatförändringar och konflikter, bland annat i kapitlet om Afrika.

Förvisso förutspådde Thomas Homer-Dixon (och andra freds- och konfliktexperter) redan 1991 framtida kopplingar mellan klimatförändringar och konflikter på platser som Tchadsjön:

”Framtida krig och inbördeskrig kommer ofta att uppstå på grund av brist på resurser som vatten, skogar, fisk …”. (från On the Threshold: Environmental Changes as Causes of Acute Conflict.)

Vatten, livsnerven för Tchadsjöns 20 miljoner mottagare, kan också vara ett potentiellt smörjmedel för framtida konflikter. Vattenbrist, som intensifieras av klimatförändringarna, kompletterar en konfliktcocktail som innefattar växande befolkningar, sjukdomsspridning, förtryck och korruption.

Syndligt nog finns det över hela Afrika många minskande gemensamma vattenkällor som minskar. Sambesiflodens avrinningsområde, som sträcker sig över åtta länder i södra Afrika – Angola, Botswana, Malawi, Moçambique, Namibia, Zambia, Tanzania och Zimbabwe – har förlorat en betydande del av sitt färskvatten på grund av föroreningar och dålig förvaltning.

Variationer i storleken på Okavangofloden, som delas av Botswana och Namibia, har redan nästan lett till en militär konfrontation mellan de två länderna.

Nämn inte världens vattenkrig

Om du tror att dessa problem bara dyker upp i Afrika, tänk om. En ny film – Blue Gold: World Water Wars – som visades på Environmental Film Festival i Washington DC i samband med FN:s världsvattendag den 22 mars – belyser hur sötvattenreserverna torkar ut över hela världen.

Inte förvånande är ett av målen för det femte världsvattenforumet, som hölls förra veckan i Istanbul, Turkiet, att höja vattnets profil på den politiska dagordningen. Endast genom att först stimulera en seriös medvetenhet hos befolkningen kan ett av forumets andra mål, att skapa politiskt engagemang, uppnås.

Den ledande aktivisten Maude Barlow är medgrundare av Blue Planet Project, FN:s ledande vattenrådgivare och författare till de banbrytande böckerna Blue Gold och Blue Covenant.

Hon beskriver den globala vattenkrisen som en kamp mellan multinationella företag och internationella institutioner å ena sidan (inklusive ”delar av FN” som Unesco) och en global rörelse för vattenrättvisa å andra sidan.

För de förstnämnda är vatten en ”ekonomisk nyttighet”, som vissa utnyttjar som en alltmer lönsam finansiell investering; för de sistnämnda är tillgång till rent vatten en mänsklig rättighet för alla, men inte en rättighet som alla åtnjuter.

Den verkliga kärnan i problemet kring Tchadsjön, eller någon annanstans, ligger dock i denna viktiga motsättning. Fri eller billig tillgång till vatten har lett till ohållbar användning och permanenta skador på vattentillgångarna. Samtidigt har prissättningen av vatten enligt ”marknaden”, som i teorin leder till effektivare användning, skett på bekostnad av dem som har minst råd. Vi hittade en tankeväckande diskussion om detta på Aguanomics Blog.

Det är uppenbart att principerna om både rättvisa och effektivitet måste följas så att framtida generationer kommer att ha vatten att dricka.

Navigera framåt

I motsats till den allmänna opinionen hävdar fyra forskare från Internationella fredsforskningsinstitutet i Oslo (PRIO) att kopplingarna mellan klimatförändringar och konflikter ”sällan har underbyggts med tillförlitliga bevis”.

Historiskt sett är det vanligare med samarbete än med konflikter när det gäller gränsöverskridande vattenförvaltning. Enligt FN har det under de senaste 60 åren förekommit 37 fall av rapporterat våld mellan stater om vatten, jämfört med över 200 internationella avtal. Faktum är att de tidigare fientliga grannarna Botswana och Namibia har gått samman för att dela Okavango.

Temat för Världsvattendagen 2009 är ”Gränsöverskridande vatten: dela vatten, dela möjligheter”.

Experter säger att svaret ligger i ”bättre förvaltning” på global, regional och lokal nivå. De fem medlemsländerna i Lake Chad Basin Commission, det organ som syftar till att reglera användningen av bassängens återstående naturrikedomar, behöver ett mer aktivt stöd från internationella institutioner som FN.

Det är dessutom viktigt att alla företag som är verksamma i området, oavsett om det rör sig om multinationella företag eller småskaliga jordbrukare, är ”gröna” och följer försiktighetsprincipen.

Det finns ett visst hopp om att långsiktiga planer på att avleda det överflödiga vattnet från den närbelägna Kongofloden ska kunna fylla upp Tchadsjön igen. Dessutom kan ännu outnyttjade underjordiska akviferer leda till en så kallad ”grundvattenrevolution”.

Men även om dessa livlinor skulle förverkligas kan samma misstag när det gäller hållbar förvaltning lätt begås på nytt. I avsaknad av lokala lösningar för att ta itu med den extrema fattigdomen i regionen, kommer metoder uppifrån och ner inte att lyckas.

Med nuvarande nedgångstakt kommer samhällen vars grundläggande försörjningsmöjligheter hotas inte att ha något annat val än att flytta utanför sina traditionella marker. Vem kan klandra dem?

Det finns fortfarande en chans att en oas av hopp kan växa fram ur en bokstavlig öken. Om inte kan Tchadsjön bli historia – en historia värd att lära sig av.

Se det blå guldet: Word Water Wars-webbplatsen för information om visningar i ditt land.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.