Avelskap av kattungar i ladugården… 5 saker du behöver veta

Avelskap av kattungar i ladugården är en av de söta erfarenheterna på vår gård som min familj har haft stor glädje av. Vi har också lärt oss en hel del om processen under årens lopp, bland annat 5 saker som alla som föder upp ladugårdskattungar behöver veta.

Vår senaste ladugårdskattemamma orsakade en hel del uppståndelse och oro runt gården den här veckan, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av historien.

Möt E.B., ladugårdskattmamma extraordinaire

Mamman är en djupt grå, grönögd, värdefull musfångare som ingår i vår gårdsbesättning här på vår gård i New England. Vi döpte henne till E.B., med tungan i munnen efter E.B. White, eftersom hon är mörkgrå och alltid är på jakt efter Stuart Little till frukost. Och hon visade sig vara en fantastisk ny mamma till sin kull. Tills vi insåg att hennes överdrivna uppmärksamhet var ett problem…

För sex veckor sedan hade E.B. valt vad som tycktes vara det allra bästa hörnet på en ladugårds vind för att någonsin föda fem söta kattungar. Vi upptäckte att de söta bollarna ammade nöjt i vad vi kallar ”det mörka rummet”, på vinden ovanför vårt gamla vagnshus. (Gå hit om du vill veta vad ett vagnshus är i en gammal bondgård i New England.)

En tidigare ägare till vår 200 år gamla bondgård hade byggt en garderob på vinden som snabbt blev ”det mörka rummet” för mina döttrar, som satte upp en screentryckningsstation i det beckmörka området – som ett perfekt litet rum för torkning av emulsion, utan chans till ljusexponering.

Det lilla, undangömda, avgränsade området måste ha verkat idealiskt för E.B., som hade kattungarnas bästa i åtanke, och som ville kontrollera deras strövarbete och hålla dem säkra. Och det verkade idealiskt för mig också. Tills vi alla fick panik tidigare i veckan.

Vi trodde att kattungarna i ladan var blinda

En eftermiddag, när vi tittade till pälskullarna, tog vi med dem alla till vårt varma kök för att låta dem sträcka på benen. Då märkte vi att deras ögon såg konstiga ut och att de inte kände igen våra händers rörelser framför deras ansikten.

Och när de var nästan fem veckor gamla hade de ingen större lust att utforska sin spännande omgivning. När de väl tog några blyga, mycket vingliga steg hade de sina små näsor mot marken, förlitade sig på sitt luktsinne som en hund och gömde sig snabbt bakom en av de många barriärer med trygghetskänsla som fanns runt vårt bondgårdskök.

I själva verket börjar kattungar vid ungefär tre veckors ålder att utforska sina miljöer, och mamma uppmuntrar sina kattungar att lära sig av erfarenhet. Ibland gör hon ett konstigt ljud för att kalla tillbaka dem som har avvikit för långt. Vid en månads ålder ska kattungarna ”gå som de stora katterna” och sedan leka, hoppa och klättra vid sex veckors ålder.

Men den här kullen av ladugårdskattungar hade varit helt skyddad av mamma och utsatts för fullständigt mörker i fem veckor.

Studier om blindhet hos kattungar

Jag gjorde genast en del googling och blev mer orolig ju mer jag läste. I sammanfattningen av den här studien förklarades: ”Visuell erfarenhet tidigt i livet är avgörande för förfining av retinakretsar och för lämplig signalering av de spatiotemporala egenskaperna hos visuella stimuli, vilket därmed påverkar svarsegenskaperna hos neuronerna i högre visuella centra och deras behandling av visuell information.”

Och en annan studie förklarade: ”När mörker påförs inom en kritisk period som slutar vid ungefär 10 veckors ålder, utövar mörker allvarliga effekter på synen.”

Vi flyttade kullen till en trevlig plats nere i ladugården, planerade att bevaka dem noga de kommande dagarna och hoppades att genom att ta bort dem från det totala mörkret skulle deras ögon lära sig att fungera ordentligt.

Inom en timme insåg vi att E.B. hade flyttat dem alla och fick panik när vi insåg att de inte var tillbaka i ”det mörka rummet”. Vi tillbringade nästa halvtimme med att jaga högt och lågt och till slut hörde vi ett gnälligt litet mjau mellan golvbrädorna i ladan. Sedan ägnade vi ytterligare en halvtimme åt att hitta ett sätt att rädda dem från den lilla obskyra ficka i golvet där deras mamma hade placerat dem. Jag har ingen aning om varför E.B. var så angelägen om att hålla dem gömda i mörkret, men jag är säker på att hon skyddade dem i sitt sinne, eftersom hon är uppmärksam på deras behov och lämnar dem endast när det är dags för henne själv att jaga efter mat.

När vi lyckades rädda alla kattungar på ett osäkert sätt bar vi dem tillbaka till köket, i en korg, för att utvärdera dem samt vårt nästa drag.

De rörde sig knappt i korgen, sträckte sig lite men försökte inte klättra ut; mycket ovanligt för kattungar i deras ålder. De verkade ”titta” på saker men vi insåg snabbt att de reagerade på ljud, inte på ljus.

Vi flyttade våra kattungar, till ett väl upplyst område

Vi försökte, med framgång, mata dem med mjölk med en medicindropp, samtidigt som vi googlade mer och läste att ibland kan vissa synskador repareras av sig självt och att ofta dåligt synskadade kattungar kan anpassa sig. Vi visste alltså att vi behövde en plan för att hjälpa dessa dyrbara små bollar av blyghet så gott vi kunde. Först trodde vi att det skulle innebära att separera dem från mamma (eftersom de kan dricka mjölk på egen hand), men vi kom snabbt på en bättre plan. Vi ville att de skulle få mammas mjölk om möjligt, liksom hennes värdefulla undervisning, lära dem att jaga efter mat under de kommande veckorna, eftersom vi visste att de aldrig skulle få ett produktivt liv om vi bara skyddade dem mer.

Så vi hittade en gammal hundbur och tillverkade en ströbädd och satte upp dem på vår främre, avskärmade veranda och bad att deras ögon skulle börja bli bättre.

När vi hade gjort allt detta och tillbringat mycket tid med att gosa och leka med kattungarna hade de mycket långsamt börjat utforska vårt kök.

När vi hade gjort allt detta och tillbringat mycket tid med att gosa och leka med kattungarna hade de mycket långsamt börjat utforska vårt kök.

När vi hade gjort allt detta och tillbringat mycket tid med att gosa och leka med kattungarna hade de mycket långsamt börjat utforska vårt kök.

Alla mår nu bra

Vi tittar fortfarande ofta till alla och släpper ut E.B. när hon ber om det, även om hon verkar nöjd med att använda kattlådan om vi inte märker hennes begäran. När hon går på upptäcktsfärd kommer hon alltid tillbaka efter en halvtimme eller så och vill tillbaka in med sina kattungar. Eftersom hon insåg att hon inte kunde flytta dem någon annanstans den här gången, och eftersom hon också insåg att de verkligen var inneslutna, har hon funnit sig väl till rätta i sin nya, tillfälliga bostad. Det är ovanligt märkligt eftersom E.B. av alla våra katter i ladugården alltid har varit den mest självständiga och den som hatade att tvingas in.

I slutet av den första dagen som de levde i det ljusa, naturliga ljuset från vår veranda verkade kattungarna se bättre. Om deras syn är mindre än perfekt och de bara har anpassat sig kommer vi nog aldrig att få veta, men jag är övertygad om att vi insåg problemet tillräckligt tidigt för att alla kommer att bli bra.

Kattungar är blinda de första 7-10 dagarna av sitt liv.

Så deras plats kan vara helt mörk i det skedet och allt är bra. I efterhand skulle jag naturligtvis ha ingripit i E.B.s val många veckor tidigare än vad jag gjorde. Jag hade helt enkelt aldrig tänkt på att synen inte kan utvecklas i totalt mörker.

Svinskattemammor kan bestämmas.

När du tar ut dem för unga, eller tar dem till en plats där mamma inte vill ha dem, var beredd på att hon kan gömma dem. Riktigt bra. I efterhand skulle jag ha varit mer kreativ första gången vi flyttade dem eller åtminstone aldrig tagit ögonen från E.B. förrän jag var säker på att hon skulle komma att trivas bra på den nya platsen.

Sovkattmammor kan göra stora misstag.

Tänk på var mamma har dem, oavsett vilket stadie de befinner sig i, och flytta dem (med vaksamhet och uppmärksamhet) om det inte är en bra plats. Å ena sidan litar jag fortfarande på mammas instinkter till en början, men å andra sidan vet jag nu av erfarenhet att djurmammor kan göra fel, precis som vi människor gör då och då, eller hur?

Överdrivet mörker kan leda till att kattungar blir blinda.

Jag känner mig så otillräcklig för att jag aldrig har tänkt på det här. Jag tänkte ofta på vilken fantastisk och trygg tillflyktsort E.B. hade skapat för sina små. Eftersom jag aldrig tänkte på det här problemet antar jag att du kanske inte heller gör det, så var snäll och ta min varning och lär dig av mina misslyckanden.

Giv kattungar i ladugårdar massor av kärlek. Ofta.

Oavsett om deras syn är perfekt eller inte (på grund av att de är nyfödda eller fast i mörkret), hantera kattungar ofta, klappa dem och lek med dem. Vi gör den här konstiga grejen där vi ständigt vänder kattungar på ryggen och får dem att ligga stilla i våra armar i några sekunder. Ingen aning om varför vi började göra detta, förutom att det kanske skyddade oss från slumpmässiga repor från kattungar. Men det har visat sig vara ett utmärkt sätt att vänja kattungarna vid att bli hanterade av människor, vilket har varit ovärderligt för vänner, familj och grannar som har adopterat våra kattungar. De är fantastiska jägare (och tjänar därför sitt levebröd runt en gård) men också katter som trivs bra med människor. Vi är stolta över att föda upp vänliga ladugårdskatter som inte har något emot att dela sin ladugård med människor.

Möt några andra nyfödda kattungar

Möt vår allra första kull ladugårdskattungar, för många år sedan här på gården:

Andra artiklar som uppmuntrar eller hjälper dig:

12 saker du bör fråga dig själv om du tror att du vill ha en gård.

Mitt misstag som dödade mina höns.

Ett stort misstag jag gjorde när jag ruvade ägg.

Den attityd du måste ha om du funderar på att bedriva hemodling.

4 frågor som framgångsrika föräldrar ställer till sig själva.

Han ska inte döma efter vad han ser med ögonen eller bestämma efter vad han hör med öronen, utan med rättfärdighet ska han döma de nödlidande, med rättfärdighet ska han fatta beslut för jordens fattiga… Rättfärdighet ska vara hans bälte och trofasthet ett skärp runt hans midja. Jesaja 11: 3-5