VARFÖR: Fallolyckor bland äldre vuxna tenderar, till skillnad från vuxna i andra åldrar, att uppstå på grund av multifaktoriella orsaker, t.ex. akuta1,2 och kroniska3,4 sjukdomar, mediciner,5 som en prodrome till andra sjukdomar,6 eller som idiopatiska fenomen. Eftersom fallfrekvensen ökar proportionellt med ett ökat antal redan existerande tillstånd och riskfaktorer7 , är en bedömning av fallrisken en användbar riktlinje för behandlare. Man måste också fastställa den underliggande etiologin till varför ett fall inträffade med en omfattande bedömning efter ett fall.8 Bedömning av fallrisk och bedömning efter ett fall är två inbördes relaterade men skilda tillvägagångssätt för bedömning av fall, och båda rekommenderas av nationella yrkesorganisationer.9
Verktyg för bedömning av fall har ofta använts endast vid intagning eller sällan under en sjukdomsförlopp eller i primärvårdens hälsovårdshantering av en individ. Upprepade bedömningar, årligen och vid förändringar i patientens tillstånd, ökar tillförlitligheten i bedömningen och hjälper till att förutsäga en förändring i tillståndet som signalerar fallrisk.
BEST PRACTICE APPROACH: Inom akutvården omfattar bästa praxis användning av Hendrich II Fall Risk ModelTM, som är snabb att administrera och ger en bestämning av fallrisken baserat på kön, mentalt och känslomässigt tillstånd, symtom på yrsel och kända kategorier av mediciner som ökar risken.10 Detta verktyg screenar för fallrisk och är en integrerad del av en bedömning efter fall för sekundärprevention av fall.
MÅLPOPULATION: Hendrich II Fall Risk ModelTM är avsedd att användas inom vuxenakutvård, ambulans, assisterat boende, långtidsvård och befolkningshälsovård för att identifiera vuxna som löper risk att falla och för att anpassa interventioner som minskar riskfaktorns förekomst när det är möjligt.
VALIDITET OCH TILLFÖRSÄKRING: Hendrich II Fall Risk ModelTM validerades ursprungligen i en stor fallkontrollstudie på en tertiär akutvårdsinrättning med kvalificerad omvårdnad, beteendevård och rehabiliteringspopulationer. Riskfaktorerna i modellen hade ett statistiskt signifikant samband med patientfall (Odds Ratio 10,12-1,00, .01 > p <.0001). Innehållsvaliditeten fastställdes genom en uttömmande litteraturgenomgång, accepterad sjuksköterskenomenklatur och huvudforskarnas omfattande erfarenhet på området.11
Instrumentet är känsligt (74,9 %) och specifikt (73,9 %), med en interbedömartillförlitlighet som mäter en 100-procentig överensstämmelse.11 Ett flertal nationella och internationella publicerade och opublicerade studier och presentationer har testat Hendrich II Fall Risk ModelTM i olika miljöer. Modellen har t.ex. visat hög sensitivitet och specificitet för att förutsäga fallrisk hos allmänna akutvårdspatienter och nyligen även hos psykiatriska patienter, vilket tyder på att den är användbar i denna patientpopulation.11,12
Modellen har dessutom använts med framgång i flera internationella studier. Modellen har till exempel översatts till portugisiska och utvärderats på slutenvårdsavdelningar i Portugal.13 Författarna till denna studie rapporterade en känslighet på 93,2 % vid intagning och 75,7 % vid utskrivning, med positiva och negativa prediktiva värden på 17,2 % respektive 97,3 %. Modellen har också anpassats för användning i italienska geriatriska akutvårdsmiljöer och visade hög specificitet, sensitivitet och interbedömartillförlitlighet i en studie.14 En jämförelse av Hendrich II ModelTM med andra fallriskmodeller i akutvårdsmiljöer i Australien visade på en liknande, stark sensitivitet jämfört med andra modeller, men en acceptabel specificitet endast med Hendrich II ModelTM.15 Nyligen rapporterade en studie från Libanon högre sensitivitet med Hendrich II Model™ jämfört med Morse Fall Scale för fallförutsägelse hos 18,15 patienter i slutenvård.16 Slutligen översattes modellen till kinesiska och utvärderades hos äldre patienter i slutenvård på ett sjukhus i Peking, Kina.17 Den kinesiska versionen av modellen uppvisade utmärkt repeterbarhet, interbedömarreliabilitet, innehållsvaliditet och, viktigast av allt, hög sensitivitet (72 %) och specificitet (69 %) för fallriskförutsägelse.
STÖRKNINGAR OCH BEGRÄNSNINGAR: De främsta styrkorna med Hendrich II Fall Risk ModelTM är dess korthet, inkluderandet av ”riskabla” läkemedelskategorier och dess fokus på interventioner för specifika riskområden, snarare än på en enda, summerad allmän riskpoäng. Kategorier av läkemedel som ökar fallrisken samt biverkningar av läkemedel som leder till fall är inbyggda i detta verktyg. Dessutom kan Hendrich II Fall Risk ModelTM med tillstånd införas i befintliga elektroniska hälsoplattformar, dokumentationsformulär eller användas som ett enskilt dokument. Den har byggts in i elektroniska patientjournaler med riktade interventioner som uppmanar och varnar vårdgivaren att ändra och/eller minska specifika riskfaktorer som finns.11
FOLLOW-UP: Fallrisk motiverar en grundlig bedömning samt snabb intervention och behandling. Hendrich II Fall Risk ModelTM kan användas för att övervaka fallrisken över tid, minimalt årligen och vid förändringar av patientens status i alla kliniska miljöer. Bedömningar efter fall är också avgörande för en evidensbaserad strategi för minskning av fallriskfaktorer.
1. Gangavati, A., Hajjar, I., Quach, L., Jones, R.N., Kiely, D.K., Gagnon, P., & Lipsitz, L.A. (2011). Hypertoni, ortostatisk hypotension och risken för fallolyckor i en äldre befolkning som bor i samhället: The maintenance of balance, independent living, intellect, and zest in the elderly of Boston study. JAGS, 59(3), 383-389.
2. Sachpekidis, V., Vogiatzis, I., Dadous, G., Kanonidis, I., Papadopoulos, C., & Sakadamis, G. (2009). Carotis sinus överkänslighet är vanligt hos patienter som presenterar sig med höftfraktur och oförklarliga fallolyckor. Pacing and Clinical Electrophysiology, 32(9), 1184-1190.
3. Stolze, H., Klebe, S., Zechlin, C., Baecker, C., Friege, L., & Deuschl, G. (2004). Fallolyckor vid frekventa neurologiska sjukdomar – prevalens, riskfaktorer och etiologi. Journal of Neurology, 251(1), 79-84.
4. Roig, M., Eng, J.J., MacIntyre, D.L., Road, J.D., FitzGerald, J.M., Burns, J., & Reid, W.D. (2011). Fallolyckor hos personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom: En observationsbaserad kohortstudie. Respiratory Medicine, 105(3), 461-469.
5. Cashin, R.P., & Yang, M. (2011). Förskrivna läkemedel och förekomst av fallolyckor hos allmänmedicinska slutenvårdspatienter. The Canadian Journal of Hospital Pharmacy, 64(5), 321-326.
6. Miceli. D.L., Waxman, H., Cavalieri, T., & Lage, S. (1994). Prodromal falls among older nursing home residents. Applied Nursing Research, 7(1), 18-27.
7. Tinetti, M.E., Williams, T.S., & Mayewski, R. (1986). Fallriskindex för äldre patienter baserat på antalet kroniska funktionshinder. American Journal of Medicine, 80(3), 429-434.
8. Gray-Miceli, D., Johnson, J, & Strumpf, N. (2005). Ett stegvis tillvägagångssätt för en omfattande bedömning efter ett fall. Annals of Long-Term Care, 13(12), 16-24.
9. Panel för förebyggande av fallolyckor hos äldre personer. American Geriatrics Society, British Geriatrics Society, & American Academy of Orthopaedic Surgeons Panel on Falls Prevention. (2011). Sammanfattning av den uppdaterade kliniska riktlinjen från American Geriatrics Society/British Geriatrics Society för förebyggande av fall hos äldre personer. JAGS, 59(1), 148-157.
10. Hendrich, A.L. Bender, P.S. & Nyhuis, A. (2003). Validering av Hendrich II-modellen för fallrisk: A large concurrent case/control study of hospitalized patients. Applied Nursing Research, 16(1), 9-21.
11. Hendrich, A., Nyhuuis, A., Kippenbrock, T., & Soga, M.E. (1995). Fallolyckor på sjukhus: Utveckling av en prediktiv modell för klinisk praxis. Applied Nursing Research, 8(3), 129-139.
12. Van Dyke, D., Singley, B., Speroni, K. G., & Daniel, M. G. (2014). Utvärdering av fallriskbedömningsverktyg för fallprevention för psykiatriska patienter: en jämförande studie. Journal of Psychosocial Nursing and Mental Health Services, 52(12), 30-35.
13. Caldevilla, M.N., Costa, M.A., Teles, P., & Ferreira, P.M. (2012). Utvärdering och interkulturell anpassning av Hendrich II Fall Risk Model till portugisiska. Scandinavian Journal of Caring Sciences. doi: 10.1111/j.1471-6712.2012.01031.x
14. Ivziku, D, Matarese, M., & Pedone, C. (2011). Prediktiv validitet av Hendrichs fallriskmodell II på en akut geriatrisk avdelning. International Journal of Nursing Studies, 48(4), 468-474.
15. Kim, E. A., Mordiffi, S. Z., Bee, W. H., Devi, K., & Evans, D. (2007). Utvärdering av tre verktyg för bedömning av fallrisk i en akutvårdsmiljö. Journal of Advanced Nursing, 60(4), 427-435.
16. Nassar, N., Helou, N., & Madi, C. (2014). Förutsägelse av fall med hjälp av två instrument (Hendrich Fall Risk Model och Morse Fall Scale) i en akutvårdsmiljö i Libanon. . Journal of Clinical Nursing, 23(11-12), 1620-1629.
17. Zhang, C., Wu, X., Lin, S., Jia, Z., & Cao, J. (2015). Utvärdering av tillförlitlighet och validitet av Hendrich II Fall Risk Model i en kinesisk sjukhuspopulation. PLoS One, 10(11), e0142395.