Blod: grunderna

Författare: Sophie Chargé, PhD, och Kendra Hodgkinson, PhD
Publiceringsdatum online: januari 2017

Vad är blod?

Med varje hjärtslag pumpas cirka fem liter blod genom kroppen.

Blodet flyter genom tusentals kilometer blodkärl, levererar syre och näringsämnen till organen och transporterar bort avfallsprodukter. Blodet transporterar också celler, hormoner och proteiner som reglerar många kroppsfunktioner, t.ex. bekämpning av infektioner och kontroll av blodförlust.

Vad är blodets beståndsdelar?

Blodet består av fyra komponenter: röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar och plasma.

Röda blodkroppar

Röda blodkroppar ser ut som små munkar utan hål; deras röda färg kommer från hemoglobin, som är ett järnhaltigt protein som binder sig till syre och koldioxid.
Röda blodkroppar använder sitt hemoglobin för att transportera syre från lungorna till vävnader och organ. Röda blodkroppar tar sedan upp koldioxid från vävnaderna och organen och transporterar den tillbaka till lungorna för avlägsnande.
I en frisk individ håller en röd blodkropp sig vid liv i cirka 120 dagar. En genomsnittlig vuxen person har cirka 25 biljoner röda blodkroppar. För att upprätthålla denna nivå producerar benmärgen i en människas kropp 7,5 miljarder röda blodkroppar varje timme, eller cirka 2 miljoner per sekund.
I transfusionsmedicin isoleras röda blodkroppar från donerat helblod och rekonstitueras i en tillsatslösning som gör det möjligt att förvara dem vid 4 °C i flera veckor (42 dagar för enheter med röda blodkroppar som produceras av Canadian Blood Services) tills patienten behöver en transfusion.
När röda blodkroppar skadas (lyseras) och deras innehåll släpps ut i blodet, säger vi att blodet är hemolyserat. Röda blodkroppar som är skadade kan inte längre transportera syre och det frigjorda cellinnehållet är giftigt för kroppen. Höga halter av hemoglobin och andra cellrester kan skada njurarna.

Vita blodkroppar

Vita blodkroppar hjälper till att bekämpa infektioner. När virus eller bakterier kommer in i blodet, till exempel genom ett sår, ett skrapat knä eller ett infekterat öra, omger och förstör de vita blodkropparna de invaderande mikroorganismerna (bakterier och virus). De tre huvudtyperna av vita blodkroppar är granulocyter, lymfocyter och monocyter.
Granulocyter är de vanligaste vita blodkropparna och fungerar som den första försvarslinjen genom att ”svälja” mikroorganismer (fagocytos) och döda dem med hjälp av enzymer som lagras i granuler inuti cellerna.
Lymfocyter känner igen antigener på ytan av invaderande bakterier eller virus som ”icke-själv” och producerar sedan antikroppar som oskadliggör de invaderande bakterierna och riktar in sig på dem för att förstöra dem.
Monocyter stödjer andra vita blodkroppars aktivitet genom fagocytos och genom att identifiera mål som ska förstöras med hjälp av antikroppar.
De flesta vita blodkroppar lever bara i några timmar eller dagar i blodet, så benmärgen producerar ständigt fler. Ett litet antal lymfocyter (ibland kallade minnesceller) lever dock i många år för att ”komma ihåg” vissa virus och hjälpa kroppen att motstå att bli infekterad igen. Vacciner fungerar genom att trigga kroppen att producera dessa minnesceller utan att faktiskt göra oss sjuka.
I transfusionsmedicin avlägsnas vita blodkroppar från de slutliga blodprodukterna. Detta förfarande ger flera fördelar för patienter som får transfusioner. För det första är det mindre sannolikt att de får feber efter transfusionen. De är också mindre benägna att bilda antikroppar mot transfunderade donatorceller, vilket gör att framtida trombocyttransfusioner förblir effektiva. Vita blodkroppar kan också hysa smittämnen som cytomegalovirus (CMV). Genom att ta bort dem minskar vi risken för infektion.

Blodplättar

Blodplättar är små, ömtåliga, tallriksformade cellfragment som hjälper till att stoppa blödningar genom att klistra ihop och bilda en koagel som förseglar ett hål i ett blodkärl.
Klodbildningen utlöses av att trombocyterna kommer i kontakt med trasiga blodkärl. Detta aktiverar blodplättarna.
Aktiverade blodplättar blir ”klibbiga” och ändrar form och sträcker ut långa, trådformade strukturer som hjälper dem att klumpa ihop. De aktiverade trombocyterna interagerar med koagulationsfaktorer i blodet för att bilda en stabil propp bestående av trombocyter som hålls samman av ett nät av protein (fibrin).
På ytan av ett snitt eller en skrapning blir denna propp till en skorv som håller bakterier borta från kroppen.
Trombocyter förblir funktionsdugliga i cirka 10 dagar hos en frisk vuxen. Nya trombocyter bildas av celler som kallas megakaryocyter i benmärgen; varje megakaryocyt släpper ut tusentals trombocyter i blodet.
I transfusionsmedicin isoleras trombocyter från donerat helblod och rekonstitueras i plasma för lagring före transfusion. Trombocyter kan också samlas in från en donator med hjälp av en aferesmaskin som gör det möjligt att selektivt samla in trombocyter och en del plasma. Trombocytprodukter måste förvaras i rumstemperatur och kan endast förvaras i några dagar (5 dagar för trombocytprodukter som tillverkas vid Canadian Blood Services) före transfusion.

Plasma

Plasma är den halmfärgade vätskan som utgör mer än hälften av blodets volym.
Plasma fungerar som ett transportsystem för allt i blodet. Ungefär 90 procent av plasman är vatten och de övriga 10 procenten består av de olika material som transporteras av plasman.
Plasman för med sig näringsämnen som proteiner, mineraler, vitaminer, sockerarter och fetter till alla delar av kroppen och transporterar bort avfallsprodukter. Plasma transporterar också de röda blodkropparna, som transporterar syre och koldioxid till och från våra organ och vävnader.
Den ständiga cirkulationen av vita blodkroppar och antikroppar i plasman gör att de kan ta sig dit de behövs för att bekämpa invaderande bakterier; på samma sätt kommer cirkulerande blodplättar och koagulationsproteiner att aktiveras varhelst det behövs blodproppar.
Proteiner som cirkulerar i plasman är bland annat albumin, antikroppar och koagulationsproteiner. Albumin är det mest förekommande proteinet i plasman och bidrar till att upprätthålla vätskebalansen i kroppen genom att hålla kvar vatten i blodkärlen. Antikroppar utgör mer än en tredjedel av proteinerna i plasman. Koaguleringsproteiner i plasman krävs för att blodplättar ska kunna bilda blodproppar.
I transfusionsmedicin isoleras plasma från donerat helblod. Plasma kan också selektivt samlas in från givare med hjälp av en aferesmaskin. Plasmaprodukter kan förvaras frysta under långa perioder (upp till ett år hos Canadian Blood Services) tills de behövs för en transfusion.
I transfusionsmedicin isoleras proteiner som albumin, immunglobuliner och koagulationsfaktorer från plasma med hjälp av en fraktioneringsprocess. När dessa proteiner har fraktionerats kan de förvaras frystorkade (lyofiliserade) under lång tid och användas för att behandla specifika medicinska tillstånd.

Vad är blodgrupper?

Blodgrupper är genetiska, precis som färgen på en persons ögon. Det finns fyra huvudsakliga blodgrupper: A, B, AB och O. Blodgrupperna är baserade på antigener från röda blodkroppar, vilket är proteiner på cellytan som känns igen av en persons immunförsvar. Om en antigen identifieras som ”icke-själv” av immunförsvaret, riktas cellen mot antikroppar för att förstöras.

Grupp A har en typ av antigen (A), grupp B har en annan typ (B), grupp AB har både A- och B-antigen och grupp O har inget av dessa antigener. Dessa blodgrupper delas vidare in efter om ett antigen som kallas Rh-faktorn finns på personens blodkroppar eller inte. Om den finns är personens blod Rh-positivt (+), annars är blodet Rh-negativt (-). Genom att kombinera Rh-faktorn med de fyra huvudblodtyperna får man åtta olika huvudblodtyper (t.ex. AB-). Dessutom finns det mindre blodgrupper.

En individ med en viss blodgrupp kommer att utveckla antikroppar mot de antigener som de inte har. Till exempel har en individ med blodgrupp A inga B-antigener på sina röda blodkroppar; därför kommer denna persons vita blodkroppar att bilda antikroppar mot B-antigenet (anti-B) som kommer att finnas i deras plasma.

I transfusionsmedicin är det mycket viktigt att patienterna får röda blodkroppar som är kompatibla med deras blodgrupp. Det är också viktigt att plasmamottagare inte transfunderas med plasma som innehåller antikroppar som kommer att förstöra deras röda blodkroppar.

Blodtyperna kan snabbt bestämmas genom att blanda några droppar av någons blod med anti-A-, anti-B- eller anti-Rh-antikroppar och se vilka antikroppar som får de röda blodkropparna att klumpa ihop. Denna klumpning sker när antikropparna matchar de antigener som finns på de röda blodkropparna. Om t.ex. någons blod klumpar ihop sig med anti-A- men inte med anti-B-antikroppar visar detta att blodet har A- (men inte B-) antigener, vilket gör att personen är av blodgrupp A. Inom transfusionsmedicinen används sofistikerade tester för att på lämpligt sätt typbestämma donatorns och patientens blod.

Vad menas med en blodmatchning?

I samband med blodtransfusioner är en blodmatchning en kompatibilitet mellan donatorns och mottagarens blod. Detta innebär inte alltid en identisk blodmatchning.

Röda blodkroppar från en donator som har blodgrupp O+ kan transfunderas till patienter med fyra olika blodgrupper: A+, B+, AB+ och naturligtvis O+. Personer med blodgrupp O- kallas universaldonatorer eftersom deras donerade röda blodkroppar inte har några A-, B- eller Rh-antigener och därför säkert kan ges till personer med alla blodgrupper. Personer med blodgrupp AB+ är universella mottagare eftersom de inte har några antikroppar mot A, B eller Rh i sitt blod och kan ta emot röda blodkroppar från en givare med vilken blodgrupp som helst.

Transfusioner av plasma matchas för att undvika att A- och B-antikroppar i den transfunderade plasman angriper mottagarens röda blodkroppar. Personer med blodgrupp AB är universella plasmagivare. Deras plasma innehåller inte A- eller B-antikroppar och kan transfunderas säkert till alla blodtyper.

Blodtyp	Procent av kanadensare	Blodtyper hos kompatibla mottagare (röda blodkroppar)	Blodtyper hos kompatibla mottagare (plasma)
O-.	7	Alla blodtyper	O-, O+
O+	39	O+, A+, B+, AB+	O-, O+
A-	6	A-, A+, AB-, AB+	O-, O+, A-, A+
A+		A+, AB+	O-, O+, A-, A+
B-	1	B-, B+, AB-, AB+	O-, O+, B-, B+
B+	8	B+, AB+	O-, O+, B-, B+
AB-	<1	AB-, AB+	Alla blodtyper
AB+	3	AB+	Alla blodtyper

Acknowledgements

Den här informationen är anpassad från innehåll som tagits fram av Kanadensiska Blodcentralen för programmet Learning to Save Lives. Detta program stöder pedagoger som undervisar i begrepp som rör blod, stamceller samt vävnads- och organdonationer.