Effekter på amning och bröstmjölk
Med doser på 2,5 mg 1-3 gånger dagligen (vanligen två gånger dagligen) minskar serumprolaktin markant, ingen ökning av serumprolaktin efter bröstvårtsstimulering och liten eller ingen bröstförstoring. Behandlingen ges vanligen i 14 dagar. I en metaanalys av publicerade studier fann man bevis för att bromokriptin är effektivare än placebo för att undertrycka amning under den första veckan efter förlossningen, men bevisen är otillräckliga för att uttala sig om acceptabiliteten av en sådan behandling. Återkommande laktation efter avslutad behandling kan kontrolleras med en dos på 2,5 mg en gång dagligen i ytterligare en vecka.
Bromokriptin förebygger också puerperal feber som orsakas av antingen bröstförstoring eller infektion hos kvinnor som inte ammar sina nyfödda barn. Indikationen postpartum bröstengorgement togs bort i USA 1994 på grund av allvarlig maternell toxicitet, inklusive stroke (vissa med dödlig utgång), kramper, hjärtinfarkt (vissa med dödlig utgång) och allvarlig hypertoni. En studie visade att risken för kramper minskade i det tidiga puerperiet, men ökade något senare. Cerebral angiopati, stroke och kramper fortsätter att rapporteras från länder där bromokriptin fortfarande används för att undertrycka laktationen.
En tidig dubbelblind studie på 60 kvinnor som var mindre än 24 timmar postpartum visade att bromokriptin var lika effektivt som dietylstilbestrol när det gäller att undertrycka laktationen postpartum. Bromocriptin gavs i en dos av 5 mg två gånger dagligen i 6 dagar följt av 5 mg tre gånger dagligen i 3 dagar. Dietylstilbestrol-dosen var 20 mg två gånger dagligen i 3 dagar, följt av 10 mg två gånger dagligen i 3 dagar, därefter 10 mg dagligen i 3 dagar.
Hyperprolaktinemi och galaktorré har rapporterats ibland efter utsättande av långtidsbehandling med höga doser (5 till 10 mg tre gånger dagligen) av bromokriptin för behandling av parkinsonism.
Vid kvinnor som får bromokriptin omedelbart efter förlossningen förändras mjölkens sammansättning jämfört med mjölken vid normal amning. De flesta proteinkomponenter (t.ex. totalprotein, albumin, alfa-laktalbumin, laktoferrin, IgA och IgG) förekommer i högre koncentrationer än normalt, liknande dem i colostrum. Laktosnivåerna är undertryckta.
En studie på 14 kvinnor som överproducerade mjölk dag 3 postpartum visade att oralt bromokriptin 2,5 mg en gång dagligen i 3 dagar minskade serumprolaktin till subnormala nivåer, men återgick till kontrollnivåer 36 timmar efter den sista dosen. Däremot minskade mjölkavkastningen med 25 % från baslinjen och minskningen kvarstod i minst 12 dagar efter den sista dosen.
En kvinna som behandlades med bromokriptin 5 mg dagligen för amenorré-galaktorré-syndromet under graviditeten fortsatte att ta läkemedlet i samma dosering efter förlossningen och ammade framgångsrikt sitt spädbarn.
I en fallserie av 40 kvinnor med hypofysadenom och hyperprolaktinemi tog 30 av kvinnorna bromokriptin 2,5 eller 5 mg dagligen under graviditeten. Trettio av de 40 kvinnorna kunde amma framgångsrikt, även om det inte framgår av artikeln hur många av mödrarna som fortsatte att ta bromokriptin under amningen.
En mor som fick bromokriptin (dosering ej angiven) för hyperprolaktinemi till följd av ett hypofysmakroadenom ammade framgångsrikt sitt spädbarn delvis i 2 dagar och exklusivt från och med tredje dagen efter förlossningen (total duration ej angiven). Hon fick stöd från yrkesverksamma och en släkting som ammade.
En mamma med ett prolaktinom tog bromokriptin under graviditet och postpartum. Hon kunde amma sitt spädbarn.