Charles Waddell Chesnutt
Charles Waddell Chesnutt (1858-1932) har genom sina romaner och noveller fått en framträdande plats i den amerikanska litteraturhistorien. Han skrev också många essäer och tidningsartiklar där han starkt uttalade sig mot allvarliga orättvisor som begicks mot afroamerikaner, bland annat lynchningspraxis och rättslöshet.
Charles Waddell Chesnutt föddes den 20 juni 1858 i Cleveland, Ohio. Eftersom han tillbringade många av sina formativa år i Fayetteville, North Carolina, gav hans erfarenheter där också motivation och material för hans litterära karriär. Chesnutt hade sina familjerötter djupt förankrade i North Carolina. Båda hans mor- och farföräldrar bodde i Fayetteville-området. Båda hans farfäder var vita. Chesnuts farfars farfars farfars farfars far tillhandahöll egendom till sina afroamerikanska familjemedlemmar (Chesnuts farmor och hennes barn).
I mitten av 1800-talet införde North Carolina lagar som begränsade rättigheterna för fria färgade människor. Chesnuts mormödrar, Ann Chesnutt och Chloe Sampson, och deras barn hörde till dem som lämnade North Carolina 1856, på väg till den mer lovande norra delen av landet. Chesnuts föräldrar, Andrew Jackson ”Jack” Chesnutt och Ann Maria Sampson reste till Cleveland med sina enskilda familjer som en del av migrationen. Efter en kort period i Indiana återvände Jack Chesnutt till Cleveland, där Sampson bodde. Jack Chesnutt och Ann Maria Sampson gifte sig där 1857. Charles Waddell Chesnutt var deras första barn. Två andra barn överlevde också barndomen, Lewis och Andrew Jr.
I Cleveland var Jack Chesnutt konduktör för hästvagnar. Chesnuts mor var en ”född pedagog” som undervisade slavbarn i hemlighet och trotsade lagen, enligt Sylvia Lyons Render i sin biografi Charles W. Chesnutt. Den unge Chesnutt fick en del av sin tidiga offentliga utbildning i Cleveland. När han var åtta år gammal flyttade familjen tillbaka till North Carolina. Inbördeskriget hade avslutats och Jack Chesnutt, som hade varit lagkapten i unionsarmén, kunde få ett hem för sin familj och öppna en livsmedelsbutik. (Chesnuts farfars farfar gav ekonomiskt stöd.) I Fayetteville gick Charles i den nystartade Howard School, som hade inrättats genom Freedman’s Bureau.
Ann Maria Chesnutt dog 1871, när Charles var 13 år. Chesnuts far gifte om sig året därpå. Jack Chesnutt och hans andra fru, Mary Ochiltree Chesnutt, fick sex barn. Inte långt efter Ann Maria Chesnutt död gick Jack Chesnutt’s livsmedelsbutik i konkurs. Familjen flyttade till landet och Charles skolgång äventyrades eftersom han behövdes för att hjälpa familjen ekonomiskt. Det problemet lindrades när Robert Harris, rektor för Howard School, anställde Chesnutt, som bara var 14 år, som ”en avlönad elev-lärare” vid skolan.
Och även om Chesnutt aldrig officiellt tog examen från skolan var han en disciplinerad och självständig inlärare. Han förbättrade sin utbildning avsevärt genom sin lärarerfarenhet. Han studerade grekiska och tyska till stor del på egen hand och var väl förtrogen med engelsk litteratur. Han undervisade kortvarigt i Spartanburg, South Carolina, och under två år (från 1875 till 1877) undervisade han i Charlotte, North Carolina. I denna erfarenhet ingick en tid som rektor för en offentlig skola. Han återvände till Fayetteville 1877 som biträdande rektor vid den nyetablerade State Colored Normal School, en utveckling av Howard School. (State Colored Normal School var i sin tur föregångare till Fayetteville State University.)
År 1878 gifte sig Charles Chesnutt med Susan W. Perry, en lärare vid Howard School. Hon kom från Fayetteville och var dotter till en välbärgad barberare. Mellan 1879 och 1890 fick Charles och Susan Chesnutt fyra barn: Ethel, Helen, Edwin och Dorothy. När familjen Chesnutt bildade familj blev Charles ännu mer missnöjd med begränsningarna i livet i Fayetteville. Under sin sommarsemester 1879 gjorde han, som det står i Renders biografi, en ”fruktlös jobbsökarresa” till Washington, D.C. Även om han insåg stadens brister, njöt han också av den livliga kulturella atmosfären. År 1882 skrev han i sin dagbok: ”Jag blir mer och mer trött på södern. Jag längtar efter civilisation och ’jämlikhet’. Och jag ryser vid tanken på att utsätta mina barn för det sociala och intellektuella förbud som jag själv har varit offer för. Är inte min plikt mot dem överordnad?” Till följd av detta flyttade Chesnutt till New York City, där han sommaren 1883 arbetade som stenograf och reporter. I november flyttade han vidare till Cleveland, där han arbetade för Nickel Plate Railroad Company, först som kontorist och sedan som stenograf.
Professionell karriär
Chesnuts familj anslöt sig till honom i Cleveland 1884. Året därpå började han studera juridik hos domare Samuel E. Williamson, som var Nickel Plate Railroad Companys juridiska rådgivare. Chesnutt hade utfört stenografiskt arbete för domare Williamson. I Renders biografi noterades att han klarade Ohio Bar Exam 1887 ”med det högsta betyget i sin grupp”; och 1888 öppnade han sitt ”eget kontor som domstolsreporter”. Mellan 1899 och 1901 stängde han kontoret för att ägna sig åt skrivandet på heltid. Efter den dåliga framgången med sin första roman, The Marrow of Tradition, öppnade han verksamheten igen 1901. Chesnuts juridiska utbildning gav alltså ett fast levebröd när det behövdes.
Chesnutt reste till Europa 1896 och igen 1912. Han reste också mycket inom Förenta staterna. År 1901 höll han föreläsningar i hela Södern och publicerade flera artiklar som beskrev hans intryck. Som en del av denna föreläsningsturné gjorde han efterforskningar i Wilmington, North Carolina, för The Marrow of Tradition, som till stor del bygger på de upplopp som inträffade där 1898.
Den största delen av Chesnutt’s litterära verk publicerades mellan 1899 och 1905. Förutom kortromaner och romaner publicerade han också många essäer. Bland hans verk kan nämnas ”What is a White Man?”, som publicerades i New York Independent den 4 maj 1889 och ”The Disenfranchisement of the Negro”, ett kapitel i The Negro Problem: A Series of Articles by Representative American Negroes of Today som publicerades 1903. Chesnuts artikelserie om den framtida amerikanen i Boston Evening Transcript år 1900 hade följande underrubriker: ”A Complete Race Amalgamation Likely to Occur”, ”A Stream of Dark Blood in the Veins of Southern Whites” och ”What the Race is Likely to Become in the Process of Time”.
Chesnutt hade många professionella kontakter och utmärkelser. Han var väl bekant med både Booker T. Washington och W. E. B. Du Bois och 1904 utsågs han till Booker T. Washingtons grupp av rådgivare som kallades Committee of Twelve. Vid den berömde författaren Mark Twains 70-årsfest var Chesnutt en av gästerna. År 1912 blev han medlem av Clevelands handelskammare. Han var 1914 en av grundarna av dramagruppen Playhouse Settlement, som senare blev känd som Karamu House. År 1928 tilldelade National Association of Colored People (NAACP) honom Spingarnmedaljen. Chesnutt dog i Cleveland, Ohio den 15 november 1932.
Litterär karriär
Chesnuts dagbok, som fördes sporadiskt från 1874 till 1882, avslöjar hans växande intresse för att skriva och ger exempel på hans tidiga försök till fiktion. I en dagboksanteckning från 1880 sammanfattar Chesnutt sitt litterära mål: ”Syftet med mina skrifter skulle inte så mycket vara att höja det färgade folket som att höja de vita – för jag anser att den orättvisa kastandan, som är så försåtlig att den genomsyrar en hel nation och är så mäktig att den utsätter en hel ras och alla som har med den att göra, för förakt och social utstötning – jag anser att detta är ett hinder för det amerikanska folkets moraliska framsteg, och jag skulle vara en av de första att leda ett beslutsamt, organiserat korståg mot den. Inte ett våldsamt urskillningslöst angrepp; inte en vädjan till våld, för detta är något som våld bara kan påverka i liten utsträckning; utan en moralisk revolution som måste åstadkommas på ett annat sätt.”
Detta ”andra sätt” innefattade konstnärens förmåga att underhålla utvecklingen av teman av markerad betydelse med hänsyn till sin tid. Inom en period av sju år publicerade Chesnutt två novellsamlingar, en biografi och tre romaner. Novellsamlingarna var The Conjure Woman 1899 och The Wife of His Youth and Other Stories of the Color Line 1900. Biografin Frederick Douglass publicerades också 1899. År 1900 färdigställde han sin första roman The House Behind the Cedars och 1901 The Marrow of Tradition. The Colonel’s Dream utkom 1905. Under hela sin karriär publicerade Chesnutt ett 30-tal essäer, artiklar och krönikor. Sylvia Lyons Render har samlat ett 80-tal korta skönlitterära verk i The Short Fiction of Charles Chesnutt. Renders samling innehåller tio tidigare opublicerade berättelser. Opublicerat material av Chesnutt finns i Fisk University Special Collections. Dessa inkluderar sex romaner, tidiga versioner av hans första roman samt ett drama och diverse skönlitterära verk.
Chesnuts första större publikation var ”The Goophered Grapevine”, som publicerades i Atlantic 1887. Berättelsen handlar om den kloka och listiga farbror Julius. Farbror Julius talar dialekt, men det är inte en grov litterär dialekt som är karakteristisk för plantageskolans skönlitterära skola med vita författare som John Pendleton Kennedy eller Thomas Nelson Page; farbror Julius är inte heller en farbror Remus i Joel Chandler Harris’ tradition. Farbror Julius använder berättandet för att uppnå sina egna mål och för att på ett subtilt men tydligt sätt förmedla slaveriets grymhet. Hans berättelser är fristående inom ramen för den övergripande större berättelsen. Berättaren av den ”yttre berättelsen” är en naiv nordbo, som ofta missar eller väljer att tona ner de implikationer som hans mer empatiska fru urskiljer. Andra berättelser med farbror Julius var ”Po’ Sandy”, som först publicerades i majnumret av Atlantic 1888, och två berättelser som publicerades 1899: ”The Conjurer’s Revenge” i Overland Monthly och ”Dave’s Neckliss” i Atlantic Monthly.
År 1899 gav Houghton Mifflin ut Chesnuts första bok, The Conjure Woman. Tillsammans med Uncle Julius-historierna innehåller denna volym ”Mars Jeems’s Nightmare”, ”Sis Becky’s Pickanniny”, ”The Gray Wolf’s Ha’nt” och ”Hot-Foot Hannibal” I The Literary Career of Charles Chesnutt noterar William Andrews att The Conjure Woman fick ett gott mottagande av kritikerna och att försäljningen var tillräcklig. I Chesnuts biografi anser Sylvia Lyons Render att The Conjure Woman är ”Chesnuts mest populära verk”. Render påpekar också att Chesnuts Frederick Douglass, som också publicerades 1899 som en del av Beacon Biographical Series, är ”kort men utmärkt.”
Och även om han aldrig försökte dölja sin bakgrund var Chesnuts rasidentitet inte allmänt känd vid den tid då ”The Goophered Grapevine” först publicerades. Chesnutt kvalificerade sig som en ”frivillig neger”, vilket innebar att han var så ljushyad att han hade kunnat passera för vit om han hade valt att göra det. Hans erfarenheter och lyhördhet gjorde honom särskilt kvalificerad för att ta itu med den ”orättvisa kastanda” som är ett resultat av rasblandning.
”The Wife of His Youth”, som togs upp av Atlantic Monthly i juli 1898, var den första av hans berättelser om ”färggränsen” som publicerades i en större periodisk tidskrift. Chesnutt var väl bekant med den typ av människor som han skildrade i denna berättelse som medlemmar i Blue Vein Society. Medlemskap i denna exklusiva grupp var endast möjligt för dem som var så ljushyade att deras ådror lätt kunde ses. Sådana personer fick ofta mer utbildning och andra förmåner som ett resultat av att de var avkommor eller ättlingar till blandrasliknande förbindelser. I ”The Wife of His Youth” var medlemmarna i Blue Vein Society inte bara snobbiga sociala klättrare; de drar slutsatsen att mr Ryder, berättelsens huvudperson, borde erkänna den gamla, mörkhyade kvinnan, den hustru han hade under slaveriet, och som kommer tillbaka i hans liv. Samtidigt klargör berättelsen att den gamla kvinnan var en äktenskapspartner i Mr Ryders ungdoms-slaveri, att äktenskapet inte var ett kärleksförhållande och att den delen av Mr Ryders liv är avslutad. I ”The Sheriff’s Children”, som publicerades i New York Independent 1899, bär den vite sheriffens mulattoson på djupa känslomässiga ärr. Typiskt nog fångar Chesnutt i både ”The Wife of His Youth” och ”The Sheriff’s Children” utan att predika verkligheten och de komplexa effekterna av rasblandning.
Chesnuts andra bok, som publicerades 1900 också av Houghton Mifflin, var ”The Wife of His Youth and Other Stories of the Color Line”. Volymen innehåller ”The Wife of His Youth” och ”The Sheriff’s Children” samt ”Her Virginia Mammy”, ”A Matter of Principle”, ”Cicely’s Dream”, ”The Passing of Grandison”, ”Uncle Wellington’s Wives”, ”The Bouquet” och ”The Web of Circumstance”. The Wife of His Youth var mindre populär och mindre kommersiellt framgångsrik än The Conjure Woman. Bokens litterära betydelse är dock omisskännlig. I The Literary Career of Charles Chesnutt konstaterar William Andrews: ”Som en litterär ’pionjär för färggränsen’ bröt Chesnutt på ett avgörande sätt med den konventionella litterära känsligheten genom att bedöma många ignorerade aspekter av det afroamerikanska livet som värda att behandlas litterärt och som avslöjade djupa sociala och moraliska sanningar”. Som ett resultat av en sådan insiktsfull behandling konstaterar Andrews vidare att ”berättelserna i The Wife of His Youth visade … att Chesnutt var en författare av nationell betydelse.”
Chesnutt publicerade tre romaner strax efter sekelskiftet. The House Behind the Cedars år 1900, The Marrow of Tradition år 1901 och The Colonel’s Dream år 1905. The House Behind the Cedars bygger i stor utsträckning på Chesnuts kunskaper om Fayetteville, som i de flesta av Chesnuts romaner kallas Patesville. Liksom familjen Walden i romanen bodde familjen Chesnut i ett hus med cederträd på framsidan. Liksom sin huvudperson Rena hade Chesnutt kunnat passera för vit, men valde att inte göra det. Rena har mer skrupler när det gäller att passera än hennes bror John, som passerar. Rena har flera friare; först när hon är döende förstår hon att den mest värdiga är den trogne, brunhyade Frank.
I The Marrow of Tradition drar Chesnutt omfattande nytta av rasupploppet i Wilmington, North Carolina 1898. Handlingen utforskar de inbördes kopplingarna mellan de vita och mulatte grenarna av Carteret-familjen. I romanens slutskede möjliggör mulattofamiljens generositet en försoning mellan de två familjerna. I romanen presenteras en alternativ attityd genom den mycket militanta karaktären Josh Green, vars far dödades av Ku Klux Klan i en incident långt före upploppet. När Josh uppmanas att acceptera att de vita är fler än de svarta svarar han i Marrow med uttalanden som påminner om Claude McKays ”If We Must Die”: ”Dey’re gwine ter kill us anyhow…; and’ we’retired er bein’ shot down like dogs, widout jedge er jury. Vi skulle hellre dö i strid än att sitta fast som grisar i en box!” William Andrews noterar i Literary Career att varken The Marrow of Tradition eller The Colonel’s Dream blev en kommersiell framgång.
Titeln på The Colonel’s Dream syftar på en vit persons reformsträvanden under rekonstruktionstiden. Överstens ansträngningar är inte framgångsrika och han ger upp – kanske alltför lättvindigt, antyder romanen. Romanen tilltalade inte kritikerna; många ansåg att boken var för kontroversiell.
Chesnuts bästa berättelse är ”Baxter’s Procrustes”, enligt Render in Short Fiction. Berättelsen publicerades första gången i Atlantic Monthly i juni 1904 och ”anses allmänt” vara bland Chesnuts bästa, där han skickligt satiriserar de exklusiva klubbarnas pretentioner. Berättelsen var baserad på Rowfant Club i Cleveland, som hade misslyckats med att acceptera Chesnutt som medlem 1902. Åtta år senare blev han äntligen inbjuden att gå med i klubben, vilket han också gjorde.
Under loppet av sin litterära karriär umgicks Chesnutt flitigt med Albion Tourgee, George Washington Cable och William Dean Howells. Medan han fortfarande bodde i North Carolina hade Chesnutt läst Tourgees A Fool’s Errand, och Chesnuts beslut att bli författare påverkades ”av vetskapen att han hade en ännu grundligare förståelse för livet i sydstaterna än Tourgee, som var född i norr. Cable och Howells gav uppmuntran, även om de inte alltid visade fullständig förståelse för Chesnuts arbete.
Chesnuts bästa skönlitteratur behandlade sin tids frågor på ett realistiskt och gripande sätt. Trots de förutfattade meningar och förväntningar som hans tilltänkta publik hade undvek han stereotyper. Han hanterade satir och humor skickligt och underhållande. I sina facklitterära verk och tal uttalade han sig direkt och insiktsfullt. Hans prestationer, särskilt i sitt historiska sammanhang, är verkligen imponerande, och de etablerar hans plats som en viktig amerikansk författare.
Fördjupad läsning
Afro-American Writers Before the Harlem Renaissance. redigerad av Trudier Harris, Gale Research, 1986.
Andrews, William L. The Literary Career of Charles W. Chesnutt. Louisiana State University Press, 1980.
Bell, Bernard W. The Afro-American Novel and Its Tradition. University of Massachusetts Press, 1987.
Chesnutt, Charles W. The Marrow of Tradition, 1901.Reprint, University of Michigan Press, 1969.
Chesnutt, Helen M. Charles Waddell Chesnutt: Pioneer of the
Color Line. University of North Carolina Press, 1952.
Ellis, Curtis W., and E. W. Metcalfe Jr. Charles Chesnutt: A Reference Guide. G. K. Hall, 1978.
The Journals of Charles W. Chesnutt, redigerad av Richard H. Brodhead, Duke University Press, 1993.
Keller, Frances Richardson. Ett amerikanskt korståg: The Life of Charles Waddell Chesnutt. Brigham Young University, 1978.
Render, Sylvia Lyons. Charles W. Chesnutt. G. K. Hall, 1980.
The Short Fiction of Charles W. Chesnutt. redigerad av Sylvia Lyons Render, Howard University Press, 1981.
College Language Association Journal, december 1975. □