Synonymer
Azamatl, bengaliskt äpple, bengalisk kvitten, Bhel, Darogaji, de Malabar, gyllene äpple, indisk bael, Kaghzl, Khamarla, Matoom, Matum, Mitzapurl, Ojha, Rampurl (sec. Cottin 2002); Crataeva marmelos L., Belou marmelos (L.) Lyons (sec. Swingle and Reece 1967)
Kultivar eller taxon
Aegle marmelos (L.) Corrêa (sec. Swingle and Reece 1967, Bayer et al. 2009; sensu Tanaka sec. Cottin 2002)
Beskrivning
Kronan är kompakt eller tät, inte gråtande. Första årets kvistyta är kahl; andra eller tredje årets kvistyta är strimmig; törnen är raka; taggar saknas eller är inte ihärdiga. Bladskaft glest, mycket långt, inga vingar. Tre blad, marginaler kretade/kretade, ryggradets vingar saknas, blad i skuggan är platta eller svagt lediga, blad i solen är svagt eller starkt lediga. Bladen doftar inte när de krossas. Frukt lika bred som lång eller längre än bred; skalet är mörkgrönt (3), mellangrönt (4), ljusgrönt med viss brytning till gult (5), gult (7-10), gul-orange (11) eller orange (12); skalets textur är slät (1-3) eller något grov (4-5); fasthet träig; navel saknas; fruktkött rött/purpurrött färgat.
Swingle och Reece (1967) gav följande ytterligare anteckningar om arten:
”Bentley och Trimen (l.c.) gav följande beskrivning av denna art: ”Ett träd som når en höjd av 30 eller 40 fot när det är odlat, med en kort tjock stam och ett smalt ovalt huvud; i vilt tillstånd mindre och mer oregelbundet, med korta, starka, skarpa, taggiga grenar som är 1 tum eller mer långa i bladenas axiler; bark blågrå, mjuk, med oregelbundna furor på de yngre grenarna. Bladen är växelvis, sammansatta, med ett (sällan 2) par kortstjälkade motsatta blad och ett större, långpipigt slutblad, bladbladen är 1-2 tum långa, ovala eller ovalovala, abrupta eller avsmalnande vid basen, något avsmalnande mot den trubbiga spetsen, mycket grunt serratokrönade, släta, tunna, med en framträdande mittnerub på undersidan. Blommor 3/4 tum breda, sötdoftande, stjälkade, ensamma, eller i fåblommiga, slappa, upprättstående, axillära eller terminala cymer. Blomkörteln är grunt, med 5 korta, breda tänder, ludna på utsidan. Fem (sällan fyra) kronblad, avlånga ovala, trubbiga, tjocka, blekt grönvita, prickiga med körtlar, överlappande, utbredda. Många ståndare, ibland sammanhängande i bindlar, hypogyna med korta trådar som är hälften så långa som de linjära ståndarna. Diskus ingen eller mycket liten. Äggstocken är avlång-ovoid, något avsmalnande till den tjocka korta stilen som återigen är något förtjockad uppåt, stämpeln är huvudformad, axeln på äggstocken är bred, cellerna är talrika, 8-20, små, arrangerade i en cirkel, med många äggceller i varje cell. Frukten är vanligen klotformig, 2-5 tum i diameter, perikarp nästan slät, grågul, ca 1/8 tum tjock, hård, fylld med mjukare vävnad som blir mycket hård och orangeröd när den är torr; celler som i äggstocken. Fröna är mycket talrika, något sammanpressade, placerade i tätt packade lager i cellerna och omgivna av ett mycket segt, slemmigt genomskinligt slem som blir hårt när det är torrt; testa vit, täckt av ulliga hår som är nedsänkta i slemmet, embryo med stora kotyledoner och en kort överordnad radikula; ingen endosperm.”
Aegle marmelos har dimorfa kvistar: (a) Normala kvistar med 3 till 5 cm långa internoder med ett välutvecklat blad vid varje knut, ofta med en eller två taggar bredvid. (b) Bladsporrar som produceras på primära grenar från föregående års tillväxt, vanligen mycket korta, 1 till 3 cm långa, med många mycket korta internoder, varje knut bär ett blad men inga taggar. De talrika bladen som är trängda på bladspirorna varierar kraftigt i storlek, de största är nästan lika stora som de normala bladen på snabbt växande långinternodade grenar men har betydligt längre bladskaft. De mindre bladen som bärs nära basen av bladspirorna är ofta mycket dvärglika och är ibland bara en femtedel eller en tiondel så långa som de normala bladen. Dessa trängda blad av alla storlekar döljer ofta nästan helt de grenar som bär dem.
På grund av dessa dimorfa egenskaper uppvisar baelfruktträdet ett märkligt utseende, med sina långa, slanka unga grenar med endast några få löv utspridda längs dem som uppstår från en inre krona av äldre grenar som nästan helt är täckta av massvis med löv som bärs på bladspirorerna. Poncirus trifoliata har något liknande dimorfiska grenar och blad men visar mycket mindre variation i storleken på de blad som produceras på bladspirorna.
Bortsett från denna dimorfism hos kvistar och blad uppvisar Aegle marmelos en stor variabilitet hos båda typerna av blad på olika fröträd, inte bara i storlek utan även i viktiga botaniska karaktärer, såsom närvaron eller frånvaron av ett separerande skikt vid ändbladets förbindelse med dess bladskaft, den relativa längden på detta bladskaft och bladstjälken, samt längden på bladstjälken i förhållande till längden på hela bladet. På vissa träd har bladskaftet tydliga vingar på varje sida i nästan hela sin längd och på andra träd har det bara två oansenliga gröna linjer som vidgas till mycket smala vingar i bladskaftets övre ände. Bladsidorna varierar mycket på olika fröträd i fråga om marginal krenelering och ytans planhet eller krökning. Det finns också en stor variation i bladens ställning på de kvistar som bär dem och i vilken grad blad, bladskaft och bärande kvistar uppvisar en rödaktig färgning när de utsätts för solljus.
Dessa överraskande olikheter i bladkaraktärerna studerades av Swingle i oktober 1941 på cirka tretton fruktträd som växte i Coconut Grove och Homestead, Florida, och övertygade honom om att det skulle vara nödvändigt att göra en detaljerad studie av både vilda och odlade bael-fruktträd i Indien. Den extraordinära variationen i taxonomiskt betydelsefulla karaktärer som uppvisas av de träd som odlats från frön som importerats från Indien innebär med stor sannolikhet att det finns flera olika stammar, botaniska sorter eller till och med bra arter bland de vilda växter som växer i bergen i norra Indien. Fröplantor av dessa olika vilda former som planteras tillsammans i byarna skulle utan tvekan korsbefruktas av insekter och ge upphov till komplexa och mycket varierande hybrider som de vi finner växa i Florida.”
Notiser
Swingle och Reece (1967) noterade dessutom att: ”Dessutom klarar den låga temperaturer i Indien när den är bladlös – enligt uppgift så låga som 17,5° F (-8° C). Det är möjligt att den, i likhet med många andra lövträd, måste utsättas för en lämplig grad av kyla under en tillräckligt lång period för att de näringsämnen som lagras i stammen och kvistarna ska bli tillgängliga för att stödja den nya tillväxten tidigt på våren.”
Bayer, R.J., D.J. Mabberley, C. Morton, C.H. Miller, I.K. Sharma, B.E. Pfeil, S. Rich, R. Hitchcock, och S. Sykes. 2009. En molekylär fylogeni av apelsinunderfamiljen (Rutaceae: Aurantioideae) med hjälp av nio cpDNA-sekvenser. American Journal of Botany 96: 668-685.
Cottin, R. 2002. Citrus of the World: A citrus directory. Version 2.0. Frankrike: SRA INRA-CIRAD.
Davis, D. 1930. En beskrivande redogörelse för Bahraich Forest Division, United Provinces. Indian Forester 56: 108-115.
Swingle, W.T. and P.C. Reece. 1967. Botanik av Citrus och dess vilda släktingar. In: Reuther, W., H.J. Webber och L.D. Batchelor (red.). The Citrus industry. Ed. 2. Vol. I. University of California, Riverside. http://lib.ucr.edu/agnic/webber/Vol1/Chapter3.html.
Turner, F. 1893. Nya kommersiella grödor för New South Wales. Agricultural Gazette of New South Wales 4: 152-157.
Watt, G. 1889-93. En ordbok över Indiens ekonomiska produkter. Supt. Gov’t. Print., Calcutta. 6 vol.