Vi inkluderade fem RCT:er med 666 randomiserade vuxna. Vi identifierade tre pågående studier.
Alla studiedeltagare var inplanerade för elektiv allmän kirurgi (inklusive buk-, urologisk, ortopedisk och gynekologisk kirurgi) under allmän, spinal eller regional anestesi. I studierna jämfördes fortsatt enkel eller dubbel trombocythämmande behandling (aspirin eller klopidogrel) med utsättning av behandlingen under minst fem dagar före operationen.
Tre studier rapporterade adekvata metoder för randomisering och två rapporterade metoder för att dölja allokeringen. Tre studier var placebokontrollerade studier och hade låg risk för prestationsbias, och tre studier rapporterade adekvata metoder för att blinda utfallsbedömare för gruppallokering. Bortfallet var begränsat i fyra studier och två studier hade rapporterat prospektiv registrering i register över kliniska prövningar och hade låg risk för selektiv bias i rapporteringen av utfall.
Vi rapporterade mortalitet vid två tidpunkter: den längsta uppföljningen som rapporterades av studieförfattarna upp till sex månader, och tidpunkt som rapporterades av studieförfattarna upp till 30 dagar. Fem studier rapporterade mortalitet upp till sex månader (varav fyra studier hade en längsta uppföljning på 30 dagar och en studie på 90 dagar) och vi fann att antingen fortsatt eller avbruten trombocythämmande behandling kan göra liten eller ingen skillnad för mortaliteten upp till sex månader (riskkvot (RR) 1,21, 95 % konfidensintervall (KI) 0,34 till 4,27; 659 deltagare; evidens med låg säkerhet); den absoluta effekten är tre fler dödsfall per 1 000 med fortsatt trombocythämmande behandling (varierande från åtta färre till 40 fler). Kombinationen av de fyra studierna med den längsta uppföljningen på 30 dagar visade samma effektskattning, och vi fann att antingen fortsatt eller avbruten trombocythämmande behandling kan göra liten eller ingen skillnad för mortaliteten 30 dagar efter operationen (RR 1,21, 95 % KI 0,34 till 4,27; 616 deltagare; låg säkerhet i bevisningen); den absoluta effekten är tre fler dödsfall per 1 000 personer med fortsatt trombocythämmande behandling (från nio färre till 42 fler).
Vi fann att antingen fortsatt eller avbruten trombocythämmande behandling troligen gör liten eller ingen skillnad i förekomsten av blodförlust som kräver transfusion (RR 1,37, 95 % KI 0,83 till 2,26; 368 deltagare; absolut effekt av 42 fler deltagare per 1 000 som kräver transfusion i fortsättningsgruppen, varierande från 19 färre till 119 fler; fyra studier; måttligt säker evidens); och kan göra liten eller ingen skillnad i förekomsten av blodförlust som kräver ytterligare operation (RR 1.54, 95 % KI 0,31 till 7,58; 368 deltagare; absolut effekt på sex fler deltagare per 1 000 personer som behövde ytterligare operation i fortsättningsgruppen, från sju färre till 71 fler; fyra studier; bevis med låg säkerhet). Vi fann att antingen fortsättning eller avbrytande av trombocythämmande behandling kan göra liten eller ingen skillnad för incidensen av ischemiska händelser (för att inkludera perifer ischemi, hjärninfarkt och hjärtinfarkt) inom 30 dagar efter operationen (RR 0,67, 95 % KI 0,25 till 1.77; 616 deltagare; absolut effekt på 17 färre deltagare per 1000 med en ischemisk händelse i fortsättningsgruppen, varierande från 39 färre till 40 fler; fyra studier; evidens med låg säkerhet).
Vi använde oss av GRADE-metoden för att nedgradera evidensen för alla utfall på grund av begränsad evidens från få studier. Vi noterade en bred konfidens i effektskattningarna för mortalitet i slutet av uppföljningen och efter 30 dagar samt för blodförlust som krävde transfusion, vilket tyder på oprecision. Vi noterade visuella skillnader i studieresultaten för ischemiska händelser, vilket tyder på inkonsekvens.