Figurativt språk är en del av vår vardagliga kommunikation. Det är ett sätt att tala där en idé kommuniceras genom en annan och de termer som används har ett samband med den ursprungliga idén. Denna form av språkbruk kallas också för figurativ betydelse och används ofta i litterära texter, särskilt i poesi. Den figurativa betydelsen står i motsats till den bokstavliga betydelsen, där orden används med sin strikta innebörd.
Så skulle vi i bokstavlig mening säga ”Jag är mycket törstig” och i figurativ mening skulle vi säga ”Jag är döende av törst”. I allmänhet används det figurativa uttrycket för att ge språket en särskild uttrycksfullhet och samtidigt är det ett sätt att säga något med en viss intensitet och originalitet. Det används också för att ge en bild av en idé.
Uttryck för att man begränsar sig själv
Tänk på någon som vill säga något men av någon anledning väljer att hålla tillbaka. I det här fallet skulle man säga ”han biter sig i tungan” (bilden av att bita sig i tungan motsvarar här att vara tyst). Den här typen av uttryck är inte problematisk för de som talar ett språk, men den kan skapa förvirring bland personer som lär sig ett språk. Det är mycket troligt att en utlänning som inte behärskar spanskan så bra kommer att bli förvirrad av uttalanden som ”morirse de hambre”, ”tener la lengua larga” eller ”partirse de risa”.
Olika användningsområden för den figurativa betydelsen
När de som deltar i en konversation talar i vardagligt tal använder de sig av den figurativa betydelsen för att framhäva ett budskap eller för att uttrycka en ironisk känsla för en idé. Låt oss föreställa oss att det bland en grupp kollegor finns en person som har ett typiskt dåligt humör, och i detta fall finns det någon som säger att ”lejonet är på väg att ryta” (i det här fallet syftar han på den person som är på dåligt humör).
I samband med journalistisk information förekommer uttryck med figurativ innebörd, och på så sätt uppnås en större informativ effekt (”El Madrid tira el campeonato por la borda” eller ”el corredor llegó a la meta hecho polvo”).
Inom litteratur
I litteraturen är det mycket vanligt att man använder sig av stilistiska medel, med vilka man vill försköna språket och ge det en annan dimension än den vanliga. På så sätt kan man använda metaforer, metonymier och andra medel för att ge orden en bildlig betydelse (t.ex. ”författarens ångest inför det tomma bladet”).
Det är i poesin som den figurativa betydelsen får en mer utvecklad dimension, eftersom poeten associerar orden med idéer som ligger bortom det vanliga språket.