I det här avsnittet diskuteras en skiss över den empiriska erfarenheten av ekonomisk utveckling och strukturomvandling i utvecklingsländerna för att sätta in den senare diskussionen i ett empiriskt sammanhang. Man kan säga att en konceptualisering av ST har tre urskiljbara dimensioner som inramas kring en övergång till verksamheter med högre produktivitet. Dessa är sektoriella, faktoriella och integrativa. Den första dimensionen – de sektoriella aspekterna av ST – handlar om inter- och intraomfördelning av sektorsverksamhet mot högre produktivitet. Den andra dimensionen är de faktoriella aspekterna av ST och handlar om den ekonomiska tillväxtens sammansättning eller drivkrafter i form av en förskjutning av produktionsfaktorerna mot verksamheter med högre produktivitet. Den tredje dimensionen är de integrerande aspekterna av ST. Detta är omfattningen av integrationen i termer av den globala ekonomin och en övergång från former av inkorporering – handelsunderskott och kapitalinflöden som kommer med skulder (t.ex. återföring av vinster eller återbetalning av skulder) – till handelsöverskott.
The Groningen Growth and Development Centre (GGDC) 10-Sector Database (version 2014) som utvecklats av Timmer, de Vries och de Vries (2015) tillhandahåller ett långsiktigt, jämförbart dataset om förädlingsvärde, sysselsättning och export för tio ekonomiska sektorer som omfattar trettiotre utvecklingsländer och täcker perioden sedan 1950-talet. GGDC:s 10-sektorersdatabas omfattar elva länder i Afrika, elva i Asien, nio i Latinamerika och två i Mellanöstern och Nordafrika. GGDC:s 10-sektorersdatabas kan således användas för att beakta ST över tid i utvecklingsländerna.1
Den specifika begränsningen av GGDC:s 10-sektorersdatabas diskuteras dessutom av Diao, McMillan, Rodrik och Kennedy (2017, s. 4-6) som noterar följande: (i) Uppgifterna omfattar i stort sett all sysselsättning oberoende av formalitet eller informalitet, men i vilken utsträckning uppgifterna om förädlingsvärde gör det beror på de nationella källornas kvalitet (se Timmer et al. 2015); ii) kvaliteten på uppgifter från fattiga länder och särskilt från Afrika ifrågasätts, även om det noteras att Gollin (2014) har visat höga korrelationer mellan nationalräkenskapsuppgifter och sektorsvisa konsumtionsmått, vilket är betryggande, och att de afrikanska länderna i GGDC:s datamaterial är de länder som har de starkaste nationella statistikbyråerna; iii) mätningen av arbetsinsatser sker inte med hjälp av timmar, utan med hjälp av antalet anställda i en sektor: Det är därför möjligt att säsongsvariationer kan leda till en underskattning av arbetsproduktiviteten inom t.ex. jordbruket, även om det noteras att Duarte och Restuccia (2010) finner en korrelation mellan arbetade timmar och sysselsättningsandelar i 29 utvecklade länder och utvecklingsländer, och iv) om andelen arbetskraft skiljer sig mycket åt mellan olika ekonomiska verksamheter kan jämförelser av genomsnittlig arbetsproduktivitet vara vilseledande.
Produktions- och sysselsättningsandelar per region, 1960-nutid.
Källa Författarens beräkning baserad på Timmer et al.
För det första, sektoriell ST: Vi är intresserade av omfattningen och utvecklingen av ST – i termer av sektoriell fördelning av BNP, sysselsättning och export. Hur man reagerar på sådana grafer beror delvis på de antaganden som görs om att privilegiera tillverkningsindustrin när det gäller produktivitet och sysselsättningspotential i förhållande till tjänstesektorn (se senare diskussion). Figur 3.1 visar sektorsstrukturen för BNP och sysselsättning i förhållande till BNP per capita (och man kan också bedöma den regionala produktionens relativa arbets- eller kapitalintensitet genom läget för förädlingsvärde- och sysselsättningskurvorna: om sysselsättningskurvan ligger ovanför förädlingskurvan är produktionen i den sektorn och regionen relativt sett mer kapitalintensiv).
Som bekant sjunker jordbrukskomponenten i andel av BNP och sysselsättning i alla regioner och är mycket låg i Latinamerika. I Östasien är jordbrukets minskande andelar av BNP och sysselsättning under perioden anmärkningsvärd i förhållande till andra regioner. Ökningen av industrins andelar av Östasiens BNP under perioden är särskilt imponerande, även om detta inte är fallet för sysselsättningsandelarna. Detta tyder på att kapitalintensiteten är högre än i andra regioner, och följaktligen att tillväxten är kapitalackumuleringsledd snarare än arbetsproduktivitetsledd. Andelarna i tjänstesektorn i Östasien ökade också kraftigt under perioden. De regionala tillverkningsandelarna för regionerna i figur 3.1 stämmer överens med vad som har kallats ”för tidig avindustrialisering” (en term som tillskrivs UNCTAD, 2003, och som används av många andra), i det att utvecklingsländerna har nått ”peak manufacturing” när det gäller andelar av sysselsättningen och förädlingsvärdet vid en mycket tidigare punkt i per capita-inkomsten än de utvecklade nationerna.2 Kaldor drog i sin detaljerade empiriska undersökning av förhållandet mellan tillverkning och tillväxt slutsatsen att Storbritannien upplevde en ”för tidig mognad”. Detta begrepp syftade på en erfarenhet där tillverkningsindustrin har ”uttömt sin tillväxtpotential innan den uppnått särskilt höga produktivitetsnivåer eller genomsnittlig inkomst per capita” (Kaldor 1978 , s. 102). I motsats till tillverkningsindustrins andelar är tjänsternas andelar av BNP och sysselsättning generellt sett uppåtgående, särskilt i Sydasien med en reservation för att Sydasien endast representeras av Indien i denna uppskattning.3
Växtens nedbrytning per sektor, per region, 1960-nutid (förändring av tillväxten = 100).
Källa Författarens beräkning baserad på Timmer et al.
Figur 3.3 gör uppskattningar av tillväxtens nedbrytning per produktionsfaktor. Och figur 3.4 visar utvecklingen av arbetsproduktiviteten. Figur 3.3 visar att kapitalackumulation (fysisk kapitalstock) spelade en viktig roll i Östasien, och denna roll har ökat med tiden, vilket tyder på att tillväxtens kapitalintensitet har ökat. Till en början blandades detta till stor del med arbetsinsats och humankapitalstock, men i takt med att detta minskade med tiden tog den totala faktorproduktiviteten (TFP) en mer betydelsefull roll i tillväxten.
Växtdekomponering efter faktor, per region, 1970-nutid (förändring av tillväxten = 100).
Källa Författarens beräkning baserad på Timmer et al.
Arbetsgivarproduktivitet i förhållande till BNP per capita, per region, 1960-nutid.
Källa Författarens beräkning baserad på Timmer et al.
Exportens sammansättning per region, 1960-present.
Källa Författarens beräkning baserad på Timmer et al.
Figur 3.4 visar arbetsproduktiviteten under perioden per sektor. Det är inte förvånande att finna en stor ökning av arbetsproduktiviteten i Östasiens tillverkningssektor, med tanke på de sektorsövergripande förskjutningarna från jordbruk till tillverkning. Arbetsproduktivitetsvinsterna i andra sektorer är emellertid också betydande, i synnerhet i motsats till andra regioner där produktiviteten har ökat mindre eller till och med sjunkit under perioden.5
I fråga om produktionsfaktorer – i synnerhet arbetskraft – är den demografiska förändringen viktig. Om vi utgår från FN:s World Population Prospects (medium variant) har vi uppskattningar av försörjningskvoten (befolkningen i icke-arbetande ålder/befolkningen i arbetsför ålder), befolkningen i arbetsför ålder (15-64 år) som andel av den totala befolkningen och absoluta förändringar (miljoner människor) i befolkningen i arbetsför ålder. Vi finner att försörjningskvoten sjunker i alla regioner och att befolkningen i arbetsför ålder når en topp i alla regioner, med undantag för båda i Afrika söder om Sahara. Kurvan för Afrika söder om Sahara släpar något efter, eftersom den lägsta nivån på kurvan för försörjningskvoten kommer att uppnås i alla andra regioner senast 2030-2050. Däremot kommer Östasien och Stillahavsområdet samt Latinamerika och Västindien att stå inför en krympande arbetskraft när Afrika söder om Sahara når sin topp.
Handelsandelar, 1961-nutid (eller tillgängliga år).
Källa: Författarens beräkningar baserade på Timmer et al.
.