Däggdjurs spermatozoon genomgår kontinuerliga modifieringar under spermatogenes, mognad i epididymis och kapacitering i den kvinnliga reproduktionskanalen. Endast de kapaciterade spermatozoerna kan binda det zona-intakta ägget och genomgå akrosomreaktionen. Befruktningsprocessen är ett nettoresultat av flera molekylära händelser som gör det möjligt för ejakulerade spermatozoer att känna igen och binda till äggets extracellulära hölje, zona pellucida (ZP). Samspelet mellan spermier och ägg är en artspecifik händelse som inleds genom igenkänning och bindning av komplementära molekyler som finns på spermiernas plasmamembran (receptor) och ZP:s yta (ligand). Detta är en kolhydratmedierad händelse som initierar en signaltransduktionskaskad som resulterar i exocytos av akrosomalt innehåll. Detta steg tros vara en förutsättning för att de spermatozoer som reagerat på akrosomet ska kunna penetrera ZP och befrukta ägget. Denna översikt är inriktad på bildandet och innehållet i spermiernas akrosom samt på de mekanismer som ligger till grund för framkallandet av akrosomreaktionen. Särskild vikt har lagts vid syntesen, bearbetningen, substratspecificiteten och verkningsmekanismen hos de sura glykohydrolaser som finns i akrosomet. Den hydrolytiska verkan av glykohydrolaser och proteaser som frigörs på den plats där spermier och zoner binds, tillsammans med den ökade tryckkraft som genereras av det hyperaktiverade slagmönstret hos den bundna spermatozonen, är viktiga faktorer som reglerar penetreringen av ZP. Vi har diskuterat de senaste studierna som har försökt förklara signaltransduktionsvägar som leder till akrosomal exocytos.
