Kontext: Det finns en hög grad av variation och ineffektivitet i nuvarande klinisk praxis när det gäller användning av radiografi av halsryggraden (C-spine) hos alerta och stabila traumapatienter.
Syfte: Att ta fram en klinisk beslutsregel som är mycket känslig för att upptäcka akuta skador på C-ryggraden och som gör det möjligt för läkare på akutmottagningar att vara mer selektiva när det gäller användning av röntgenbilder hos alerta och stabila traumapatienter.
Utformning: Prospectiv kohortstudie som genomfördes från oktober 1996 till april 1999, där läkare utvärderade patienterna med avseende på 20 standardiserade kliniska fynd före röntgenundersökning. I vissa fall utförde en andra läkare oberoende interobserverbedömningar.
Plats: Tio akutmottagningar på stora kanadensiska samhälls- och universitetssjukhus.
Patienter: Patienterna: Samtycke av 8924 vuxna (medelålder 37 år) som kom till akutmottagningen med trubbigt trauma mot huvudet/halsen, stabila vitala tecken och en Glasgow Coma Scale-poäng på 15.
Huvudresultatmått: Kliniskt viktiga skador på ryggraden, utvärderade med röntgen, datortomografi och en strukturerad uppföljande telefonintervju. Den kliniska beslutsregeln togs fram med hjälp av kappa-koefficienten, logistisk regressionsanalys och chi(2) rekursiv partitioneringsteknik.
Resultat: Bland studiens urval hade 151 (1,7 %) viktiga skador på C-kotpelaren. Den resulterande modellen och den slutliga kanadensiska C-Spine-regeln omfattar tre huvudfrågor: (1) Finns det någon högriskfaktor som kräver röntgenundersökning (dvs. ålder >/=65 år, farlig mekanism eller parestesier i extremiteter)? (2) Finns det någon lågriskfaktor som gör det möjligt att göra en säker bedömning av rörelseomfånget (dvs. enkel motorfordonskollision bakifrån, sittande ställning på akutmottagningen, ambulerande någon gång sedan skadan, fördröjd nacksmärta eller avsaknad av ömhet i mitten av C-ryggraden)? och (3) Kan patienten aktivt rotera nacken 45 grader åt vänster och höger? Genom korsvalidering hade denna regel 100 % känslighet (95 % konfidensintervall, 98 %-100 %) och 42,5 % specificitet (95 % konfidensintervall, 40 %-44 %) för att identifiera 151 kliniskt viktiga ryggradsskador. Den potentiella röntgenbeställningsfrekvensen skulle vara 58,2 %.
Slutsats: Vi har härlett den kanadensiska C-Spine-regeln, en mycket känslig beslutsregel för användning av C-spine-röntgen hos alerta och stabila traumapatienter. Om den prospektivt valideras i andra kohorter har denna regel potential att avsevärt minska praxisvariationen och ineffektiviteten i användningen av C-spine-radiografi på akutmottagningen.