Den stora umayyadiska moskén i Aleppo: Från historiskt islamiskt monument till slagfält

Islam, förutom att beskriva en religiös trosuppfattning, är ett ord som identifierar en unik typ av arkitektur som går tusentals år tillbaka i tiden. Den har formats av en civilisation som omvandlat denna tros kvaliteter till synligt och påtagligt material, genom att bygga strukturer med ett slående fokus på detaljer och upplevelser i slutna utrymmen.

Islamisk arkitektur är en arkitektur som inte ändrar sin form lätt. I själva verket har dess principer varit mer eller mindre desamma sedan tusentals år tillbaka, med mindre förändringar baserade på funktionella anpassningar. Än idag står hundratals byggnader kvar som en representation av den islamiska arkitekturens historia och används fortfarande precis som tidigare.

Kriget har dock ingen religion eller kulturell nostalgi, och även de heligaste och mest historiskt betydelsefulla platserna hotas av fullständig förstörelse. Den stora umayyadiska moskén i Aleppo, som ursprungligen byggdes av den första kejserliga islamiska dynastin och som för närvarande ligger inom ett av Unescos världsarvsområden, stod ännu en gång som slagfält under det senaste syriska kriget, men förlorade den här gången sitt mest betydelsefulla och motståndskraftiga element, en seldjukisk minaret från 1000-talet.

+ 34

Historia

Tio årtionden efter det att den stora umayyadiska moskén i Damaskus hade färdigställts (cirka 700 e.Kr.), bestämde sig kalifen Al-Walid för att återskapa moskén i Aleppo, men han avled innan arbetet var klart. Hans bror, kalifen Suleiman, blev hans efterträdare och fortsatte att bygga moskén och slutförde den 717 e.Kr.

Under alla invasioner var moskén alltid slagfältets centrum. Korsfararna, Fatimiderna, Ayyubiderna, Mongolerna och Mamlukerna har alla deltagit i att förstöra moskén och återuppbygga den efteråt. Den första katastrofen som drabbade moskén var genom händerna på abbasiderna, som vandaliserade moskén och stal dess utsmyckningar och konstverk som hämnd mot umayyaderna. Enligt andra forskare förstördes mosaikerna och ornamenten av en bysantinsk kejsare när han ockuperade staden och brände moskén till grunden. År 1090 e.Kr. renoverade seldjukerna moskén och byggde den utmärkta minareten*, bara för att en annan dynasti invaderade staden och förstörde moskén och behöll bara minareten intakt. Moskéns plan färdigställdes efter den planutvidgning som gjordes av Nour Al-Dine Zangi år 1158 e.Kr., den muslimske befälhavaren som bekämpade Cursadörerna.

Arkitektur

Oavsett alla strukturella förändringar förblir moskén ett ikoniskt islamiskt landmärke. Planens färdiga utformning (efter Zangis rekonstruktion) arrangerades i en rektangulär 150 x 100 meter stor hypostyle-layout. En stor marmorerad innergård ligger i mitten, med paviljonger, fontäner, murade portiker och portar, som ger tillträde till moskén från alla sidor (den östra porten kan dock ge böner direkt tillträde till bönehallen). Salen består av tre stora gångar som skiljs åt av en rad kolonnader, alla parallella med Qibla-muren*. Innanför den muren finns en Mihrab* med gula stenar som är genomborrad i mitten av muren och som vägleder besökarna till bönens riktning. Det ursprungligen platta taket ersattes med ett kryssvalvssystem i samband med Qalawuns renoveringar, tillsammans med en central kupol framför Mihrab. Vid sidan av Mihrab ligger en utsmyckad Maqsurah (ett slutet utrymme) som innehåller profeten Zakariyas grav. Graven är draperad med en lyxig kappa, broderad med silverfärgade koranverser.

Moskéns kanske mest framträdande element är minareten, som stått på den södra sidan av byggnaden sedan 1000-talet. Flera historiker rapporterar att ingenjörer var tvungna att gräva tillräckligt djupt för att nå vattnet för att kunna lägga grunden till minareten. Fundamentet förstärktes med metallfästen som stödde den 50 meter långa strukturen. När det gäller utsmyckningen var minareten täckt med lister och kalligrafiska bandeaus av kufiska och naskhiska skrifter.

Syrienkriget

Moskéns komplex fungerade som en viktig slagplats under hela kriget, då kämpar mot regeringens regim kontinuerligt belägrade platsen. Arkader täcktes av vrakdelar, väggar punkterades, delar bröts ner, utsmyckningar stals och den seldjukiska minareten bombades så småningom till marken. Både regeringen och regeringsfientliga aktivister bytte ut skulden för moskéns attack.

Restaurering

Likt de flesta renoveringsprojekt, har det funnits en pågående debatt om huruvida moskén ska återställas exakt som den var före kriget, eller om den ska göras om helt och hållet med nya samtida ingrepp. Regeringen har dock inte fått något förslag till omgestaltning ännu, så den planerade omfattningen av arbetet koncentrerar sig på att endast återställa det som skadades.

Restaureringsprojektet tilldelades den syriske ingenjören Dr Sakher Olabi. Ingenjören har redan påbörjat arbetet med projektet sedan 2017 och räknar med att moskén ska vara färdig inom 2-3 år, med planer på nya dekorativa stenar och ramverk av lokalt och importerat trä. Finansieringen av moskéns restaurering har nått upp till mer än 6 miljoner dollar, donerade från filantroper i Tjetjenien. För närvarande är de återstående stenarna numrerade och läggs ut över hela moskéns innergård, medan det storslagna soluret i marmor, som användes för att ge exakta bönetider, har omslutits av sandsäckar och sedan omgärdats med vindskyddsmurar under kriget, och ligger nu kvar på sidan, helt överskådat av ingenjörer.

Notiser

Kronologi
Umayyadperiod 661 – 750 e.Kr.
Abbasidperioden 750 – 878 e.Kr.
Byzantinska, Tulunid och Buyid 878 – 1075 e.Kr.
Seljuq, Zangid och Fatimid (med korsfarardominans) 1075 – cirka 1200 e.Kr.
Ayyubidperiod 1169 – 1260 e.Kr.
Mamlukperiod 1260 – 1517 e.Kr.
Ottomanska perioden 1517 – 1918 e.Kr.

*Minaret: Ett torn som byggs i eller i anslutning till en moské och som fungerar som en visuell samlingspunkt för böner i hela staden och en plattform för det muslimska böneutropet (Adhan).

*Qibla-mur: En vägg inuti en moské som anger böneriktningen (mot Mecka)

*Mihrab / Mehrab: En halvcirkelformad nisch på Qibla-muren.