Stoppa allt du gör och försök kittla dig själv. Omöjligt, eller hur? Det är faktiskt ganska konstigt när man tänker på det, för ibland räcker det med en beröring, till exempel på baksidan av din arm, av någon annan för att orsaka ett skrattanfall och hela kroppen skakar.
Så varför kan vi inte framkalla samma reaktion själva? (Inte för att du egentligen skulle vilja det, för det skulle bli gammalt väldigt snabbt varje gång du försöker klia dig själv på ryggen). Det är tack vare lillhjärnan.
Innan vi går in på orsaken till att vi inte kan ”kittla oss själva”, ska vi först diskutera vad kittling egentligen är, och varför det får våra kroppar att flippa ut ibland.
Enligt neurovetenskapsmannen Sarah-Jayne Blakemore från University College London i Storbritannien är det två delar av hjärnan som är ansvariga för hur du bearbetar kittling: den somatosensoriska hjärnbarken, som ansvarar för att uppfatta beröring, och den främre cingulära hjärnbarken, som bearbetar njutning.
Båda dessa regioner arbetar tillsammans för att utlösa nervsystemet när någon eller något kittlar dig. Det finns faktiskt två typer av kittling: gargalesis och knismesis.
Gargalesis är den typ av kittling som är kraftig och orsakar skratt och okontrollerbara kroppsrörelser, medan knismesis är när något – till exempel en tråd från skjortan – kittlar dig lätt och får dig att rycka till.
Det konstiga är att kittling egentligen inte är en njutbar känsla (för de flesta av oss) men vi skrattar ändå som om vi just hört världens bästa skämt. Varför?
Enligt en studie från 2013 av forskare från Eberhard Karls University of Tübingen i Tyskland beror det på att både ett skämt och en kittling utlöser en del av hjärnan som kallas Rolandic Operculum – ett område som är ansvarigt för vokala och känslomässiga reaktioner, rapporterar Erin McCarthy för Mental Floss.
Det har visat sig att skrattet är ett sätt för våra förfäder att underkasta sig aggressioner, vilket gjorde det möjligt för dem att överleva eftersom det hjälper dem att signalera till någon starkare att de inte vill slåss. Nuförtiden är det behovet i stort sett borta, men det kittlande skrattet finns fortfarande kvar. Tack, evolutionen!
Så nu när vi vet lite mer om den fysiologiska sidan av kittling, varför kan vi inte göra det själva? Jo, det handlar i princip om att lillhjärnan har förmågan att förutse kittlet och därför avbryta det innan känslan tar över.
”Våra studier vid University College London har visat att lillhjärnan kan förutse känslor när din egen rörelse orsakar dem, men inte när någon annan gör det”, förklarade Blakemore för Scientific American. ”När du försöker kittla dig själv förutsäger lillhjärnan känslan och denna förutsägelse används för att upphäva andra hjärnområdens reaktion på kittlingen.”
Med andra ord vet lillhjärnan – den del av hjärnan som övervakar den motoriska kontrollen – var din hand (eller fjäderdamm) kommer att försöka kittla. På grund av detta går känslan förlorad, eftersom det inte längre är en överraskning eller något som du inte kan kontrollera, vilket innebär att det inte är ett hot.
Men även om detta låter som en bummert (på sätt och vis?) finns det ett sätt att helt och hållet lyckas om du kan skapa en fördröjning mellan den tidpunkt då du rör dig för att kittla och den tidpunkt då du faktiskt känner det. För att göra detta behöver du hjälp utifrån, till exempel från en robot som kan fördröja dina rörelser.
”Ytterligare studier med hjälp av robotar visade att närvaron av en liten fördröjning mellan din egen rörelse och den resulterande kittlingen kan få känslan att kännas kittlande”, säger Blakemore till Scientific American. ”Ju längre fördröjningen är, desto mer kittlande känns det faktiskt. Så det kan vara möjligt att kittla sig själv om man är villig att investera i ett par robotar!”
Om du undrar så finns det mer än några kittlingsrobotar där ute, men ingen verkar fungera som Blakemore beskrev. För det skulle du behöva någon slags robotarm som tog in din rörelse och sedan väntade lite för att efterlikna den.
Och där har du det. Anledningen till att du inte kan kittla dig själv är att din hjärna faktiskt är för aktiv för att det ska hända.