Jag har haft den här vintage sänggaveln och fotgaveln i min förrådsbyggnad mycket längre än jag vill erkänna. Nyligen gick jag på ett rensningsuppdrag och gjorde mig av med det mesta jag ”planerade” ett projekt med. Men så fanns det här och det var helt enkelt för vackert för att inte förvandlas till något fantastiskt. Jag tänkte att om jag gjorde dem till en sänggavelbänk som en del av julens entré skulle jag använda dem på ett bra sätt.
Problemet med den här idén var tvåfaldigt: 1) bitarna var i dåligt skick efter att ha legat i ett icke-klimatkontrollerat förvaringsutrymme för länge och…
2) bitarna var för breda och om man använde dem så som de var skulle bänken bli för bred för utrymmet. Och då var jag tvungen att fråga mig själv, var det verkligen värt att gå vidare?
Då tänkte jag att allt jag egentligen hade att förlora var tid, så jag gav mig i kast med huvudet först och formade bara en plan under tiden. Jag började med att skära bort sänggaveln från stolparna eftersom det var det enda sättet att minska bänkens bredd för att få den att passa i utrymmet.
Jag hade ärligt talat ingen aning om hur det skulle se ut att fästa sänggaveln på baksidan av stolparna, men jag pluggade på ändå och hoppades på det bästa.
Jag skar bort sänggaveln från sänggavelstolparna och använde dessa bitar till bänkens baksida. För de främre benen använde jag baserna från fotbordsbenen.
Jag klippte till skrot av 2×4:or för att skapa en bas för bänken till det djup och den bredd jag ville ha. Jag använde min Kreg-jigg för att fästa 2×4:orna till huvuddelen och fotdelen till varandra.
Och sedan använde jag min spikmaskin för att fästa huvuddelen tillbaka på stolparna från baksidan.
Och till min lättnad började min vision bli lika bra eller bättre än vad jag hade förväntat mig.
Jag använde 1×4-stavar av furu till sätet på bänken och skar ut den bakre för att passa de bakre stolparna. Jag fäste dem på basen med min spikspik och trälim.
Därefter använde jag topparna på fotplankstolparna till armstödsstolpar och skrot 1×4:or från sittplankorna till armstöden. Jag var tvungen att riva ner dem lite för att få dem rätt bredd. Jag var också tvungen att skära ut baksidorna på armstöden med en sticksåg för att de skulle kröka runt de bakre stolparna.
Efter allt detta arbete var det dags att ta reda på om målning skulle få det hela att gå ihop. Och om allt det sorgliga, torra och törstiga träet kunde väckas till liv igen.
Den här gången använde jag en ny färg för mig som heter Velvet Finishes av Kellie Smith. Jag använde Ready, ett slags deglosser, för att städa upp verket och slå bort all glans från sängbitarna som kunde hindra färgen från att fastna. Jag tänkte ursprungligen att jag skulle använda en färg som heter Moody eftersom jag ville ha något med lite mer kontrast. Men i slutändan bestämde jag mig för att Moody, en underbar färg förresten, var lite för blå och lite mer mörk än vad jag ville ha. Så istället valde jag en färg som heter Opulent och den var perfekt. Sedan använde jag Protect för att försegla stycket.
Den är högpigmenterad, jag kunde ärligt talat ha klarat mig med bara ett lager, utan att vara för tjock. Oavsiktliga penseldrag kommer inte att hända med den här färgen.
Och oh my gahhhhhhh!!! Är det inte fantastiskt (även om jag säger det själv)!
Jag kan inte tro hur polerat det ser ut, inte alls som det sorgliga, trötta träet från tidigare. Och det är så silkeslent! För att inte tala om att den passar in i utrymmet som om den var, ja, skräddarsydd för det.
För att se mer om hur jag stylade den, besök mitt inlägg Farmhouse Christmas Entryway.