Den rättsliga delen av regeringen är oberoende för att skydda sina medlemmar från bestraffande eller tvingande åtgärder från de lagstiftande och verkställande avdelningarna i regeringen. Om rättsväsendet är oberoende kan det fatta rättvisa beslut som upprätthåller rättsstatsprincipen, vilket är en viktig del av varje verklig konstitutionell demokrati.
Den amerikanska konstitutionen skyddar till exempel domstolarnas oberoende på två sätt. För det första säger artikel III att federala domare får behålla sina positioner ”under gott uppförande”. I praktiken har de utnämningar på livstid så länge de uppfyller de etiska och rättsliga normerna för sitt domarämbete. För det andra säger artikel III att den lagstiftande och verkställande makten inte får kombinera sig för att straffa domare genom att minska ersättningen för deras tjänster. I vissa demokratiska länders konstitutioner föreskrivs att domare ska utnämnas för en viss tidsperiod, men de skyddar alltid deras handlingsfrihet under mandatperioden.
Alexander Hamilton, en av dem som utarbetade den amerikanska konstitutionen, motiverade ett oberoende rättsväsende i den 78:e artikeln i ”The Federalist”. Han skrev: ”Domstolarnas fullständiga oberoende är särskilt viktigt i en begränsad konstitution”. Hamilton hävdade att endast en oberoende rättslig gren av regeringen skulle kunna kontrollera opartiskt en överdriven maktutövning av de andra grenarna av regeringen. Domstolsväsendet skyddar således rättsstaten i en konstitutionell demokrati. – John Patrick, Understanding Democracy, A Hip Pocket Guide
.