BACKGROUND
Sköldkörtelkarcinom är relativt vanliga hundar, särskilt hos raser som Beagles, Boxers, Golden Retrievers och Siberian Huskies. Majoriteten av sköldkörtelkarcinom hos hundar är icke-funktionella, och < 25 % av hundarna uppvisar antingen hypotyreoidism eller hyperthryoidism. Sköldkörtelkarcinom kan antingen vara unilaterala (67 %-75 %) eller bilaterala (25 %-33 %), och de kan antingen vara icke-invasiva eller invasiva. Sköldkörtelkarcinom kan också rapporteras i ektopiska lägen hos 7,5 % av hundarna med sköldkörtelkarcinom. Hyoidapparaten och kranial mediastinum är de två vanligaste platserna för ektopiska sköldkörtelkarcinom, men de kan förekomma var som helst från tungan till hjärtat.
Sköldkörtelkarcinom är sällsynta hos katter (2 % av alla sköldkörtelsjukdomar), medan funktionella godartade sköldkörteladenom och sköldkörtelhyperplasi är vanliga och orsakar hypertyreoidism.
DIAGNOSIS
Thyreoideakarcinom diagnostiseras i allmänhet genom palpation av en massa i den ventrala eller ventrolaterala cervikalregionen. Ett viktigt steg för att fastställa behandlingsalternativ är att utvärdera om tumören är rörlig eller fast. Finnålsaspirat kan vara diagnostiskt, men blodkontaminering är vanligt och detta kan leda till en felaktig diagnos eller ett icke-representativt prov. Biopsi krävs vanligtvis inte eftersom biopsiförfarandet är lika invasivt som kirurgisk excision av sköldkörteln.
KLINISK STÄNGNING
Thorakala röntgenbilder eller datortomografi rekommenderas för att bedöma lungorna med avseende på metastaser. Palpation och eventuellt aspiration av de regionala lymfkörtlarna bör utföras för att kontrollera om det finns nodalmetastaser. I en studie hade 33 % av hundarna med sköldkörtelkarcinom flera orelaterade tumörer och därför bör preoperativ buk- och thoraxavbildning övervägas för att identifiera andra tumörer.
TREATMENT
Thyroideektomi är rekommenderad kirurgisk behandling för hundar med rörliga sköldkörteltumörer. Strålbehandling rekommenderas för hundar med fasta sköldkörteltumörer. Kemoterapi bör övervägas hos hundar där det finns antingen makroskopiska eller mikroskopiska tecken på vaskulär invasion. Ett effektivt kemoterapiprotokoll har dock inte identifierats. I en studie förbättrade postoperativ behandling med isotretinoin 9-cis signifikant överlevnadstiden hos hundar med sköldkörtelkarcinom.
PROGNOS
Hundar
Prognosen är mycket god för hundar med behandlade sköldkörtelkarcinom. Medianöverlevnadstiden för hundar med obehandlade sköldkörtelkarcinom är 6-12 veckor. Majoriteten av hundar med rörliga sköldkörteltumörer botas med tyreoidektomi med en medianöverlevnadstid > 3 år och 1- och 2-årsöverlevnadsfrekvenser på 75 % respektive 70 %.
Däremot är prognosen för hundar med fixerade sköldkörtelkarcinom som behandlas kirurgiskt försiktig med en medianöverlevnadstid på 10 månader och 1- och 2-årsöverlevnadsfrekvenser på 25 % respektive 10 %. Därför rekommenderas strålbehandling eller radioaktivt jod för hundar med fixerade tyreoideakarcinom.
Prognosen efter strålbehandling för hundar med fixerade och invasiva sköldkörtelkarcinom är också mycket god. Fullständigt svar (dvs. upplösning av den palpabla tumören) rapporteras hos 8 % av hundarna och partiellt svar (dvs. minskning av tumörstorleken med > 50 %) hos 69 % av hundarna; men det krävs 6-22 månader för att uppnå maximalt svar. Den 1- och 3-åriga progressionsfria överlevnaden efter strålbehandling är 80 % respektive 72 %. Hypotyreos är en vanlig komplikation efter strålbehandling och har rapporterats hos 48 % av hundarna.
Högdos radioaktivt jod har också undersökts vid behandling av hundar med fixerade och invasiva sköldkörtelkarcinom. Denna behandlingsmodalitet är att föredra för hundar med funktionell hypertyreoidism, men hundar med icke-funktionella sköldkörtelkarcinom kan också svara på behandling med radioaktivt jod. I en klinisk studie (2005) av 43 hundar som behandlades med radioaktiv jodbehandling, antingen enbart eller i kombination med kirurgi, var medianöverlevnaden 30 respektive 34 månader. I en annan klinisk studie (2006) av 39 hundar som behandlades med radioaktiv jodbehandling var medianöverlevnaden betydligt längre hos hundar med antingen icke-metastaserande sköldkörtelkarcinom eller sköldkörtelkarcinom med lymfkörtelmetastaser (839 dagar) var betydligt längre än hos hundar med fjärrmetastaser (366 dagar). Av dessa 39 hundar dog tre hundar av radiojodassocierad myelosuppression inom tre månader efter behandlingen.
Lokalt tumöråterfall rapporteras hos upp till 16-21 % av hundarna efter tyreoidektomi och 24 % av hundarna efter strålbehandling. Den metastatiska frekvensen för hundar som behandlas med antingen tyreoidektomi eller strålbehandling är < 50 %. Prognostiska faktorer för utveckling av metastaser efter behandling är bland annat tumördiameter > 5 cm, bilaterala sköldkörtelkarcinom (kontroversiellt), follikulära cellsköldkörtelkarcinom (kontroversiellt) och makroskopiska eller mikroskopiska tecken på vaskulär invasion. Hundar med sköldkörtelkarcinom < 5cm har 20 % risk att utveckla metastasering, medan större tumörer har en betydligt ökad risk för fjärrmetastasering. I en studie hade hundar med bilaterala sköldkörtelkarcinom en 16 gånger större risk att utveckla metastaser jämfört med hundar med unilaterala sköldkörtelkarcinom; andra studier har dock inte identifierat bilaterala sköldkörtelkarcinom som en dålig prognostisk faktor. I en klinisk studie av 15 hundar med bilaterala sköldkörtelkarcinom som behandlades kirurgiskt var medianöverlevnaden 38,3 månader utan att någon hund utvecklade vare sig lokal tumörrecidiv eller fjärrmetastaser. I en klinisk studie (2014) av 44 hundar som behandlades med tyreoidektomi hade makroskopiska eller histologiska tecken på vaskulär invasion en betydande inverkan på den sjukdomsfria överlevnadstiden: sjukdomsrelaterad död var 48 gånger större hos hundar med makroskopisk vaskulär invasion och 3 gånger större hos hundar med mikroskopisk vaskulär invasion.