|
Gemensamma namn: Östlig vit tall Vetenskapligt namn: Eastern White Pine: Pinus strobus Distribution: Östra Nordamerika (även allmänt odlad på plantager i hela dess naturliga utbredningsområde) Trädstorlek: 20-30 m högt, stamdiameter 2-4 ft (0,6-1,2 m) (historiskt sett var äldre träd mycket större) Genomsnittlig torrvikt: 25 lbs/ft3 (400 kg/m3) Specifik vikt (basisk, 12 % MC): 0,34, 0,40 Jankahårdhet: 0,34, 0,40 Jankahårdhet: 0,5, 0,40: 380 lbf (1 690 N) Brytningsmodul: 8 600 lbf/in2 (59,3 MPa) Elastisk modul: 1 240 000 lbf/in2 (8,55 GPa) Krosshållfasthet: 4 800 lbf/in2 (33,1 MPa) Krympning: Radial: 2,1 %, Tangentiell: 6,1 %, Volumetrisk: 8,2 %, T/R-förhållande: 2,9 |
Färg/utseende: Kärnveden är ljusbrun, ibland med en lätt rödaktig nyans, splintveden är blekgul till nästan vit. Färgen tenderar att mörkna med åldern.
Korn/textur: Kornet är rakt med en jämn, medelhög struktur.
Slutkorn: Stora hartskanaler, många och jämnt fördelade, mestadels solitära; övergången från tidig ved till sen ved är gradvis, färgkontrasten är ganska låg; trakeiddiametern är medelstor till stor.
Rotbeständighet: Kärnveden bedöms som måttlig till låg motståndskraft mot röta.
Arbetsförmåga: Eastern White Pine är lätt att bearbeta med både hand- och maskinverktyg. Limmar och ytbehandlar bra.
Doften: Eastern White Pine har en svag, hartsliknande lukt under bearbetning.
Allergier/Toxicitet: Eastern White Pine har en svag, hartsliknande lukt under bearbetning: Arbete med tall har rapporterats orsaka allergiska hudreaktioner och/eller astmaliknande symtom hos vissa personer. Se artiklarna Träallergier och toxicitet och Trädammssäkerhet för mer information.
Prissättning/tillgänglighet: Eastern White Pine skördas i stor utsträckning för byggnadsvirke. Priserna bör vara måttliga för ett inhemskt barrträd.
Hållbarhet: Detta träslag är inte upptaget i CITES-bilagorna och rapporteras av IUCN som en art som är minst oroväckande.
Gemensamma användningsområden: Lådor, lådor, inredningsarbeten, byggnadsvirke, snideri och båtbygge.
Kommentarer: Eastern White Pine är ett av de vanligaste och mest använda träslagen för konstruktionsvirke i nordöstra USA. Det är en av de tre primära kommersiella arterna av White Pine, där de andra två – Sugar Pine och Western White Pine – finns på västkusten.
De långa, raka stammarna av Eastern White Pine var en gång i tiden uppskattade för att användas som fartygsmaster. Den engelska kungens irriterande vana att märka ut och reservera alla de största och bästa av dessa träd för användning i sin flotta ledde till Pine Tree Riot 1772 och spelade en roll i de händelser som ledde fram till revolutionskriget.
Relaterade arter:
- Österländsk tall (Pinus nigra)
- Karibisk tall (Pinus caribaea)
- Kistadga (Pinus banksiana)
- Jeffrey Pine (Pinus jeffreyi)
- Khasi Pine (Pinus kesiya)
- Limber Pine (Pinus flexilis)
- Loblolly Pine (Pinus taeda)
- Lodgepole Pine (Pinus contorta)
- Longleaf Pine (Pinus palustris)
- Maritime Pine (Pinus pinaster)
- Ocote Pine (Pinus oocarpa)
- Patula Pine (Pinus patula)
- Pinyon Pine (Pinus edulis)
- Pitch Pine (Pinus rigida)
- Pond Pine (Pinus serotina)
- Ponderosa Pine (Pinus ponderosa)
- Radiata Pine (Pinus radiata)
- Red Pine (Pinus resinosa)
- Sand Tall (Pinus clausa)
- Tallskog (Pinus sylvestris)
- Kortbladig tall (Pinus echinata)
- Tallskog (Pinus elliottii)
- Spruce Pine (Pinus glabra)
- Sugar Pine (Pinus lambertiana)
- Sumatran Pine (Pinus merkusii)
- Table Mountain Pine (Pinus pungens)
- Western White Pine (Pinus monticola)
- Virginia Pine (Pinus virginiana)
- Pine Wood: En övergripande guide
Scanningar/bilder:
|
|
|
|
|
|
