EgyptAir flight 990, EgyptAirs jetflygplan som störtade i Atlanten cirka 100 km söder om Nantucket, Massachusetts, tidigt på morgonen den 31 oktober 1999. Alla 217 personer ombord dog. USA:s National Transportation Safety Board (NTSB) uppgav att copilotens agerande orsakade kraschen, men de egyptiska myndigheterna skyllde på mekaniskt fel.
MATT YORK/AP Images
Flyg 990 utgick från Los Angeles och gjorde en mellanlandning i New York City, varefter det skulle fortsätta till Kairo. Flygplanet, en Boeing 767-366 med utökad räckvidd och registreringsnummer SU-GAP, hade två besättningar för den 10 timmar långa transatlantiska delen av flygningen. Flygplanet lyfte från John F. Kennedys internationella flygplats omkring kl. 1.20 på morgonen. Mindre än 25 minuter senare planade planet ut på den tilldelade höjden 33 000 fot (10 000 meter). Omkring kl. 1.50 började flygplanet dock sjunka snabbt, i en mycket brant vinkel på 40°, till en höjd av cirka 4 900 meter (16 000 fot). Under dykningen närmade det sig ljudets hastighet, vilket vida överskred den högsta säkra hastigheten för en Boeing 767. Mindre än en minut senare upphörde nedstigningen och flygplanet återfick höjd, upp till cirka 7 600 meter, och ändrade riktning. Sedan inledde planet sin ödesdigra nedstigning och förlorade sin vänstra motor innan det kraschade i havet. Alla ombord – 203 passagerare och 14 besättningsmedlemmar – dödades. Bland passagerarna fanns en stor grupp egyptiska militärer som var på väg tillbaka från en träningsövning i USA. Deras närvaro ledde till att vissa först misstänkte att flygningen hade varit måltavla för Egyptens fiender.
Internationella luftfartsavtal gav Egypten rätt att utreda kraschen, men landet överlät till en början till det amerikanska NTSB. Mer än 70 procent av flygplanet bärgades från vatten med ett djup på cirka 70 meter (230 fot). Från röstinspelaren i cockpit fick man reda på att försteofficer (relief copilot) Gamil al-Batouti (efternamn även stavat El Batouty) tog över copilotsätet endast 22 minuter efter start, på egen begäran. Kaptenen lämnade cockpit för att gå på toaletten och under tiden kopplades autopiloten bort och planet inledde sin första nedstigning. Dykningen var så snabb att den simulerade tyngdlöshet i flygplanet. Kaptenen lyckades återvända till cockpit och frågade: ”Vad är det som händer? Vad är det som händer?” Al-Batouti hördes säga upprepade gånger (på arabiska) ”Jag litar på Gud”. När nedstigningshastigheten minskade, ställdes vänster och höger höjdroder – de ledade paneler i ett flygplans stjärtparti som styr uppstigning och nedstigning – in i motsatt riktning: för uppstigning på den vänstra sidan (kaptenen) och för nedstigning på den högra sidan (andrepiloten). Motorerna stängdes av cirka 15 sekunder innan det elektriska systemet slutade fungera och flygdatainsamlingen upphörde. NTSB tillskrev kraschen till al-Batoutis handlingar.
I Egypten, där EgyptAir var flaggbolag (nationellt flygbolag), var NTSB:s slutsatser impopulära. Den egyptiska civila luftfartsmyndigheten genomförde sin egen utredning och utfärdade en rapport som förkastade möjligheten att al-Batouti hade orsakat kraschen. Egyptierna kom fram till att klippta nitar i höjdkontrollmekanismen orsakade problemet och att alla i cockpit arbetade tillsammans för att återfå kontrollen fram till dess att planet slog i vattnet.