Populär på Variety
När Elle King och Variety senast träffades, hade den i Los Angeles födda och uppvuxna sångerskan, låtskrivaren och banjospelaren precis påbörjat en 2018-turné för det (då) nyligen utgivna albumet ”Shake the Spirit”.
Och även om Kings grova, poppiga debutalbum ”Love Stuff” från 2015 och dess topp 10-singel ”Ex’s & Oh’s” gav henne två Grammy-nomineringar, så liknade hennes raggiga röst och rasande anda 2018 i mångt och mycket Janis Joplins – explosiv, frispråkig, livsnjutande. Vid tiden för ”Shake the Spirit” var Kings musik fylld av inslag av punkig country, grov soul och djup blues, med texter som var bekännelser, frätande och något av en varnande berättelse i väntan på att det ska hända.
Om man hör King berätta det nu, var hon i den fransiga och fransiga änden av ett mycket långt brinnande ljus som brann i slutet. På ”Elle King: In Isolation” – som kommer ut den 10 juli och är hennes första nya musiksläpp sedan 2018 – finner man den slitsamma, känslosamma sångerskan som fortfarande är högmodig och skrytsam, men ändå ren och nykter och sårbar, fångad utan att vara medveten om rädslan för karantän och allt vad det innebär. När det gäller inspelning hemma och straight är Kings nya musik djupare, råare, men ännu mer kraftfull än tidigare.
Sist Variety tittade in på dig agerade du som präst och vigde par, hade dina egna äktenskaps- och skilsmässoproblem, återknöt kontakten med din pappa (”SNL”-komikern Rob Schneider) och inledde en turné för ditt andra album. Du har alltid talat mycket om kärlek, familj och män i din musik och i intervjuer. Var befinner du dig nu med dessa saker?
Den vackra kärleken är att vara sårbar och att ge sig själv ut. Kärleken går inte alltid som planerat, men allt är en läxa. När jag ser tillbaka på så många av mina relationer tänker jag: ”Tack gode Gud att jag inte är med den personen” och ”Tack, skitstövel, för att du lärde mig om vad jag inte ville ha”. Nu är jag lyckligt förälskad i en person som jag träffade oväntat – vi har varit tillsammans i tio månader. Det bästa var att jag hade tid att arbeta med mig själv och vara ensam innan detta, bygga på idén om självkärlek. RuPaul säger det bäst: ”Om du inte kan älska dig själv, hur i helvete ska du då kunna älska någon annan?”
Profetens ord.
Jag är i 30-årsåldern nu. Jag var tvungen att arbeta med självreflektion så att jag kunde ta med mig en hel person – lycklig, frisk, respektfull – i relationer. Du bör alltid ta varje tillfälle i akt att se på dig själv och se varför människor finns i ditt liv – tar de fram de bästa egenskaperna hos dig? Jag är äntligen inne på det. Jag är okej att vara ensam, och behövde inte gå in på sociala medier för att träffa någon för att fylla det hålet. Vi måste fylla vårt eget hål. Det talar för de framsteg jag har gjort som människa.
Du har gjort många reparationer och allt i karantän hemma?
Jag kommer överens med min familj. Det går bra mellan min far och mig. Jag är lyckligt förälskad. Jag är på väg – jag drar mig tillbaka från Los Angeles till Santa Fe – jag är på väg framåt. Jag fyllde år för en vecka sedan. Och det var en nykter födelsedag; jag blev hög på mitt eget liv. Jag gör en nykter sommar och tittar på allt jag stoppar i min kropp, oavsett om det är mat eller socker. Jag provar allt jag kan, för det jag gjorde fungerade inte.
Allt det positiva, fräscha och klara som du omfamnar: hur kom det in i ”The Let Go” och resten av EP:n ”Isolation”?
En galen sak hände med vår planet. Oavsett om du ser på det som en individ eller som en del av det globala samhället så hände samma sak för oss alla. Jag tog detta som en möjlighet… Jag vill välja mina ord med omsorg…. även i mitt eget liv har varje f-d-up sak hänt av en anledning. Under de senaste 15 åren har jag aldrig tillbringat så mycket sammanhängande tid hemma, på ett och samma ställe. Jag menar, jag älskar mina hundar och har haft dem i tio år, men jag har aldrig tillbringat så mycket tid med dem. Jag är van vid långdistansrelationer, men den här gången kom min pojkvän i karantän med mig. När jag besökte min pappa på fars dag erkände till och med han att detta var den längsta tid jag tillbringat med en person – och jag har en gång varit gift.
Om jag ska vara öppen, var jag rädd för isolering. Jag trodde att den tog ut sin rätt på mig. Men jag var tvungen att vara min egen superhjälte och fråga: ”Hur vill jag vara när jag kommer ut ur detta? Vad ska vi göra, förbättra oss själva, främja mig själv som musiker, älskare, dotter, moster?” Så jag skrev bara. Jag tog gitarrlektioner. Jag pressade mig själv. Jag vill förändras. Jag längtar efter förändring. När jag tänker på ”The Let Go” är det intressant, för när idén först dök upp i mitt huvud… ja, visst, jag skulle kunna skriva den som ännu en relationssång, men varför inte sjunga om att släppa alla saker som är giftiga? Som läggs på mig under hela mitt liv, från samhället, under uppväxten? Så många gånger har jag tänkt att jag måste stoppa saker i min kropp för att öppna mitt sinne och sträcka ut mina antenner ytterligare. Jag insåg inte att allt jag gjorde var att sätta en jävla hölje över den…. Jag är stolt över att ge ut en låt som ”The Let Go” eftersom jag släpper saker som har hållit mig fast.
Så uppriktig som du har varit om ditt liv – droger, dryck, män – med tanke på den klarhet och nykterhet du har nu, önskar du att du inte hade sagt lika mycket?
Jag är ärlig, det har jag alltid varit, och stolt över det. Dessutom har vem som helst förmågan att förändras. ”Förlåt” betyder bara något om man verkligen gör en förändring. Om jag tänker på att jag festade riktigt riktigt hårt så insåg jag inte att jag hade ont. Jag respekterar människor mer när de är öppna och ärliga. Jag hade en plikt och en plattform att dela med mig och vara öppen. Ju mer man pratar om saker och ting, desto mindre bär man med sig. Skulle jag nu inte ha delat med mig av varje jävla detalj? 100%. Men det är den jag är. Hur vackert är det inte att vara ärlig – att jag gick igenom s-, tog mig ur det och att du också kan göra det. Allas stadier av hur de tar sig ut ser olika ut. Mitt kapitel av att bli f-d-up var ett ganska långt kapitel. Med ”Shake the Spirit” kämpade jag verkligen. Jag använde en konstform för att få ut det ur mig. Det är därför titeln – jag skakade ut all den där skiten ur mitt liv. Jag släppte ut det. Det albumet är en dagbok. Om jag behöver referera till det finns det där.
Vad är utmaningen med att skriva på en lyckligare personlig plats? Och i isolering? Har de här låtarna skrivits annorlunda än tidigare låtar?
Hur lever du upp till den här personligheten att vara en vild partytjej? Jag är fortfarande den tjejen. Min definition av att festa har förändrats. Jag behövde inte stoppa in 30 saker i min kropp för att hålla mig uppe. Jag är fortfarande en total sömnlös person. När det gäller en låt som ”The Let-Go” så slog jag bara ut den. Snabbt. Det är väldigt rått – det här går tillbaka till när jag började, när jag gjorde sh-y inspelningar i ett badrum, i en garderob, i mitt studentrum. Det enda som har förändrats är att jag har en babyflygel i mitt vardagsrum. ”Over Easy” är en annan mycket känslomässig låt. Det var den första videolåten som jag någonsin har skrivit. Det var så roligt. Madi Diaz skrev den tillsammans med mig. Vi gjorde den på mindre än en timme och skrattade hela tiden när vi skrev den. Den låten är ännu en nick till att jag älskar countrymusik, liksom konsten att göra anspelningar.
Så: ”In Isolation” är rå, från början till slut.
Rätt. Till och med omslaget är DIY. Jag gillar den polerade glänsande saken som är välgjord. Men den här skivan är inte det. Den är sårbar och rå på alla sätt och vis. Den är full av vackra brister som jag måste vara okej med, för jag vill vara okej med det.