”En benstump.” Eller: ”Ja, det var något.”

Det började som en benbit som hoppade ut genom mitt nedre tandkött där en av mina visdomständer brukade sitta. Min tandläkare kallade det för en ”boney spicule”. Jag kallade det en plåga.

När denna bit dött ben tog sig fram från den plats där det tillbringat de senaste 15 åren orört och obekymrat, åtföljdes dess ankomst av smärta som var värre än utdragningen den var kvar från.

I ett försök att lindra smärtan försökte min tandläkare att ta bort den, men den gick ingenstans. Han hoppades att genom att slipa ner den skulle tandköttet växa tillbaka över den, vilket skulle eliminera smärtan.

Efter ungefär en vecka av att lida av smärta som jag skulle kunna tänka mig skulle följa med en förlossning, fick jag nog. Jag gick till käkkirurgen för att få det här åtgärdat en gång för alla.

Ett par röntgenbilder senare och den enda lösningen var att gå in och raka ner denna del av benet som inte var något annat än ren ondska. Jag skrev under på en massa papper som varnade mig för alla möjliga komplikationer, från förlust av smak till förlust av min oskuld.

Knoglespik som orsakade mycket smärta i munnen efter en visdomstandskirurgi.

”Vad i helvete”, sa jag. Jag måste få det här gjort innan jag blir tokig.

Några minuter senare satt jag fastspänd i stolen och nickade bort medan King of Pain av the Police ljöd från radion i bakgrunden. Jag tyckte att det var den perfekta tidpunkten.

När läkaren och hans assistent arbetade med mig i skymningstillstånd kunde jag känna hur de drog, slipade och skrapade när de kämpade för att tugga upp biten av det oseriösa benet. När jag kom till mig hörde jag ett ”wow, det var något” från en av dem.

Ja, det VAR något.

Som fortfarande var lite yr lämnade jag läkarmottagningen och begav mig till Walgreens i grannhuset där jag väntade på Vicodin och nyktrade till. Ett par av dessa magiska piller fick mig genom natten, liksom lite Luigi’s Italian Ice och Jell-O som jag inte har ätit sedan, ja, visdomständerna togs bort.

I dag är allting bra och jag ser fram emot många smärtfria dagar framöver.

Så länge som det inte kommer någon oseriös benstubbe som förstör allt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.