Privatkopiering & Cookies
Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta godkänner du att de används. Läs mer, bland annat om hur du kontrollerar cookies.
Vi har redan talat om konceptkonst, och Joseph Kosuth är en av de mest framstående personligheterna inom denna rörelse.
Detta verk, som inte är något annat än en stol och två dukar, är faktiskt ett av de viktigaste konstverken i den samtida konsthistorien, du kommer att förstå varför i slutet av den här artikeln!
På den här bilden kan vi se tre element: en riktig stol (ingen kan dock sitta på den!), ett fotografi av samma stol och definitionen av ordet ”stol”. Med titeln som förebild ville konstnären visa hur idén om en stol består av alla dessa tre aspekter: objektet, representationen av objektet och definitionen av det språk vi använder för att beteckna det. Därför kunde konstnären ha valt vilket objekt som helst, valet av stolen har ingen särskild innebörd (kanske hade han en fetisch för stolar???).
Påminner den dig om något? Vi kommer nu till det tråkiga: filosofi. Det är därför detta verk är så viktigt, eftersom det är ett filosofiskt verk. Det påminner om Platons filosofi (som jag inte har rätt att tala om, så ta det med kritik), som teoretiserade om existensen av ett Hyperuranium, ett slags överdimensionering där alla objekt och begrepp vi känner till existerar där i form av idéer. Till exempel, även om det finns miljontals olika stolar i vår värld, inklusive de som förstörts och de som måste byggas, finns det en enda idé om ”stol” i Hyperuranium.
Detta är vad Kosuth hänvisar till, att försöka visualisera denna ”idé”, som dock är rent konceptuell.
Det finns en annan referens att nämna: Magritte! I verket Ceci n’est pas une pipe uttalade sig den surrealistiska konstnären om förhållandet mellan konst och verklighet. Med detta verk säger Magritte att konsten aldrig kan vara så realistisk att den blir verklighet, utan alltid bara kommer att vara en representation av den. Om du frågar någon ”Vad ser du i den här målningen?” skulle det självklara svaret vara ”Ett rör!”, men Magritte menar att det korrekta svaret borde vara ”Representationen av ett rör”. Varför säger jag allt detta? Jo, Joseph Kosuth bidrar till denna diskurs genom att föra in språkaspekten i den. Han anser också att med sitt konstverk är det ideala konceptet för ett objekt komplett, vilket går längre än vad Magritte sa fyrtio år tidigare.
Säg oss vad du tycker om det här verket!
– M.C.