Eric Clapton och Jimi Hendrix hade en kort men intensiv vänskap. De två gitarristerna var väl medvetna om den andres kraft med instrumentet och innan Hendrix tragiska död stod det klart att de hade funnit besläktade andar – men deras första möte var inte riktigt så enkelt. Det var dock ett ögonblick som förändrade musiken för alltid. Det ögonblick då motkulturens frälsare Jimi Hendrix anlände till de gråa stränderna i lilla England 1966.
Nationen var inte redo att uppleva det vilda, spiralformade, kalejdoskopiska musikaliska underverk som denna unga amerikan skulle släppa lös på den brittiska publiken. Vid sitt första framträdande på den engelska kusten skakade han om systemet och vann omedelbart över landets nuvarande gitarrkung Eric Clapton, som såg på när han blev detroniserad. Det faktum att Clapton, som var känd för att vara en tävlingsmänniska, gladeligen lät Hendrix styra över allt, visar den enorma respekt han hyste för honom och den vänskap de skulle komma att dela med varandra. Allt började på en smutsig polyteknisk skola i London.
Den 24 september 1966 tog Hendrix emot ett erbjudande från The Animals basist, Chas Chandler, och satte kurs mot ett nytt spännande liv i London. Chandler började genast rekrytera medlemmar till ett band som skulle få ut det bästa av Hendrix’ vansinniga förmåga och Jimi Hendrix Experience var född. Ingen visste vem Hendrix var när han anlände till London, men det skulle snabbt förändras inom några dagar efter att han stigit av planet och till och med innan han ens hade hunnit spela en huvudspelning. Claptons band Cream satt på sin välförtjänta plats på bergstoppen av London-scenen innan Hendrix anlände och ärligt talat var ingen annan på samma nivå som Clapton.
Exakt en vecka efter att han gick med på att flytta till London stod han redan på en scen – hans officiella live-debut skulle inte ske förrän om några dagar, men Hendrix var redo att sätta scenen på alerten. Chandler tog med Hendrix till London Polytechnic på Regent Street där Cream skulle uppträda på scenen, men framför allt var det kvällen som Hendrix och gitarristen Eric Clapton träffades för första gången. Clapton mindes senare hur Hendrix inte var blyg vid deras första möte: ”Han frågade om han kunde spela ett par nummer. Jag sa: ’Självklart’, men jag hade en konstig känsla för honom.”
Hälften av Creams set intog Hendrix scenen och framförde en manisk version av Howlin’ Wolf-låten ”Killing Floor”. År 1989 beskrev Clapton uppträdandet: ”Han spelade nästan alla stilar man kan tänka sig, och inte på ett flashigt sätt. Jag menar, han gjorde några av sina trick, som att spela med tänderna och bakom ryggen, men det var inte alls på ett uppseendeväckande sätt, och det var allt… Han gick därifrån, och mitt liv blev aldrig mer detsamma igen.
”Det var lustigt, på den tiden kunde vem som helst gå upp med vem som helst om man var tillräckligt övertygande om att man kunde spela. Han gick upp och blåste alla i häpnad. Jag tänkte bara ’ahh, någon som spelar det jag älskar i verkligheten, på scenen med mig. Jag var faktiskt privilegierad att vara (på scenen med honom)… det är något som ingen någonsin kommer att slå; den händelsen, den kvällen, den är historisk i mitt sinne, men det är bara ett fåtal människor som lever som kommer att minnas den”, berättade han senare för Planet Rock.
Denna kväll startade en speciell vänskap mellan rockens två stöttepelare, som skulle dela ett otroligt band ända fram till Hendrix tragiska död den 18 september 1970. Hela rock ’n’ roll-världen förenades i sorg efter att deras affischnamn hade dött. Det lämnade alla i ett tillstånd av misstro över att han var borta, att det nu fanns ett enormt Hendrix-format hål i folks hjärtan som aldrig skulle fyllas. Men det drabbade nog Eric Clapton hårdast.
Clapton reflekterade senare över den enorma smärta han kände när han förlorade sin vän och hur de hade planer på att umgås tillsammans den förödande natten då Hendrix gick bort. Clapton sade: ”När Jimi dog var jag arg. Jag var otroligt arg. Jag trodde att det var, inte själviskt från hans sida utan bara eh, en ensam känsla – att bli lämnad ensam. Och efter det fortsatte jag att stöta på människor som fortsatte att trycka ner honom i halsen på mig ’Har du hört den här han gjorde, den här har aldrig funnits på skiva tidigare’.
”Att se de här unga ungdomarna som spelar gitarr komma fram och säga ’Har du hört den här’ eller ’Jag kan göra allt det här’. Glöm det, kompis. Det har redan gjorts”, avslutar den sörjande gitarristen.
”Det är samma sak med Robert Johnson. Jag lyssnar inte på Robert Johnson i blandat sällskap. Jag kommer inte att sätta upp honom, jag kommer inte att lyssna på honom om det finns någon där som inte känner det. Och det är så jag känner för Jimi”, tillade Clapton innan han smärtsamt konstaterade: ”Jag kände honom, jag kände honom och jag spelade med honom och jag älskade hans musik. Men jag vill aldrig någonsin höra något sägas om honom igen.”
För resten av dagarna har Clapton lämnats med frågan om vad som skulle ha hänt med Jimi om han hade lyckats träffa honom som planerat på kvällen då han dog och om saker och ting skulle ha blivit annorlunda. ”Kvällen då han dog skulle jag möta honom på Lyceum för att se Sly Stone spela, och jag hade med mig en vänsterhänt Stratocaster. Jag hittade den precis, jag tror att jag köpte den på Orange Music. Jag hade aldrig sett en sådan förut och jag tänkte ge den till honom.”
Tillägg: ”Han var i en låda där borta och jag var i en låda här borta. Jag kunde se honom men jag kunde inte… vi träffades aldrig. Nästa dag, whack! Han var borta. Och jag var kvar med den där vänsterhänta Stratocastern.”
Berättelsen om Jimi Hendrix är en berättelse som är genomsyrad av sorg och sorgen har förföljt Clapton under de senaste 50 åren. Det har varit svårt för musikfans att komma till rätta med Hendrix’ död, än mindre en person som Clapton som spelade en så viktig roll i berättelsen om Jimi Hendrix. Han hjälpte honom att bli Londons samtalsämne, han hjälpte honom att assimilera sig i ett nytt land och han gav gladeligen upp sin plattform så att Hendrix kunde spela. Det är svårt att veta hur inflytelserik Hendrix skulle ha varit utan Clapton och lika svårt att bedöma hur stor inverkan Jimis förlust hade på Eric. Precis som Hendrix musik kan den vänskap som de delade inte smutsas ner av tiden.
