Etiskt och juridiskt?
- Är det samma sak att vara etisk som att agera juridiskt?
- Om något är oetiskt är det också olagligt?
- Om det är olagligt, är det då också oetiskt?
- Om något är olagligt, men du anser att det är etiskt – vad gör du då?
Låt oss titta på de alternativ vi har:
Akt A:laglig och etisk
Akt B:laglig och oetisk
Akt C:olaglig och etisk
Akt D:olaglig och oetisk
Det finns inga problem med akt A och D. Vi kan göra akt A men vi bör inte göra akt D. Med akt C och B blir det svårare.
Låt oss ta några exempel. Låt oss anta att du köper en programvara där det uttryckligen står att du som en del av licensavtalet inte får göra någon kopia av den. Du anser att du behöver en säkerhetskopia, så du kopierar den. Strängt taget har du gjort något som är olagligt – men från ditt perspektiv som IT-proffs kan du tro att du skyddar din arbetsgivares intressen genom att ta denna säkerhetskopia. |
Har du gjort saker som faller inom kategorin lag C? – olagliga och etiska? Har du någonsin blinkat med bilens lampor mot mötande trafik för att varna dem för att en fartkamera är framför dig? Det är olagligt. Det finns olika kulturella varianter på denna mänskliga aktivitet. I vissa länder blinkar man inte med strålkastarna utan klappar på sidan av förardörren. Men om din avsikt är att varna mötande trafik om förestående polisnärvaro är det ett brott i Australien, vilket gör det olagligt. Men är det oetiskt? Det är en annan värderingsbedömning.
Dessa ”olagliga” men etiska handlingar skapar etiska dilemman. Vissa människor kommer alltid att sätta lagen över sina egna värderingar i dessa situationer. Med tanke på att vi lever i en demokrati där vi väljer de människor som stiftar lagarna har vi möjligheter att ändra lagarna. Det finns inget rätt eller fel i dessa frågor – de är definitivt värdebedömningar. Om du gör en sak och din bästa vän gör något annat, så arbetar ni med olika värdesystem. Ni är inte dåliga, även om det kan sluta med att ni får böter för att ni bryter mot lagen. Det finns vissa olagliga handlingar som definitivt är oetiska, t.ex. att döda någon. Ändå gör soldater det i krig när det är både lagligt och etiskt.
Oetiskt men lagligt?
Vad sägs om några exempel på handlingar B – kan du komma på saker som du har gjort som är oetiska men ändå lagliga. Vad sägs om att kopiera någon annans arbete och inte ge dem kredit för det? Det är oetiskt, men det är inte olagligt, även om det i vissa utbildningsinstitutioner kan vara ett brott mot institutionens regler. Men du kommer inte att hamna i fängelse för att du gör det. Har du någonsin protesterat mot miljöfrågor – och motstått polisens råd att gå vidare? Tekniskt sett gör du något olagligt, men inte oetiskt enligt dina personliga värderingar.
Du kan bli ombedd att skriva ett program som använder personuppgifter på ett sätt som är förenligt med sekretesslagen, men som du anser vara en kränkning av privatlivet. Kanske känner du att de personer som har gett tillstånd att använda sina uppgifter inte var medvetna om en sådan användning av dem. I vissa länder, t.ex. Nya Zeeland, finns det strängare integritetslagar än i Australien och personuppgifter får inte användas om inte tillstånd har erhållits för varje specifik användning. Men i Australien är sekretesslagarna inte lika stränga, och dina värderingar kan leda till att du diskuterar sådan användning med din arbetsgivare. Vi kommer att se ett exempel på detta när vi tar en titt på några diskussioner på Internet i ämnet.
Lagligt men oetiskt?
Här är ett annat exempel på något som är lagligt men som i vissa IT-professioners värdesystem kan betraktas som oetiskt. Ett företag beslutade att det behövde övervaka e-post. Detta är helt lagligt, och förutsatt att människor informeras om att deras e-postmeddelanden övervakas skulle många se det som etiskt också.
Vissa anser dock inte att det är etiskt – de ser det som ett intrång i privatlivet, som att lyssna på någon annans personliga telefonsamtal eller läsa personlig post. Det råder ingen tvekan om att vissa anställda slösar bort tid eller skickar olämpliga e-postmeddelanden via företagsnätverken. Detta kan leda till att arbetsgivaren blir stämd om ärekränkande eller annat olämpligt material skickas via e-post från företagsnätet.
Men hur är det med alla de anställda som använder företagets e-post på ett ansvarsfullt sätt? Vilket budskap ger du dem när du inkluderar dem i e-postövervakningen? De kan med rätta känna att de inte är betrodda, och bristande förtroende kan leda till dålig moral, vilket i sin tur kan leda till uppsägningar och/eller lägre produktivitet.
Ett företag som ställdes inför detta dilemma beslutade sig för att tillämpa vad de såg som en moraliskt driven lösning. I stället för att övervaka all personal installerade de ett system som varnar ledningen när en anställd skickar eller tar emot en viss mängd e-post till eller från samma adress. Den anställde kan då få råd av ledningen. På så sätt undviker man behovet av att övervaka betrodda medarbetares e-post.