SAT och IQ-testet mäter olika saker och är svåra att jämföra. Den mest anmärkningsvärda svårigheten med att jämföra SAT med ett IQ-test är att du kan förbättra ditt SAT-poäng med tiden; forskning har visat att de flesta elever får ett högre poäng andra gången de gör provet.
Omvänt är din IQ (intelligenskvot) en given faktor och bör förbli konstant oavsett hur många IQ-test du gör. Enligt Mensa, ett samhälle som består av personer med IQ på de bästa 2 procenten, ”är intelligens ett personlighetsdrag som påverkas av både genetiska och miljömässiga influenser… Våra kognitiva förmågor utvecklas fram till 17-20 års ålder och vår intelligensnivå varierar föga efter det.”
Funderar du på varför annars SAT och IQ-test inte riktigt kan jämföras, och varför folk vill korrelera SAT med IQ överhuvudtaget? Läs vidare för att få veta mer.
Varför SAT till IQ inte går att översätta
Ett exempel på svårigheten att jämföra ett SAT-poäng med IQ är att titta på två elever som får 1500 poäng på SAT. Den första eleven gick in till provet utan några förberedelser, tog provet och fick 1500 poäng. Den andra eleven fick 1500 poäng efter att ha fått 1200 poäng på ett tidigare SAT och lagt ner många timmar på att förbereda sig inför det andra provet.
Det är troligt att många människor kommer att hävda att studenten som fick 1500 poäng utan någon som helst förberedelse har en högre IQ än studenten som arbetade för att få en lika hög poäng, men i College Boards ögon (och de högskolor som studenterna söker sig till) finns det ingen skillnad.
Varför du inte kan korrelera SAT med IQ
Svaret på varför du inte kan beräkna din IQ från ditt SAT-poäng är enkelt: SAT är utformat för att testa fakta, begrepp och färdigheter som du har förvärvat under din akademiska karriär. För att testa detta kommer SAT att presentera problem och situationer som kräver att du förlitar dig på den information som du redan har. Alternativt utvärderar IQ-tester din förmåga att formulera svar med hjälp av enbart den information som du har fått. Mer enkelt uttryckt undersöker ett IQ-test inte vad du har lärt dig, utan din förmåga att lära dig.
SAT gynnar personer med rikare bakgrund
En annan faktor som visar på problemen med att omvandla ett SAT-poäng till IQ är att SAT har en lång historia av att gynna testdeltagare med rik bakgrund. Mensa-medlemmar är snabba att påpeka att deras förening har medlemmar från mer än 100 länder runt om i världen och från alla samhällsskikt och utbildningsnivåer.
En artikel som publicerades i Wall Street Journal med hjälp av beräkningar från National Center for Fair & Open Testing konstaterade att 2014, i genomsnitt, överträffade eleverna i varje inkomstskikt eleverna i inkomstskiktet nedanför på varje avsnitt av testet. Elever i den högsta inkomstklassen fick 400 poäng mer än sina kamrater i den lägsta inkomstklassen.
Problemet med elever från högre socioekonomiska skikt som överträffade dem från mindre gynnade bakgrunder var så uppenbart att College Board försökte rätta till problemet genom att utfärda en adversity score, ett enda mått som redovisar en elevs välstånd i grannskapet, tillgång till lärare, provförberedelser och andra faktorer som påverkar framgång. Att redovisa en elevs bakgrund med en enda siffra visade sig vara kontroversiellt och man övergav snabbt motgångspoängen till förmån för Landscape, en serie datapunkter som College Board anser påverkar utbildningsresultatet.
Varför SAT-poäng och IQ ofta kopplas samman
Det finns en anledning till varför det är vanligt att människor gör en SAT-till-IQ-korrelation: SAT har sina rötter som ett IQ-test. Det första massadministrerade IQ-testet kallat ”Army Alpha” användes för att testa rekryter under första världskriget. Efter kriget tog Carl Bingham (en assistent som administrerade Army Alpha) testet med sig till Princeton och började anpassa det för att användas vid antagning till college.
Användningen av SAT (Scholastic Aptitude Test) fick en framträdande roll när Harvard började administrera testet som ett sätt att utvärdera studenter som kom utanför de östliga internatskolornas pipeline för stipendier. James Bryant Conant, president vid Harvard, gillade testet eftersom han trodde att det mätte ren intelligens, oberoende av studentens tidigare utbildning (därav ordet ”aptitude” i namnet, som betyder ”den naturliga förmågan att göra något”). På 1930-talet övertygade Henry Chauncy, biträdande dekanus vid Harvard, medlemsskolorna i College Board – en grupp som grundades av rektorerna vid de tolv främsta universiteten i USA år 1900 för att administrera antagningsprov – att acceptera SAT som det enhetliga provet för sökande till stipendier.
I 1942 spelade kriget återigen en roll för antagandet av SAT, då alla tidigare existerande prov från College Board avskaffades och SAT etablerades som standardprov för alla sökande till college. År 1944 administrerades SAT till mer än 300 000 personer i hela USA – på uppdrag av armén och flottan. Om man hoppar framåt, tog rekordmånga studenter 2,2 miljoner SAT-testet under 2019.
Ett intressant faktum om kopplingen mellan SAT och IQ är att den bidrog till att sporra skapandet av ACT. Everett Franklin Lindquist, professor i pedagogik vid University of Iowa, uppfattade att SAT var mer intresserad av att avslöja vad en elev var kapabel att lära sig, snarare än vad de hade lärt sig. Han utvecklade ACT för att avhjälpa de upplevda bristerna i SAT.