Interceptiv medvetenhet är medvetenhet om inre kroppskänslor, vilket innefattar den sensoriska processen att ta emot, få tillgång till och bedöma inre kroppssignaler (Craig, 2009). Interoceptiv medvetenhet är grundläggande för mindfulness-baserade metoder, vilket innebär fokuserad medvetenhet i nuet om inre förnimmelser, som oftast introduceras genom att uppmärksamma andningens förnimmelser (inandning och utandning) eller genom att göra en kroppsscanning. Interoception erkänns som en möjlig mekanism som ligger till grund för mindfulnessbaserade metoder (Farb et al., 2015; Garland, 2016), och att lära sig färdigheter i interoceptiv medvetenhet kan förbättra välbefinnandet och öka förmågan till känsloreglering (de Jong, et al., 2016; Price, et al., 2018).
Hur som helst är det inte lätt för alla att vara mindful uppmärksam på den inre kroppsupplevelsen. Detta tenderar att vara särskilt sant för människor som är obekanta med praktiken, de som har höga stressnivåer (Schulz och Vogele, 2015) och de som kanske undviker medvetenhet om sina inre kroppskänslor på grund av fysisk eller känslomässig smärta (Farb, et al., 2015). För vissa är individuellt stöd till hjälp för att lära sig grundläggande färdigheter i interoceptiv medvetenhet, vilket inbegriper mindfulnessfärdigheter i form av närvaro och fokuserad observation av inre kroppsliga upplevelser. Mindful Awareness in Body-oriented Therapy (MABT) är ett sådant tillvägagångssätt. MABT-metoden växte fram ur kliniskt arbete med människor som sökte känslomässig medvetenhet och helande men som var bortkopplade från sina kroppar. Forskningsresultat belyser hur hjälpsam MABT-strategin kan vara för att lära sig färdigheter i interoceptiv medvetenhet, för att minska symtom på ångest och för att öka känsloregleringen. En stor del av denna forskning är med kvinnor som återhämtar sig från kemiskt beroende (varav majoriteten har omfattande historier av interpersonella trauman) (Price et al., 2018; Price och Smith-DiJulio, 2016; Price et al., 2012), liksom personer som lever med hiv (Price et al., 2013) och kvinnor som återhämtar sig från sexuella övergrepp i barndomen (Price, 2005; 2006). Som en forskningsdeltagare med samverkande PTSD och substansanvändningsstörning skrev om att lära sig detta tillvägagångssätt (Price och Smith DiJulio, 2016): ”Jag har försökt meditera genom åren och jag kunde aldrig koncentrera mig. Med MABT kunde jag sakta ner mitt sinne och sedan följa vad hon (terapeuten) sa, koncentrera mig på en kroppsdel och vad jag kände och sedan prata om det. Så småningom lärde jag mig att göra det själv. Därför tyckte jag att detta tillvägagångssätt var fantastiskt eftersom det lärde mig att meditera. Nu mediterar jag varje kväll. Skillnaden är att någon ledde mig till att lära mig att göra det först”.
Terapeuter som är utbildade i MABT-metoden kan lära klienterna att utveckla färdigheter i interoceptiv medvetenhet för ökad känsloreglering (Price och Hooven, 2018). Terapin innebär att klienterna guidas genom en stegvis inlärningsprocess som börjar med att identifiera och artikulera fysiska förnimmelser (t.ex. hur man beskriver känslan av en spänd muskel), sedan introduceras klienterna till specifika övningar som syftar till att lära sig att rikta fokuserad uppmärksamhet mot förnimmelser och områden i den inre kroppen (t.ex. mindful attention on an internal space in the body), och slutligen lär klienterna ut ihållande mindful attention i specifika områden i kroppen med hjälp av en guidad undersökningsprocess. Detta tillvägagångssätt stöder inre utforskande, och genom denna process utvecklar klienterna verktyg för egenvård baserat på sin egen självupptäcktsresa.
För närvarande finns det två NIH-finansierade MABT-studier. Den ena undersöker effektiviteten av MABT för män och kvinnor i läkemedelsassisterad behandling för opioidbrukssyndrom. Den andra är en pilotstudie som undersöker interoceptiv funktion (via fMRI) som en mekanistisk biomarkör som ligger till grund för MABT för män och kvinnor med förhöjd stress.