Frontiers for Young Minds

Hur definierar forskare tankemässigt vandrande?

Föreställ dig det här: du sitter i ett klassrum en solig dag när din vetenskapslärare entusiastiskt berättar för dig vad vår hjärna är kapabel att göra. Till en början är du mycket uppmärksam på vad läraren säger. Men ljudet av de ord som kommer ut ur hennes mun försvinner gradvis när du märker att din mage knorrar och du börjar tänka på den där läckra glassen du åt igår kväll. Har du någonsin kommit på dig själv med att tankarna vandrar i liknande situationer, där dina ögon är fixerade på din lärare, dina vänner eller dina föräldrar, men dina tankar har i hemlighet vandrat iväg till en annan tid och plats? Du kanske minns den senaste sportmatchen du såg, eller fantiserar om att åka till den nya nöjesparken den kommande helgen, eller nynnar på din favoritmelodi som du bara inte kan få ur huvudet. Denna upplevelse är vad forskare kallar mind wandering, vilket är en tidsperiod då vi är fokuserade på saker som inte är relaterade till den pågående uppgiften eller det som faktiskt pågår runt omkring oss (se figur 1).

Vår tendens att tankspridda

Människor tillbringar i genomsnitt upp till hälften av sin vakna tid med att tankspridda. Det finns skillnader mellan individer när det gäller deras tendens att tankemässigt vandra och många faktorer som påverkar denna tendens. Till exempel tenderar äldre vuxna i genomsnitt att tänka mindre än yngre vuxna. Personer som ofta är ledsna eller oroliga tänker oftare på något annat än personer som är glada och inte har något att oroa sig för. Vi tänker också mer på saker som vi är vana vid att göra när vi utför uppgifter som vi är vana vid att göra, jämfört med när vi utför nya och utmanande uppgifter. Det finns också olika typer av tankeliv. Vi kan till exempel ibland tänka medvetet när vi är uttråkade av det vi för tillfället gör. Andra gånger vandrar våra tankar oavsiktligt iväg utan att vi märker det.

Vad är för- och nackdelarna med tankeliv?

När vi tillbringar så mycket tid med tankeliv, betyder det då att tankeliv är bra för oss eller inte? Det finns definitivt fördelar med att vandra i tankarna. Till exempel är en av de saker som sinnet gör när det vandrar är att göra planer för framtiden. Faktum är att vi är mer benägna att göra planer när vi tänker på något annat än att fantisera om orealistiska situationer. Att planera i förväg är en bra användning av tiden eftersom det gör att vi kan utföra våra dagliga uppgifter på ett effektivt sätt, t.ex. göra klart läxorna, träna fotboll och förbereda oss inför en föreställning. När tankarna vandrar är det också troligt att vi reflekterar över oss själva. Denna process där vi funderar över hur vi tänker, beter oss och interagerar med andra runt omkring oss är en viktig del av vår självidentitet. Tankespridning har också kopplats till kreativ problemlösning. Det finns tillfällen då vi fastnar i ett utmanande matteproblem eller känner oss oinspirerade att måla eller göra musik, och forskning tyder på att om vi tar en paus från att tänka på dessa problem och låter tankarna vandra iväg till ett annat ämne kan det så småningom leda till ett ”aha”-ögonblick, där vi kommer på en kreativ lösning eller idé.

Hur som helst kan tankesvävar också ha negativa följder. Att tankarna vandrar på lektionen innebär till exempel att man missar det som lärs ut, och att tankarna vandrar när man gör sina läxor kan leda till att man gör misstag. Om man drar det till sin spets, ägnar sig personer som har diagnosen depression ständigt åt sina egna tankar om sina problem eller andra negativa upplevelser. Däremot kan personer med diagnosen uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitetsstörning som ständigt byter fokus för sin uppmärksamhet ha svårt att slutföra en uppgift. Sammantaget beror det på när vi tänker på det och vad vi tänker på .

Vetenskapliga mätningar av tankeliv

Om du skulle genomföra ett experiment, hur skulle du mäta tankeliv? Forskare har kommit fram till flera metoder, varav en kallas upplevelseprovtagning. När frivilliga forskare utför en datoruppgift i ett laboratorium, eller när de utför sysslor i sitt dagliga liv, ombeds de med slumpmässiga intervaller att rapportera sitt uppmärksamhetstillstånd. Det innebär att de måste sluta med det de gör och fråga sig själva vad de tänkte på för tillfället: ”Var jag i gång med mina uppgifter?” (det vill säga, var jag uppmärksam på den aktuella uppgiften) eller ”var jag i tankarna?”. (det vill säga, vandrade mina tankar iväg till en annan tid och plats). Därför samlar man med hjälp av erfarenhetsprovtagning in frivillighetens upplevelse i ögonblicket, vilket gör det möjligt för forskare att förstå hur ofta människor tänker på något annat och hur det påverkar hur människor interagerar med sin omgivning.

Vetenskapsmännen studerar också tankespridning genom att registrera elektroencefalogram (EEG), ett test som mäter den elektriska aktiviteten i hjärnan. Denna elektriska aktivitet, som ser ut som vågiga linjer under en EEG-inspelning (se figur 2, steg 2), observeras i alla delar av hjärnan och förekommer under hela dagen, även när vi sover. Mätningar av hjärnans elektriska aktivitet hjälper forskarna att förstå hur hjärnan gör det möjligt för oss att tänka, tala, röra oss och göra alla de roliga, kreativa och utmanande saker som vi gör! För att registrera EEG placerar forskarna särskilda sensorer som kallas elektroder i hårbotten på en frivillig person (figur 2, steg 1). Varje elektrod registrerar aktiviteten hos många neuroner (hjärnceller) i området under elektroden (figur 2, steg 2). Forskarna undersöker sedan hjärnans aktivitet som svar på bilder (t.ex. en bild av en basketboll i figur 2) eller ljud som presenteras för den frivillige. Forskarna presenterar samma ljud eller bild för volontären flera gånger och tar genomsnittet av hjärnans aktivitet som svar på bilden eller ljudet, eftersom den metoden ger en bättre EEG-signal. Den genomsnittliga hjärnaktiviteten ger något som kallas en händelse-relaterad potential (ERP) som innehåller flera höga och låga punkter, så kallade toppar och dalar (figur 2, steg 3), som representerar hjärnans reaktion på bilden eller ljudet över tiden. Vissa vanligt förekommande toppar och dalar har tilldelats specifika namn som ERP-komponenter. Till exempel kallas en topp som inträffar omkring 300 ms (endast 3/10 av en sekund!) efter presentationen av en bild eller ett ljud ofta för P300 ERP-komponenten. Baserat på årtionden av forskning har forskare visat att dessa ERP-komponenter återspeglar vår hjärnas reaktion på händelser som vi ser eller hör. ERP-komponenternas storlek (mätt i spänning) återspeglar hur stark reaktionen är, medan tidpunkten för dessa ERP-komponenter (mätt i millisekunder) återspeglar tidpunkten för reaktionen. Nu ska du göra en paus! Jag vill att du frågar dig själv: ”Var jag fullt uppmärksam på föregående mening alldeles nyss, eller tänkte jag på något annat?”. Detta är ett exempel på erfarenhetsprovtagning. Och som du kanske inser nu, när vi tillfrågas om vårt aktuella uppmärksamhetstillstånd kan vi ganska exakt rapportera det.

Vad händer med vår interaktion med omgivningen när vi tankemässigt vandrar?

Vetenskapsmän har föreslagit en idé som kallas för ”frikopplingshypotesen” – som säger att under tankemässigt vandrande förflyttas hjärnans resurser bort från vår omgivande miljö och omdirigeras till vår inre värld för att stödja våra tankar . Denna hypotes utgår från att hjärnan har en viss mängd resurser, vilket innebär att när tankespridning har använt de resurser som behövs för att fokusera på våra tankar, återstår endast en begränsad mängd hjärnresurser för att reagera på vår omgivande miljö.

För att testa denna hypotes har forskare kombinerat erfarenhetsprovtagning med EEG för att utforska hur tankespridning påverkar vår interaktion med omgivningen. I en av de första studierna för att testa denna hypotes ombads frivilliga forskare att kategorisera en serie bilder genom att reagera när de såg sällsynta mål (t.ex. bilder av fotbollsbollar) bland en hel massa icke-mål (t.ex. bilder av basketbollar). Under hela uppgiften registrerades EEG från de frivilliga, och de ombads också vid slumpmässiga tillfällen att rapportera sitt uppmärksamhetstillstånd som ”on task” eller ”mind wandering”. Baserat på deras EEG och rapporter från erfarenhetsprovtagningar fann forskarna att hjärnans respons på icke-målen minskade under perioder av sinnesvandring jämfört med perioder av att vara på uppgiften . Detta kan ses i figur 3A, där det finns en mindre P300 ERP-komponent under sinnesvandring (de gröna linjerna) jämfört med P300 ERP-komponenten under den tid då den frivillige var på uppgiften (den grå linjen). Data tyder på att hjärnans svar på händelser som sker i vår omgivning störs när vi ägnar oss åt sinnesvandring.

Har du någonsin lagt märke till att om dina tankar vandrar medan du gör läxor, är det mer sannolikt att du gör misstag? Många experiment har också visat att detta händer! Detta fick en del forskare att fråga sig vad som händer i hjärnan när vi gör misstag. De mätte särskilt något som kallas feedback error-related negativity ERP-komponenten, som ger forskarna en uppfattning om hur noga vi övervakar noggrannheten i våra svar när vi utför en uppgift. Forskarna fann att ERP-komponenten feedback error-related negativity var reducerad under tankeläsning jämfört med perioder då vi var på uppgiften, vilket visas i figur 3B. Detta tyder på att tankespridning negativt påverkar vår förmåga att övervaka vår prestation och justera vårt beteende, vilket gör det mer sannolikt att vi kommer att göra misstag . Alla dessa studier ger bevis som stöder hypotesen att när sinnet vandrar störs våra reaktioner på vad som händer i miljön runt omkring oss.

Har sinnesvandring försämrat alla reaktioner på omgivningen?

I det här läget kanske du undrar: försämras alla reaktioner på världen runt omkring oss under sinnesvandring? Detta verkar osannolikt, eftersom vi vanligtvis är ganska kapabla att reagera på den yttre miljön även när vi tankemässigt vandrar. Till exempel, även om vi kanske tänker mycket när vi går, stöter de flesta av oss sällan på saker när vi går från plats till plats. En grupp forskare ställde samma fråga och undersökte särskilt om vi fortfarande kan vara uppmärksamma på vår omgivning på en viss nivå även när vi tankeläser. För att testa denna fråga ombads frivilliga forskare att läsa en bok samtidigt som de lyssnade på några toner som inte hade med boken att göra. De flesta av tonerna var identiska, men bland dessa identiska toner fanns en sällsynt och annorlunda ton som naturligt fångade volontärernas uppmärksamhet. Forskarna fann att de frivilliga gav lika mycket uppmärksamhet åt denna sällsynta ton när de var tanklösa som när de var upptagna med en uppgift. Med andra ord verkar våra sinnen vara ganska smarta när det gäller vilka uppmärksamhetsprocesser som ska störas och vilka processer som ska bevaras under sinnesvandring. Under normala omständigheter ignorerar vårt sinne en del av de vanliga händelserna i vår omgivning för att vi ska kunna behålla en tankegång. Men när en oväntad händelse inträffar i miljön, en händelse som är potentiellt farlig, vet vår hjärna att den ska flytta vår uppmärksamhet till den yttre miljön så att vi kan reagera på den potentiellt farliga händelsen. Föreställ dig att du går på gatan och tänker på vilken film du vill se i helgen. Medan du gör detta kanske du inte tydligt uppfattar ljudet från bilmotorerna eller fotgängarna som pratar runt omkring dig. Men om en bil plötsligt tutar högt kommer du omedelbart att höra tutandet, vilket kommer att få dig att rycka upp dig ur ditt tankeliv. Även när tankarna vandrar är vi därför fortfarande smarta när det gäller vad vi ignorerar och vad vi uppmärksammar i den yttre miljön, vilket gör det möjligt för oss att på ett smart sätt reagera på ovanliga eller potentiellt farliga händelser som kan kräva att vi fokuserar vår uppmärksamhet tillbaka på den yttre miljön.

Slutsats

Sammanfattningsvis tycks hjärnan stödja tankarna som vandrar genom att störa en del av de hjärnprocesser som är involverade i att reagera på vår omgivande yttre miljö. Denna förmåga är viktig för att skydda våra tankar från yttre distraktioner och göra det möjligt för oss att fullt ut ägna oss åt tankeliv. Vi har bara börjat förstå denna mystiska upplevelse av att tänka, och forskare forskar aktivt om vad som händer i hjärnan när vi tankemässigt vandrar. Om vi ökar vår kunskap om tankespridning kan vi bättre förstå hur vi kan dra nytta av dess fördelar och samtidigt undvika de problem som är kopplade till tankespridning.

Glossar

Tankespridning: Perioder av tid då en individ tänker på något som inte är relaterat till den uppgift han/hon utför.

Experience Sampling: En vetenskaplig metod där en person ombeds att rapportera sin upplevelse, det vill säga om han eller hon är uppmärksam eller om tankarna vandrar i slumpmässiga intervaller i laboratoriemiljö eller i den verkliga världen.

Elektroenceph-Alogram (EEG-”elec-tro-en-sef-a-lo-gram”): En metod där en person får rapportera sin upplevelse, det vill säga om han eller hon är uppmärksam eller om han eller hon vandrar i tankarna i slumpmässiga intervaller i laboratoriemiljö eller i den verkliga världen: Elektrisk aktivitet hos många neuroner i hjärnan som mäts med hjälp av elektroder placerade i hårbotten.

Event-Related Potential (ERPs): Elektrisk aktivitet hos många neuroner i hjärnan som mäts med hjälp av elektroder placerade i hårbotten: Toppar eller dalar i den genomsnittliga EEG-signalen som återspeglar hjärnans reaktioner på händelser som vi ser eller hör.

P300: En ERP-komponent som vanligtvis når sin topp omkring 300 ms (därför ”300”) efter att en person har sett en bild eller hört ett ljud. Den återspeglar hjärnans bearbetning av den information som ses eller hörs. en ERP-komponent som vanligtvis når sin topp cirka 300 ms (därför ”300”) efter att en person har sett en bild eller hört ett ljud. Den återspeglar hjärnans bearbetning av den information som ses eller hörs.

Feedback Error-Related Negativity: En ERP-komponent som återspeglar hur mycket en person övervakar noggrannheten i sin prestation.

Intressekonfliktförklaring

Författarna förklarar att forskningen utfördes i avsaknad av kommersiella eller ekonomiska relationer som skulle kunna tolkas som en potentiell intressekonflikt.

Smallwood, J., and Andrews-Hanna, J. 2013. Not all minds that wander are lost: Vikten av ett balanserat perspektiv på det sinnesvandrande tillståndet. Front. Psychol. 4:441. doi:10.3389/fpsyg.2013.00441

Smallwood, J. 2013. Distinguishing how from why the mind wanders: a process-occurrence framework for self-generated mental activity. Psychol. Bull. 139(2013):519-35. doi:10.1037/a0030010

Smallwood, J., Beach, E., Schooler, J. W. och Handy, T. C. 2008. Going AWOL in the brain: mind vandring cortical analysis of external events. J. Cogn. Neurosci. 20:458-69. doi:10.1162/jocn.2008.20037

Kam, J. W. Y., Dao, E., Blinn, P., Krigolson, O. E., Boyd, L. A. och Handy, T. C. 2012. Mind wandering and motor control: off-task thinking disrupts the online adjustment of behavior. Front. Hum. Neurosci. 6:329. doi:10.3389/fnhum.2012.00329