Gardiner tillverkas av en mängd olika tjocka tyger, var och en med olika grad av ljusabsorption och värmeisolerande egenskaper. För maximal temperaturreglering bör gardinavståndet till fönstret vara litet, med minsta möjliga konvektionsdrag under eller över gardinen. Olika arkitektoniska strukturer runt gardinen kan minimera dessa luftdrag, men vanligtvis används de bara som dekoration och får rummen att kännas mer mysiga.
En skir- eller nätgardin är en gardin som är tillverkad av genomskinligt tyg, t.ex. en löst vävd polyestervoile eller en bomullsspets. Sheer-gardiner låter majoriteten av ljuset passera genom tyget, där tygväven ger ett grundläggande UV-skydd samtidigt som man behåller maximal synlighet utåt genom gardinen. De flesta skira tyger gör det möjligt för människor i hemmet att se utsikten utifrån under dagen, samtidigt som de hindrar människor utanför hemmet från att se rakt in i hemmet. På grund av den lösa väven i skira tyger ger dessa typer av gardiner mycket lite värmeisolering.
Obskiktade tyger ger nästa nivå av värmeisolering och ljusabsorption. Obelagda tyger utgör den stora majoriteten av de tyger som används i gardiner och består av ett tätt vävt tyg, oftast en bomulls-/polyesterblandning, som är mestadels ogenomskinlig när den betraktas i omgivande ljus. Obelagda tyger ger en rimlig värmeisolering på grund av tygets täta väv. Själva tyget är dock vanligtvis inte tillräckligt tjockt för att helt absorbera starka ljuskällor. När gardiner av obeklädda tyger stängs i ett försök att blockera direkt solljus kommer ljuset därför fortfarande att vara synligt genom gardinen.
Beklädda tyger består av ett vanligt obekläddat tyg med en ogenomskinlig gummibaksida som appliceras på tygets baksida för att ge en förbättrad ljusabsorption. För att skapa ett belagt tyg appliceras en flytande gummipolymer i ett enda lager på ett obestruket tyg och smälts sedan torrt med hjälp av en uppvärmd vals, på ungefär samma sätt som en laserskrivare applicerar toner på ett pappersark innan det smälts torrt. Ett tyg som har genomgått beläggningsprocessen en gång anses vara ett ”1-pass-belagt” tyg, som i dagligt tal kallas ”dim-out” eller ”blackout” på grund av tygets förmåga att absorbera cirka 50-70 % av en direkt ljuskälla. För att förbättra ljusabsorptionen hos ett tyg är det möjligt att belägga ett tyg med en ny beläggning upp till maximalt ”3-pass belagd”, vilket anses vara tillräckligt för att blockera 100 % av en direkt ljuskälla, och därför kallas sådana tyger för ”blockoutbelagda”.
Maximal ljusabsorption och värmeisolering i en gardin skapas med hjälp av en fodrad gardin, som typiskt sett består av ett obelagt tyg framtill för att ge gardinens utseende och känsla, och ett separat belagt tyg som fästs på baksidan för att ge isoleringskvaliteterna. Det belagda tyget kallas vanligen foder, vilket helt enkelt avser ett belagt tyg som inte har någon särskild färg eller något särskilt mönster.
Gardiner kan hållas tillbaka med bakbindningar (en slinga av tyg, snöre osv, som placeras runt en gardin för att hålla den öppen på ena sidan, vanligen förd genom en ring på en krok som fästs på väggen och fästs med en knut, knapp eller kardborreband, ofta prydd med tofsar) eller kan stängas och öppnas med pinnar som kallas dragpinnar (stavar gjorda av plast, trä eller metall som kan vridas och/eller dras) eller gardinstänger som fästs antingen på löparbanan eller på den första kroken. En gardinhakstoppare är en anordning som används för att hindra gardinen från att falla av i slutet av gardinskenan.
Och även om vissa gardiner kan använda sig av remskivsystem bör de inte förväxlas med rullgardiner eller rullgardiner. De kan dock i allmänhet kallas för fönsterbehandlingar, som är en täckning eller ändring av fönstret, ofta i syfte att förbättra fönstrets och rummets estetik.
