Substanser som dämpar det centrala nervsystemets funktion, till exempel alkohol eller smärtstillande läkemedel, missbrukas ofta av personer med ångestsyndrom som GAD. Dessa ämnen dövar känslor av ångest och hjälper människor att klara av vardagen. Även om dessa substanser tillfälligt kan lindra symtomen på GAD, förvärrar de symtomen med tiden och komplicerar problemet.
Vad är GAD?
Generaliserad ångeststörning är en specifik typ av psykisk ohälsa där det primära kännetecknet för störningen är dysfunktionell ångest.
Angeststörningar drivs av dysfunktionell ångest som är oproportionerligt stor i förhållande till vad som skulle kunna förväntas av de flesta människor i liknande situationer. Ångesten påverkar personens förmåga att fungera och orsakar betydande lidande.
En del ångest är normal i vardagen. Ångeststörningar diagnostiseras inte när någon upplever typisk nervositet eller nervositet som förekommer hos de flesta människor i dessa situationer.
Ångesten måste vara oproportionerlig i förhållande till vad som kan förväntas av de flesta människor i en liknande situation. Den måste orsaka personen betydande lidande och problem med normal funktion.
Vad är kännetecknen?
Enligt American Psychiatric Association (APA) är detta kännetecknen för generaliserat ångestsyndrom:
- Personen uppvisar överdriven ångest och oro fler dagar än vanligt under minst sex månader. Ångesten är relaterad till ett antal olika aktiviteter eller händelser.
- Personen tycker att det är mycket svårt att kontrollera sina bekymmer.
- Angslan och oron är förknippade med minst tre av sex specifika symtom hos vuxna (endast ett av de sex hos barn). Symtomen är att känna sig spänd eller ständigt känna sig rastlös, bli lätt trött, ha svårt att koncentrera sig, irritabilitet, betydande muskelspänningar och ha problem med sömnen (antingen problem med att falla eller hålla sig i sömn eller vara rastlös under sömnen).
- Personens oro eller ångest kan inte bero på effekterna av att ta någon typ av läkemedel, någon annan typ av psykisk störning eller något medicinskt tillstånd (till exempel hyperaktiv sköldkörtel).
Hur vet jag om jag har det?
Angstrelaterade ångeststörningar som GAD kan bara formellt diagnostiseras av en utbildad kliniker som specialiserat sig på dessa typer av diagnoser. En psykiater, klinisk psykolog eller kvalificerad socialarbetare eller rådgivare måste ställa diagnosen GAD.
Du kan inte diagnostisera störningen hos dig själv. Om du misstänker att du har det, träffa en professionell person för en officiell diagnos.
Vad är orsakerna?
Den potentiella orsaken till generaliserad ångeststörning är inte väl känd, vilket är fallet med många av de olika formerna av psykiska störningar som anges av APA. Den bästa gissningen är att det finns ett samspel mellan gener (arv) och erfarenhet (miljö) som leder till att en person är mer sårbar för att uppleva kliniskt signifikant ångest än andra.
Många av de typer av oro som personer med GAD uttrycker är desamma som personer utan sjukdomen uttrycker från tid till annan. Skillnaden är att personer med GAD uttrycker en betydligt mer intensiv typ av oro under en längre tid, och deras oro leder till problem med deras funktionsförmåga eller betydande ångest.
Personer som upplever normala nivåer av oro och ångest återhämtar sig vanligtvis och kan fungera bra. Personer med GAD tenderar att ständigt oroa sig för saker som kan verka obetydliga för de flesta av oss. Denna oro påverkar avsevärt hur de kan uppfylla sina normala personliga skyldigheter.
Vad är prevalensen?
The National Institute of Mental Health och rapporterar att hos vuxna över 18 år hade uppskattningsvis 2,7 procent en GAD-diagnos. GAD diagnostiseras generellt sett mer bland kvinnor än män (3,4 procent hos kvinnor jämfört med 1,9 procent hos män).
Det uppskattas att cirka 5,7 procent av de vuxna i USA kommer att diagnostiseras med GAD någon gång i livet.
GAD & Missbruk
Enligt APA kommer generaliserad ångeststörning ofta att diagnostiseras tillsammans med andra typer av psykologiska störningar. När en person har två eller flera olika störningar samtidigt kallas detta för komorbiditet.
GAD är oftast komorbid med depressiva störningar, andra typer av ångeststörningar och substansbruksstörningar (missbruk). Alkohol är det vanligaste ämnet som missbrukas av personer med diagnosen GAD, men andra ämnen missbrukas ofta, inklusive receptbelagda smärtstillande läkemedel, bensodiazepiner, cannabisprodukter, tobaksprodukter och stimulantia som kokain eller metamfetamin.
Komorbiditetsgraden mellan ångeststörningar och substansanvändningsstörningar är relativt hög. Vissa uppskattningar tyder på att mer än 20 till 30 procent av de personer som har en ångeststörning också har någon typ av missbruksproblem.
Om du har generaliserad ångeststörning är det mer sannolikt att du missbrukar substanser. På samma sätt är det mer sannolikt att du kämpar med ångest om du har ett missbruksproblem.
Vad är självmedicinering?
Självmedicinering är användningen av någon typ av strategi för att behandla något som plågar eller besvärar dig. Hypotesen om självmedicinering föreslår att människor bestämmer sig för att använda droger eller alkohol för att lindra eller hantera symptomen på sin psykiska störning.
Enligt APA och andra källor stöder forskningen inte alltid denna uppfattning om självmedicinering. Faktum är att det är välkänt att en riskfaktor för att utveckla en ångestsjukdom som GAD är tidigare missbruk av substanser. Således uppstår missbruksproblemet i dessa fall före det generaliserade ångestsyndromet, vilket innebär att missbruket inte uppstod som en reaktion på GAD-symtomen.
Däremot finner personer som självmedicinerar sin ångest med droger eller alkohol att de får tillfällig lindring av sina obekväma förnimmelser. Detta förstärker den fortsatta och till och med ökande användningen av droger eller alkohol, vilket leder till en potentiell substansbruksstörning.
Andra relaterade faktorer
Det finns några andra intressanta faktorer när det gäller kopplingen mellan GAD och substansbruksstörningar.
- Samtidigt som den totala förekomsten av GAD är högre hos kvinnor än hos män är det mer sannolikt att män med GAD utvecklar en substansbruksstörning än kvinnor med GAD.
- Personer med GAD och en komorbid substansbruksstörning är mer benägna att ha en familjehistoria av drog- eller alkoholmissbruk än personer som endast har diagnosen GAD.
- Personer med komorbid generaliserad ångeststörning och substansbruksstörning rapporterar ofta att deras GAD är allvarligare. De upplever fler försämringar i sin dagliga funktion än personer med GAD och utan missbruksproblem.
- Personer med komorbid GAD och missbruk är mer benägna att ha kognitiva problem (problem med uppmärksamhet), problem i mellanmänskliga relationer och problem med att fullgöra dagliga förpliktelser.
- Personer med GAD och komorbida substansbruksstörningar har också högre grad av andra samverkande psykologiska störningar – såsom depression, ätstörningar och personlighetsstörningar – än personer som endast har GAD.
Behandling av GAD
En del forskningsstudier tyder på att nästan hälften av de personer som diagnostiserats med generaliserad ångeststörning inte får behandling. Även bland dem som får behandling är det många som inte får den vården förrän minst två år efter att deras störning har diagnostiserats.
GAD behandlas vanligtvis med en kombination av psykoterapi och mediciner. De mediciner som används för att behandla GAD är ofta ångestdämpande mediciner, som bensodiazepiner, eller antidepressiva.
Terapi försöker hjälpa personen att förstå hur deras trossystem och förväntningar förvärrar deras oro och ångest. Under sessionerna lär de sig att omstrukturera sina övertygelser och förväntningar på världen. Denna typ av terapi kallas kognitiv beteendeterapi (KBT).
Enbart användning av mediciner är inte det bästa sättet att hantera GAD eftersom man inte tar itu med de kärnfrågor som driver individens ångest. Terapi måste vara en del av behandlingsplanen.
Behandling av dubbeldiagnoser
Om en person har en dubbeldiagnos (en samtidig förekomst av psykisk störning och substansanvändningsstörning) är den föredragna behandlingsmetoden att behandla båda störningarna samtidigt. Försök att bara behandla den ena störningen kommer inte att vara fruktbara.
Substansmissbruk och GAD förvärrar varandra, så om bara den ena störningen behandlas är återfall troligt. Om missbruket behandlas utan att ta itu med GAD är det troligt att personens kroniska ångest kommer att fungera som en utlösande faktor för återfall i substansmissbruk. Om endast GAD behandlas kommer pågående substansmissbruk sannolikt att utlösa episoder av ångest. I slutändan är tillstånden alltför sammanflätade för att man ska kunna skilja dem åt i behandlingssyfte.
När en person har en dubbeldiagnos av GAD och missbruk utförs behandlingen vanligen av ett team av personer med olika specialiteter (ett multidisciplinärt team). Om patienten behöver medicinsk avgiftning kommer han eller hon att behandlas av en beroendemedicinsk läkare eller psykiater som är specialiserad på missbruksbehandling medan han eller hon befinner sig i avgiftningsprogrammet. Senare kan personen träffa en annan psykiater eller få terapi av en psykolog eller rådgivare. Patienten kan också delta i gruppterapi eller delta i 12-stegsgrupper eller andra typer av kamratstödsgrupper som drivs av olika personer.
Frågor relaterade till både missbruk och generaliserat ångestsyndrom kommer att tas upp i terapin. Patienten behandlas som en hel person och alla samtidiga problem behandlas samtidigt. Detta säkerställer den mest robusta återhämtningen på alla fronter.
När det finns en samtidig substansbruksstörning och ångeststörning som GAD, måste behandlare vara mycket försiktiga med vilka typer av mediciner de använder för att hantera personens ångest. Bensodiazepiner kan vara beroendeframkallande och har allvarliga abstinenssyndrom som kan vara potentiellt dödliga, på samma sätt som alkoholabstinens kan vara dödlig.
Mindre beroendeframkallande läkemedel kan användas för att hantera akut ångest. Alternativa metoder för att hantera ångest kommer också att introduceras, till exempel meditation, andningstekniker och andra mindfulnessaktiviteter.
Långtidsvård
Det finns inget botemedel mot missbruk eller generaliserat ångestsyndrom. Båda är långsiktiga tillstånd som kan ebba ut och in under hela sin varaktighet. Det kan vara svårare att hantera båda störningarna under perioder av hög stress, så extra hjälp kan behövas periodvis även när full återhämtning är uppnådd.
Eftervård är avgörande för långsiktig återhämtning, och detta kommer att vara en del av varje gediget behandlingsprogram. Patienterna samarbetar med behandlare för att skapa en långsiktig plan för att lyckas med återhämtningen. Då vet de vart de ska vända sig när det blir tuffa tider och deras störningar blir svårare att hantera.
Med rätt plan på plats och ett bra stödsystem är långsiktig återhämtning möjlig.