av University of Zurich
I motsats till idisslare tuggar hästar sin mat endast en gång – men med samma regelbundna, rytmiska rörelser som kor, som idisslar sin mat efter att ha ätit, vilket demonstrerats av forskare vid universitetet i Zürich och ETH Zürich.
Herbivorerna smälter sin mat mycket bättre om den har fragmenterats kraftigt genom intensivt masticerande. För idisslare som kor, får, getter, hjortar, lamor eller kameler är ätande och idisslande två olika processer: En tid efter att de har ätit tar de upp en del av maten och tuggar den på nytt med särskilt jämna, rytmiska rörelser. På detta sätt uppnår de maximal fragmentering av maten.
Forskare vid universitetet i Zürich och det schweiziska federala tekniska institutet i Zürich (ETH Zürich) undersöker nu om idisslarnas tuggrörelser liknar dem hos andra idisslare och andra växtätare. I sin studie med hästar, kor och kameler använder de speciella tugghalsband, som kan registrera munnens rörelser och automatiskt skilja mellan ätande och idisslande.
Samma rytmiska tuggrörelser
I fallet med kor och kameler skiljer sig tuggrytmerna tydligt åt på ett förutsägbart sätt. Rörelserna under ätande var mycket mer oregelbundna än rörelserna under idisslande, och kameler har generellt sett en lägre tuggfrekvens under idisslande än kor. Situationen är annorlunda för hästar: ”Till vår stora förvåning fastställde utvärderingsprogrammet att hästar inte äter utan snarare idisslar”, säger Marie Dittmann, doktorand vid universitetet i Zürich och ETH Zürich. ”Även om hästar inte är idisslare fragmenterar de sin mat med samma rytmiska tuggrörelser som kor gör under idissling.”
För Marcus Clauss, professor vid kliniken för djurparksdjur, exotiska husdjur och vilda djur vid universitetet i Zürich, är likheten i tuggrytmen hos så olika djurgrupper förståelig: ”Hästar har inte en andra chans att tugga om något som är svårt att smälta. Därför måste de tugga mycket noggrant när de äter. Det fungerar uppenbarligen bäst med rytmiska och jämna rörelser.”
Oregelbunden tuggning skyddar tänderna
Det väcker en annan fråga: Varför tuggar korna på olika sätt när de äter? Forskarna har en intressant teori: När växtätare betar i naturen tar de också upp damm, smuts eller jord, vilket dessutom sliter på tänderna när de äter. Hästar måste stå ut med detta problem. Återfödande djur däremot kan skjuta upp en grundlig masticering efter den första ätprocessen till senare, när maten har rensats från sådana föroreningar i vommen. Det blir därför mindre tandförslitning under ätandet på grund av mindre intensivt tuggande. ”Kossornas oregelbundna masticering vid intag kan därför ha utvecklats för att skydda tänderna under ätandet”, säger Clauss. Ytterligare studier är nödvändiga för att bekräfta detta antagande.
Mer information: Marie T. Dittmann et al, Ingestive mastication in horses liknar rumination men inte ingestive mastication in cattle and camels, Journal of Experimental Zoology Part A: Ecological and Integrative Physiology (2017). DOI: 10.1002/jez.2075
Tillhandahålls av University of Zurich