Haakon VII (prins Carl av Danmark, född Christian Frederik Carl Georg Valdemar Axel), var Norges första kung efter 1905 års upplösning av personalunionen med Sverige. Som en av de få valda monarkerna vann Haakon snabbt sitt folks respekt och tillgivenhet.
Historia
Första åren som dansk prins
Kallad i sin ungdom som prins Carl av Danmark (namne till sin morfar av morbror, Norges kung etc.) var han den andre sonen till den blivande kungen Fredrik VIII av Danmark och yngre bror till den blivande kungen Christian X av Danmark. Han blev personligen kung av Norge innan hans far och bror blev kungar av Danmark. Han var faderns sonson till kung Christian IX av Danmark (under vars regeringstid han var prins av Danmark) och moderns sonson till kung Karl XV av Sverige, som också var kung av Norge (som Karl IV).
Prins Carl föddes på Charlottenlunds slott. Han tillhörde den Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg (förkortat huset Glücksburg) grenen av huset Oldenburg. Huset Oldenburg hade varit den danska kungafamiljen sedan 1448, och mellan 1536-1814 styrde de även Norge när det var en del av kungariket Danmark-Norge. Huset kom ursprungligen från Nordtyskland, där även Glucksburgs (Lyksborgs) gren hade sin lilla fideikommiss. Släkten hade fasta band med Norge redan från senmedeltiden, och även flera av hans faderliga förfäder hade varit kungar i det självständiga Norge (Haakon V av Norge, Christian I av Norge, Fredrik I, Christian III, Fredrik II, Christian IV, samt Fredrik III av Norge som integrerade Norge i den Oldenburgska staten med Danmark, Slesvig och Holstein, varefter landet inte var självständigt förrän 1814). Christian Fredrik, som var kung av Norge kortvarigt 1814, den förste kungen i den norska 1814 års konstitution och självständighetskamp, var hans gammelmorbror.
Den 1896 gifte sig prins Carl med sin kusin i första ledet, prinsessan Maud av Wales, yngsta dotter till den blivande kungen Edvard VII av Storbritannien och hans hustru, prinsessan Alexandra av Danmark, dotter till kung Kristian IX av Danmark och prinsessan Louise av Hessen-Cassel. Deras son, prins Alexander, den blivande kronprinsen Olav, föddes den 2 juli 1903.
Ansättning på den norska tronen
Haakon VII:s och drottning Mauds kröning den 22 juni 1906
Efter att unionen mellan Sverige och Norge upplöstes 1905 identifierade en kommitté inom den norska regeringen flera medlemmar av det europeiska kungahuset som kandidater till Norges första egna kung på flera århundraden. Så småningom blev prins Carl den ledande kandidaten. Han hade en son (och därmed en tronarvinge) och prinsessan Mauds band till den brittiska kungafamiljen sågs som fördelaktiga för den nyligen självständiga norska nationen.
Den demokratiskt sinnade Carl, som var medveten om att Norge fortfarande debatterade om huruvida landet skulle behålla sin monarki eller övergå till ett republikanskt regeringssystem, blev smickrad av den norska regeringens närmanden, men avböjde att acceptera erbjudandet utan att det hade hållits en folkomröstning för att visa om monarkin verkligen var det norska folkets val.
När folkomröstningen överväldigande bekräftade med 79 procents majoritet att norrmännen önskade behålla en monarki, erbjöds prins Carl formellt Norges tron av Stortinget (parlamentet) den 18 november 1905. När Carl accepterade erbjudandet samma kväll (efter godkännande av sin farfar Christian IX av Danmark) blev Carl Håkon VII. Därmed efterträdde han sin farbror, Oscar II av Sverige, som hade avsagt sig den norska tronen i oktober efter överenskommelsen mellan Sverige och Norge om villkoren för unionsupplösningen. Håkons kröning ägde rum i Nidaroskatedralen i Trondheim den 22 juni 1906.
Se även
- Norge
.