Jag närmade mig Hart Mountain från väster (Lakeview, Oregon) och jag var glad att jag gjorde det. Vägen är helt asfalterad tills man kommer ända fram till den västra sidan av tillflyktsorten. På vägen passerar du högplatåer och våtmarksområden med gott om djurliv och sekundära vägar (fyrhjulsdrivna vägar) in i några av kanjonerna som är väl värda att utforska till fots om du har tid. När du kommer till grusvägen kommer du att stöta på en campingplats (utan elnät) med picknickbord, vatten, eldstäder och ett täckt område. Om du slår läger här har du fantastisk utsikt över de omgivande topparna och sjöarna, men du missar mycket av det majestätiska området på den östra sidan av reservatet. Om du fortsätter på grusvägen, känn igen att du kommer att klättra flera tusen fot i höjd över grusvägar med tvättbrädor. Vilken SUV som helst klarar det, men att dra ett släp kommer att bli svårt. Kör långsamt (under 30 km/h) så går det bra. Om du vill köra fortare på dessa vägar måste du vara beredd på att få plomberna ur tänderna att skramla. När du väl är på den östra sidan kan du stanna vid reservatets högkvarter, få en karta och vatten – högkvarteret är ofta obemannat, men det är ett bra ställe att stanna till på för att lära sig lite om reservatet. Jag valde att slå läger vid campingen för heta källor som ligger 4 miles från flyktingens högkvarter. Det finns 25 platser – inga avgifter, inga reservationer, belägna bland träd – gott om lugn och ro, och de varma källorna var ett välkommet andrum efter några långa dagar av vandring och fotografering. Under min vistelse såg jag bara två andra människor – detta var i början av april – varma dagar, krispiga nätter, fortfarande snö uppe på de högre topparna. Såg många vilda djur, särskilt på morgonen och kvällen – hjortar, antiloper, stora hornfår (på långt avstånd) och många olika sorters fåglar, särskilt rovfåglar. Under mina vandringar stötte jag också på några gamla hällristningar – tydligen har de infödda amerikanerna som strövade i området för tusentals år sedan lämnat mängder av hällristningar över hela reservatet. Detta är ett primitivt campingområde – du kan få vatten vid reservatets huvudkontor, men annars måste du ta med dig allting. Det finns toaletter i uthusliknande stil och eldstäder vid campingplatserna, och en av de varma källorna har en betongplatta och bänkar runt omkring för lite bekvämlighet, samt en stege ner i de varma djupen. Det kändes fantastiskt! Jag drack vin (ur plastmuggar – inga glas är tillåtna i närheten av de varma källorna) och njöt av kvällsljuden från naturen runt omkring. Platsen används uppenbarligen mycket, och kanske hade jag bara tur och stötte på inga människor, men även om det var fullt är campingplatserna tillräckligt långt ifrån varandra för att man ändå ska kunna njuta av lite ensamhet. Ta med dig en kamera med ett bra teleobjektiv och en bra kikare. Jag kom inom 15 meter från hjordar av multhjortar och inom 15 meter från antiloper, men fåren var högt uppe på åsar och kunde bara ses med kikare. Det finns inga avgifter och de tar inte emot reservationer. Närmaste bensin finns i den lilla lanthandeln i Plush, ungefär en timmes bilresa nerför berget från reservatets huvudkontor. Du kommer förmodligen inte att få mobiltelefontäckning i reservatet, och min GPS-täckning var också bristfällig. Jag var glad att jag skrev ut vägbeskrivningar i förväg eftersom många av vägarna inte är väl markerade. Jag såg en fast telefon vid huvudkontoret, så jag misstänker att du skulle kunna använda den i en nödsituation. Om du bestämmer dig för att tälta eller ha picknick, var snäll och packa ner alla dina sopor så att du kan hjälpa till att hålla platsen vacker. De har inga sopkärl i reservatet. Ha det så trevligt!…
