Den stillsamme doktor Crippen flyttade till Storbritannien och arbetade som homeopatisk läkare i London. Hans flamboyanta och flirtiga fru Cora – även känd under sitt artistnamn Belle Elmore – var en kämpande music hall-sångerska. I januari 1910 försvann Cora under mystiska omständigheter efter en middagsbjudning i parets hem. Crippen berättade för Coras vänner att hon hade återvänt till USA för att besöka släktingar, och kort därefter att hon hade blivit sjuk och dött. Han bjöd sedan in till skandal genom att be sin sekreterare och älskare Ethel Le Neve att flytta in hos honom. Vännerna blev misstänksamma och bad polisen undersöka saken. Crippen berättade att Cora hade lämnat honom för en annan man och att han hade ljugit för hennes vänner för att rädda ansiktet. När inspektörerna återvände några dagar senare för att ställa fler frågor fann de att Crippen och Ethel hade flytt. En grundlig husrannsakan i Crippens hem resulterade i den gräsliga upptäckten av kroppsdelar under källaren.
Enligt polisrapporten hade offret förgiftats och sedan filéats. Det fruktansvärda mordet, som påminde så mycket om Jack the Rippers attacker bara två decennier tidigare, blev snabbt en nyhet. Medias uppmärksamhet och regeringens noggranna granskning satte Scotland Yard under hård press för att fånga Crippen och lösa brottet. Till och med en ung Winston Churchill, som då var Storbritanniens inrikesminister, följde utredningen på nära håll. Crippen och Le Neve försökte fly till Kanada, men greps efter att kaptenen på deras fartyg använt en helt ny teknik – den trådlösa Marconi-maskinen – för att varna myndigheterna om var han befann sig. Det högprofilerade fall som följde innehöll bland annat en komprometterande pyjamas, ett sällsynt gift som Crippen var känd för att ha besuttit och en uppseendeväckande patolog med en röd nejlika som övertygade juryn om att märkena på hudproverna bevisade att de var från Cora.
”Crippen-fallet var 1910 års O.J. Simpson-fall”, säger den rättsmedicinska toxikologen John Trestrail, en av de viktigaste utredarna som återigen undersöker Crippen-fallet. ”Jag tror inte att något mord i historien hade fått så mycket uppmärksamhet i tidningarna. Det lästes om det över hela världen.”
Testrail, som är giftspecialist, var bekymrad över de indirekta bevisen. Han hade aldrig hört talas om ett förgiftningsfall där gärningsmannen hade styckat sitt offer – förgiftare gjorde vanligtvis allt de kunde för att få döden att se ut som en olycka. Och även om Crippen hade begått båda gärningarna, varför skulle han ha gjort sig av med en så stor del av kroppen för att sedan lämna kvar bara några få komprometterande delar? Hans frågor ledde till en noggrann analys av domstolsprotokollen och nya kriminaltekniska tester av de fysiska bevis som fortfarande finns kvar från brottsplatsen. Trestrail reste mellan USA och England för att sätta ihop detaljerna om det ökända brottet och arbetade nära DNA-experten Foran och släktforskaren Wills varje steg på vägen.
Dr Forans team, som arbetade i hans kriminalbiologiska laboratorium vid Michigan State University, jämförde DNA:t från den 100 år gamla vävnaden med modernt DNA från släktingar till Cora som Wills har lyckats spåra upp. I väntan på att få bekräftat att kroppen var Coras, fann teamet i stället att DNA:t inte stämmer överens, och ännu mer häpnadsväckande är att kroppsdelarna inte ens var kvinnliga – de kom från ett manligt offer.
Med övertygande bevis för att kroppen inte tillhörde Cora började Trestrail gräva djupare i polis- och domstolsarkiven, och avslöjade långsamt en rad undertryckta dokument. Bland de noterade bevisen finns ett brev till Crippen från Cora, där hon hävdar att hon bor i Amerika och inte har några planer på att rädda honom från avrättning. Brevet ansågs vara en bluff av utredarna, men visades aldrig ens för Crippen eller hans advokater. Kan polisen ha manipulerat de bevis som användes i rättegången?
Med alla nya rön begär nu James Patrick Crippen, Crippens närmaste levande manliga släkting, formellt att den brittiska regeringen ska benåda läkaren och återlämna hans ben till Amerika.
För att han avrättades skrev Crippen ett kusligt profetiskt brev till Ethel Le Neve. I det skrev han: ”ansikte mot ansikte med Gud tror jag att fakta kommer att komma fram för att bevisa min oskuld”. Den moderna rättsmedicinska vetenskapen har nu uppfyllt hans profetia.