Historien om Elefant-stridsvagnsförstöraren
I början av andra världskriget i Europa lärde sig den tyska armén först och främst av stridsvagnsstriderna som den hade utkämpat i Frankrike och Polen. Medveten om sin svaghet på området för pansarfordon vill Tyskland utrusta sig med en tung stridsvagn, kallad ”stridsvagnsförstörare”.
Efter det arbete som utförts av de tyska rustningsingenjörerna byggdes prototypen av stridsvagnen SdKfz 184 år 1942. I juli samma år inleddes produktionen, och denna enorma stridsvagn fick smeknamnet ”Ferdinand” (till minne av Dr. Ferdinand Porsche), men även ”Elefant” (elefant), i samband med dess vikt.
Hastigt byggda i avvaktan på den tyska offensiven mot Sovjetunionen fick de första exemplaren stå inför många tekniska problem, som militäringenjörerna inte kunde lösa.
Hursomhelst sätts stridsvagnen Ferdinand/Elefant in på östfronten och är särskilt effektiv mot sovjetiska stridsvagnar. Trots dessa framgångar hade han vid den tiden inte något nära anti-infanteriförsvarsvapen, och många sovjetiska infanterister lyckades förstöra stridsvagnar av typen SdKfz 184, särskilt under slaget vid Kursk, där ”Elefants” engageras för första gången.
De efterföljande versionerna av denna stridsvagnsförstörare utrustas alltså med två tunga maskingevär MG 34. Dess orimliga pris och dess långsamhet kommer dock att tvinga den tyska armén att endast producera en mycket liten mängd av denna stridsvagn SdKfz 184: endast fyra exemplar finns kvar vid krigsslutet 1945.
Den här stridsvagnen deltog inte i slaget om Normandie