Jag minns att jag lyssnade på en föreläsning av en klinisk psykolog som handlade om hur man kan bota en persons rädsla för hundar (som tekniskt sett kallas cynofobi). Under den efterföljande frågestunden frågade en person från publiken: ”Kompliceras inte problemet av reaktionerna hos de människor och de hundar de möter? Jag har förstått att hundar kan känna lukten av rädsla hos en människa och att denna doft utlöser en aggressiv reaktion hos djuret. Det skulle innebära att individens fobi skulle förstärkas eftersom deras rädda doft kommer att generera en fientlig reaktion hos alla hundar som de möter.”
Psykologen svarade att hon också ofta hade hört talas om att hundar upptäcker och reagerar på den känslomässiga doft som produceras av människor. Hon kände dock inte till några direkta data, och såvitt hon kunde bedöma kunde det bara vara en populär myt.
Det finns en hel del bevis som tyder på att hundar är bra på att läsa av mänskliga känslor från ansiktsuttryck (klicka här för att läsa mer om det), och även från människans röster och kroppshållning (klicka här eller här för att läsa mer) och att detta kan påverka hundens reaktioner på saker eller människor i deras värld (klicka här för att läsa mer). Alla dessa studier fokuserade dock på att hunden känner igen visuella och auditiva signaler för känslor som överförs av människor.
Frågan om huruvida hundar kan känna lukten av känslomässiga tillstånd, och om de reagerar på dem, togs nyligen upp experimentellt av ett forskarlag under ledning av neurobiologen Biagio D’Aniello vid universitetet i Neapel ”Federico II”. Resultaten publicerades i tidskriften Animal Cognition. Forskarna säger att deras studie ”var utformad för att undersöka ett nytt perspektiv, nämligen överföringen av känslomässiga tillstånd från människor till hundar via mänskliga kroppsdofter som produceras vid lycka och rädsla.”
Det första steget i en sådan här forskning är att samla in doftstimulansen. ”Luktdonatorerna” kom från ett laboratorium i Lissabon. Ett antal personer fick se en 25 minuter lång video som var utformad för att framkalla de känslomässiga tillstånden rädsla eller lycka. Prover av svett samlades sedan in på kuddar, placerades i förseglade paket, frystes in och skickades tillbaka till beteendelaboratoriet i Neapel.
Testpersonerna var ett urval av 40 labrador retrievers och golden retrievers som hade utrustats med mobila hjärtfrekvensmätare. Varje hund testades i ett litet rum tillsammans med sin ägare och en främling (som inte var en av luktgivarna). Både hundens ägare och främlingen satt och läste tidningar och interagerade inte specifikt med hunden. Under tiden användes en apparat för att sprida dofter från antingen ”glad svett” eller ”rädd svett”, medan det i ett kontrolltillstånd inte tillfördes någon luktgivare.
Hundens beteenden och fysiologiska reaktioner förändrades till följd av att de utsattes för känslomässigt färgade svettrelaterade dofter. De hundar som hade utsatts för de rädslorelaterade lukterna visade fler beteendemässiga tecken på stress än de hundar som utsattes för de glada eller neutrala lukterna. Dessa hundar verkade också söka bekräftelse genom kontakt med sina ägare. När rädslolukten fanns i rummet var hundarnas hjärtfrekvens dessutom betydligt högre än vad den var i de glada eller neutrala förhållandena.
DET GRUNDLÄGGANDE
- Vad är rädsla?
- Hitta en terapeut för att bekämpa rädsla och ångest
Medan hundarna tydligt reagerade känslomässigt på doften av rädsla verkade det som om deras reaktion speglade känslan som de upptäckte i och med att de själva agerade på ett räddhågat sätt. Det fanns inga tecken på aggression mot vare sig ägaren, främlingen eller den doftutdelande apparaten.
Hundarna tycktes också känna igen den lukt som var förknippad med en glad känsla. Exponering för den doften gav inte upphov till stresstecken eller förhöjd hjärtfrekvens, utan hundarna tenderade nu snarare att visa mer intresse och närmande beteende till främlingen.
I en intervju sammanfattade D’Aniello resultaten och sade: ”Våra data stödjer alltså hundens förmåga att uppfatta människans känslomässiga kemobudskap, men bevisar inte att de utlöser attacker”. När det gäller påståendet att en person som är rädd för hundar är mer benägen att bli mottagare av fientliga reaktioner när de möter hundar, föreslog han: ”När människor är rädda för hundar intar de också ovanliga ställningar och ser hunden i ögonen. Detta beteende kan av hunden tolkas som ett hot.”
Så i grund och botten verkar hundar kunna känna vårt känslomässiga tillstånd och de verkar sedan lita på våra reaktioner på situationen genom att anta dessa känslomässiga tillstånd som sina egna.