Hemligheten bakom megadinosauriernas imponerande storlek kan vara att reptilerna använde mer av sin energi för att växa och mindre för att hålla kroppen varm jämfört med andra varelser. En ny modell kan hjälpa till att förklara hur vissa dinosaurier, till exempel de långhalsade sauropoderna, kan ha uppnått massor på omkring 60 ton – ungefär åtta gånger mer än en afrikansk elefant, det största landdjuret som lever i dag. De två viktigaste faktorerna som bestämmer ryggradsdjurens storlek är mängden tillgänglig föda och hur djuret använder sin energi, säger forskaren Brian K. McNab, paleontolog vid University of Florida. Elefanter kan till exempel bli ganska stora eftersom de livnär sig på gräs, ett relativt rikligt födoämne, i motsats till till exempel den nektar som kolibrier och bin äter, säger McNab. Energiförbrukningen beror delvis på hur en organism kontrollerar sin kroppstemperatur. Däggdjur och fåglar, som är varmblodiga, måste förbruka energi för att hålla sin inre kroppstemperatur konstant, och därför har de en hög ämnesomsättning. Men kallblodiga varelser som reptiler är beroende av sin omgivning för att få kroppsvärme, och deras inre temperatur fluktuerar beroende på de omgivande förhållandena. Värmeblodiga djur måste äta mycket mer än kallblodiga djur för att producera sin egen kroppsvärme. Huruvida dinosaurierna var varmblodiga eller kallblodiga har varit en hett debatterad fråga bland paleontologer. McNab försökte besvara denna fråga genom att undersöka vilka födoresurser som var tillgängliga för dinosaurierna och inkluderade denna faktor i sin modell som beskriver hur ryggradsdjurens storlek, energiförbrukning och födoresurser hänger ihop. Om resurserna var mycket rikligare under den mesozoiska eran – den tidsperiod då dinosaurierna levde – än idag, kan det ha varit möjligt för dinosaurierna att vara varmblodiga, även om de skulle behöva äta mycket för att upprätthålla sin kroppstemperatur. Blåvalar, de största varelser som tros ha levt på jorden, är faktiskt varmblodiga. De fyller sina 160 ton tunga kroppar med bränsle genom att livnära sig på de rikliga resurserna i havsmiljöer. McNab drog dock slutsatsen att detta inte var fallet för dinosaurierna. ”Jag tror att det var omöjligt för dem att ha riktigt hög ämnesomsättning som däggdjur och fåglar, helt enkelt för att resurserna inte fanns där”, säger han till LiveScience. Det fanns till exempel inga gräs under Mesozoikum, vilket är en viktig födokälla för växtätare, säger McNab. ”Hur kommer det sig att dinosaurierna blev större än däggdjuren om resurserna antingen var lika stora eller sämre än i dag? Mitt argument är att det beror på att de använde det mesta av den energi de konsumerade till tillväxt i stället för att upprätthålla en hög kroppstemperatur”, säger han. Var dinosaurierna kallblodiga? Inte precis, säger McNab. Han tror att dinosaurierna var ”homeoterma”, dvs. någonstans mitt emellan varma och kallblodiga. De hade ingen hög ämnesomsättning, men deras inre temperatur fluktuerade inte som hos kallblodiga varelser. Istället var det storleken som höll deras kroppstemperatur konstant. ”När man är så stor kan man inte svalna snabbt som en liten ödla gör”, säger McNab. ”Du har en stor volym och en jämförelsevis liten yta. Så om du är varm kommer du att förbli varm, om inget oförutsett händer.” Studien publicerades online i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences den 6 juli.
- Allt om dinosaurier
- Dinosaurier blir mindre
- Bildgalleri: Dinosaurier: Teckningar av dinosaurier
Renoverade nyheter