”Faktum är att det finns ett par välsignelser av öl i de gamla romerska ritualerna, varav en av dem nämner Gud som uppfinnaren av öl. Den är mycket tydlig i sin bekräftelse på att öl är en skapelse av Gud och att det är tänkt att vi ska använda det väl”, säger Foley. ”Katolicismen förstår att materiella saker kan vara kanaler för andlig nåd. Vi har sju sakrament som man kan röra, smaka och känna på – det är mycket knutet till de jordiska sinnena. Så alkohol betraktas inte som något ont.”
Öl har kanske inte betraktats som något ont, men det har inte heller någon framträdande plats i tidiga judisk-kristna teologiska texter. Arkeologer har hittat gott om bevis för att de gamla israeliterna drack öl. Tecken på ölbryggning har dykt upp på utgrävningsplatser i Israel, liksom på andra viktiga platser i Bibeln, t.ex. det gamla Egypten och det babyloniska riket. Ändå fokuserar både Nya och Gamla testamentet på en annan dryck.
”Öl förekommer inte särskilt mycket i själva Bibeln eftersom vin var det stora för grekerna, romarna och de gamla hebréerna”, säger Foley. ”Den kristna uppskattningen av öl tar inte riktigt över förrän det romerska imperiets fall, när ”barbarerna” – visigoterna och kelterna – tar över Europa.”
I kölvattnet av Roms plundring förändrades kristendomen för att följa med sin tid och bättre passa de nya konvertiterna. Populära hedniska högtider, som det anglosaxiska firandet av vårdagjämningen och fruktbarhetsgudinnan Eostre, införlivades i kristna högtider – i detta fall påsken.
Tyvärr fanns det gott om vin i vissa regioner, men öl var den överlägset mest jämlika drycken. Billigare och lättare att producera i nordliga klimat blev det snabbt centralt i det medeltida livet, både i och utanför klostren. Bryggningen var så central att katolicismen antog flera skyddshelgon med anknytning till processen.
”Det finns flera skyddshelgon för bryggare, men Sankt Arnold av Soissons är den mest logiska när det gäller hans koppling till bryggningen”, säger Foley. ”Många gånger gick bönder till kyrkan och om något påminde dem om något i deras liv sa de: ’Jag ska göra denne till min skyddshelgon!'”.
Några av bryggarnas mindre uppenbara skyddshelgon är Sankt Florian, som räddade staden Nürnberg och alla dess bryggerier, Sankt Augustinus av Hippo, som levde ett vilt utsvävande och suddigt liv innan han fann religionen, och Sankt Brigid, en irländsk kvinna som på ett mirakulöst sätt gav glädje åt en spetälskekoloni: ”När de spetälska som hon vårdade bad henne om öl och det inte fanns något att få, förvandlade hon vattnet som användes till badet till ett utmärkt öl genom sin välsignelse och delade ut det i överflöd till de törstiga”.