Kristin Cavallari. Foto: Courtesy
Vi köper alla kläder, men ingen shoppar på samma sätt. Det kan vara en social upplevelse och en djupt personlig upplevelse; ibland kan det vara impulsivt och underhållande, ibland kan det vara målinriktat, en syssla. Var handlar du? När handlar du? Hur bestämmer du vad du behöver, hur mycket du ska spendera och vad som är ”du”? Detta är några av de frågor som vi ställer till framstående personer i vår kolumn ”How I Shop.”
Alla människors favoritdrama (”drama, drama, drama, dramaaa”) drottning, Kristin Cavallari, är tillbaka på TV. Det har gått över ett decennium sedan hon sakta vandrade ut ur en infinitypool och in i våra liv i ”Laguna Beach”: The Real Orange County”, och gjorde det bästa av alla chefsgrepp genom att vara den enda som bar vitt på Lauren Conrads ”Black and White Affair”-fest. (Och vem kan glömma när hon, återigen, stal L.C.s åska i spin-off ”The Hills” genom att överraskande smyga in på Speidis bröllop 2009?)
Den här gången flyttar Cavallari in i ett annat liv via en dokusåpa, som inte utspelar sig i södra Kalifornien, utan i hennes nya hem i Nashville, Tennessee. ”Very Cavallari” visar upp stjärnans hemliv, med NFL-kvartsbackens make Jay Cutler och hennes tre barn, och hennes yrkesmässiga ansvar att driva Uncommon James, hennes nyligen lanserade smyckes- och livsstilslinje, öppna sin flaggskeppsbutik och övervaka ett team av TV-klara medarbetare på företagets högkvarter. Cavallari har sedan ”The Hills” lagt upp sitt mode-cv genom att ta fram en modevisning med NFL-tema på New York Fashion Week, skapa sin egen skokollektion i samarbete med Chinese Laundry, kommentera mode på röda mattan för E! och naturligtvis lansera Uncommon James.
”Jag designar allt som jag älskar och vill ha på mig”, säger hon till Fashionista på telefon från Nashville. ”Det är en bra representation av min stil eftersom allt är enkelt och lättsamt och fint och enkelt.”
Då ”Very Cavallari” till stor del utspelar sig i en butiks- och modemiljö, tog vi tillfället i samband med lanseringen i akt att fråga dokusåpastjärnan, designern och entreprenören om hennes shoppingvanor, från tonåren till idag. Så läs vidare för att få veta mer om hennes första stora sprudlande som realitystjärna, när hon vet att en look i hennes garderob officiellt är ”dunzo” (förlåt, jag kunde inte låta bli) och hur hennes DGAF-attityd till mode går tillbaka till hennes ”Laguna Beach”-dagar. Spela Hilary Duff-låten och förbered dig på några Cavallari-monologer.
Stephen ”Steph-EEEN” Colletti, Cavallari och Talan ”ta-LAN” Torriero vid ett framträdande i en Bongo Jeans at Kohl’s Orange County-butik 2006. Foto: Foto: David Livingston/Getty Images
”På ’Laguna Beach’ – jag menar jag var 17 – så jag brydde mig inte. Jag visste inte ens vad mode var. Jag bar bara vad alla i Laguna Beach hade på sig och vad jag gillade. Jag menar, jag bar jeans först med Ugg-stövlar och jag tyckte att det var det coolaste någonsin. Det som var så bra med den första säsongen av Laguna Beach var att ingen av oss visste vad vi gav oss in på och därför brydde vi oss inte. Jag vet att jag inte brydde mig om mina kläder, mitt hår och min makeup. Jag levde bara mitt liv. Jag har aldrig varit ett stort fan av att lägga ner mycket tid på att göra mig redo varje dag. Jag tycker verkligen om det när det är då och då, men varje dag tycker jag att det är utmattande. Så jag har alltid varit så: Jag bryr mig, men inte så mycket.
Det är lustigt i den meningen att nu frågar folk ”gå tillbaka och kommentera dina kläder från för tio år sedan” och det är som ”åh gud”. Naturligtvis är de alla hemska! Det är bara allas utveckling och det jag hade på mig när jag var 18 år var förmodligen coolt vid den tidpunkten. Men nu, när jag ser tillbaka, är jag förstås rädd. Det kommer alltid att finnas ett element av ”låt oss gå tillbaka i tiden och kommentera den här bilden”, vilket de flesta människor inte behöver göra. Jag har inte nödvändigtvis något emot det. Jag lever bara mitt liv, så jag läser inte riktigt bloggar och kommentarer om vad folk tycker om mina kläder, så det påverkar mig inte på ett eller annat sätt, egentligen.
Jag skulle säga de senaste åren. Det var inte som ett ”ah ha”-ögonblick. Jag menar att jag har arbetat med många, många stylister genom åren och eftersom jag inte riktigt var säker på min egen personliga stil, som i början av tjugoårsåldern, försökte jag bara anpassa mig till det som min stylist satte på mig. Nu känns det som om jag verkligen vet vem jag är och vad jag dras till, så jag är mer benägen att säga ”nej” till saker som jag kanske inte skulle ha gjort tidigare, eftersom jag bara höll på att ta reda på min stil. Så nu förstår min stylist, som jag har arbetat med det senaste året, verkligen mig.
Jag arbetade med Dani, min stylist, för vissa looks. Eftersom jag är i Nashville och Dani är i L.A. är det inte så att hon kan komma över när som helst. Så vi satte ihop några looks när jag träffade henne innan vi började filma. Men eftersom hon inte är här var jag naturligtvis tvungen att göra lite själv också. Men jag tyckte faktiskt, om jag ska vara ärlig, att det var vettigare att göra det själv för att filma en sån här show, eftersom det är en dokusåpa och jag inte jobbar med en stylist varje dag. Så jag kände mig helt enkelt mer autentisk när jag satte ihop mina kläder och gjorde mitt eget hår och smink. Det är precis den jag är, så det kändes mer logiskt för mig.
Foto: Jag visste alltid mitt schema och exakt vad vi skulle filma nästa dag, så jag tog mig tid kvällen innan att tänka ut vad jag skulle ha på mig. Det skulle aldrig vara bara fem minuter innan vi började filma, bara slänga på en outfit tillsammans. Jag försökte verkligen tänka igenom det. Om jag bara var hemma och lagade middag, så är jag naturligtvis inte helt utklädd och det är verkligen vad jag skulle ha på mig – som små shorts och ett linne eller liknande – men om jag skulle gå till kontoret eller göra vad som helst, ja, då tänkte jag definitivt igenom det.
För att jag har ett kontor som jag går till behöver jag kläder som jag kan ha på mig på ett kontor, vilket jag inte behövde göra i… för evigt…. Jag har aldrig behövt göra det. Plötsligt måste jag skaffa mer professionella typer av kläder och klänningar och byxor och sånt. Jag gillar verkligen A.L.C. och L’Agence och Veronica Beard för bra blazrar. Jag gillar Helmut Lang och Frame Denim. Jag skulle bära jeans med klackar och en blazer. Jag tycker att det är en fantastisk klassisk look som man kan komma undan med. Ingen av mina outfits ser ut som om jag lagt ner mycket tid på dem, hoppas jag, utan de ser lättsamma och sofistikerade ut. Så förhoppningsvis, om vi får en andra säsong, tror jag att jag kommer att göra allting själv.
Den perfekta outfiten för mig är: jeans, ett par snygga stövlar, något grundläggande, som ett linne eller en t-shirt, en riktigt cool blazer och en hatt. Jag är helt och hållet för basics och jag tycker verkligen att accessoarer kan göra eller förstöra en outfit. Hela poängen med Uncommon James är att ha ett sortiment som är enkelt för den moderna kvinnan. Jag vill att du ska ta på dig de här plaggen och aldrig ta av dem. Jag vill att du ska mixa och matcha dem med det du redan har eller inom varje kollektion. Det är verkligen så min stil är. Jag vill kunna ta på mig saker och gå.
Jag är också en snabb shoppare. Jag vet antingen exakt vad jag vill ha – eller så vet jag vad som kommer att se bra ut på mig och vad som inte gör det – så jag går in och går ut, oavsett om det är i butik eller online. Jag kan inte spendera timmar och timmar. Jag kan inte dra ut på det. Om jag går in i en butik är jag inne och ute på fem minuter. Jag hatar att prova saker. Jag handlar främst på nätet och jag handlar på Intermix.com och Revolve.com och det är det enda jag gör, om jag ska vara ärlig. Dani köper lite saker åt mig ibland, men det är mina två favoriter.
Cavallari på 22nd Annual Elton John AIDS Foundation Academy Awards Viewing Party 2014. Photo: En av mina favoritkläder var från Oscarsgalan. Jag kommenterade för E! och jag bar en Alexander McQueen – bara väldigt enkel, vacker vit klänning med dessa pärlstavsförsedda kappärmar och jag var gravid så det var ett av de där riktigt speciella ögonblicken. Det var en av mina första gånger jag bar McQueen och jag kände mig som en prinsessa. Efteråt bytte jag om till en Balmain-klänning för att gå på en Elton John-fest och samma sak: det var första gången jag bar Balmain. Om jag ska vara ute och kommentera mode måste jag veta vad jag gör, så det har verkligen fått mig att tänka mer på det och bry mig mer om det, för att vara helt ärlig.
Men jag har verkligen inte så många designersaker. Det är förmodligen en missuppfattning om mig, men jag bryr mig helt enkelt inte tillräckligt. Det här är så hemskt, men jag bryr mig helt enkelt inte. Jag köper inga Chloé-skjortor eller -tröjor och jag tycker att det är löjligt, om jag ska vara helt ärlig. Jag är mer intresserad av att spendera pengar på, okej, ett par bra skor. Jag lägger ut lite pengar på en handväska. Jag köpte en liten baby Céline som har gult på sidorna. Det är liksom ett riskabelt drag för mig – att köpa något med gult – så det var en stor spendering för mig för inte så länge sedan och jag har bara använt den en gång, vilket verkligen är tråkigt. Det finns inte någon sak som jag har spenderat mycket pengar på. Det är snarare så att jag köper många saker, så att det blir som en enda stor spendering.
Hur jag handlar: Aurora James
Hur jag handlar: Tess Ward
Hur jag handlar: Ashley Benson
Foto: Jag är motsatsen till en hamstrare. Jag älskar att göra mig av med saker. Jag donerar massor eller så skickar jag fortfarande mina saker till Luxury Garage Sale i Chicago. Men bara som mina riktigt bra saker. Jag går igenom min garderob hela tiden. Visst, om jag inte har burit den på sex månader, men det finns tillfällen då jag tänker: ”Ja, jag kanske kommer att bära den”. Jag hittar alltid på någon slags ursäkt och sedan slutar det aldrig med att jag bär den. Så om den går igenom en cykel där jag funderar på om jag vill göra mig av med den, så gör jag mig av med den i nästa cykel, om jag fortfarande inte har burit den, så gör jag mig definitivt av med den. Ibland bär jag något ett par gånger och sedan tänker jag: ”Jag vet faktiskt inte, jag tycker inte om det”. Det låter som om jag ständigt shoppar och gör mig av med saker. Men jag handlar egentligen bara ett par gånger om året.
Jag har inte många sentimentala eller meningsfulla saker som jag har haft för alltid. Okej, jag har det första par Louboutins som jag köpte. Det var ett riktigt stort ögonblick för mig att köpa ett eget par när jag var 18 år och eftersom jag är en sådan skotjej – jag bara älskar skor – är de så slitna. Men det är bara svarta sling-backs, peep-toe-klackar. Men jag har dem fortfarande och jag älskar dem fortfarande. Jag är säker på att de finns med på några paparazzibilder. Jag vet att de finns på paparazzibilder.”
Denna intervju har redigerats och komprimerats för tydlighetens skull.
”Very Cavallari” sänds på söndagar klockan 22.00 på E!