Då det är ganska lätt att nå mig via sociala medier, är det sällan som folk använder kontaktformuläret på min hemsida för att nå ut.
Jag blir alltid lite upphetsad när jag får ett sånt mejl. Jag har haft en del intressanta människor som kontaktat mig tidigare om våra liknande intressen, och jag är generellt sett ganska glad över att få en ny kontakt.
Jag blev förvånad när jag upptäckte att meddelandet var från en gammal pojkvän, en person som jag hade dejtat en kort tid när jag bodde i en annan stad för några år sedan.
Jag hade nästan glömt bort relationen, eller i alla fall var det inte något som jag tänkte på ofta. Det var inget superseriöst förhållande.
Han var en kille som jag träffade i min keramikkurs på ett community college. Vi hade flirtat lite i skolan och slutade dejta i ett par månader. Vi tillbringade en hyfsad mängd tid tillsammans ett litet tag.
Jag minns honom som en okej kille. Han var definitivt inte elak eller kränkande på något sätt, men han hade en del personliga problem med sin hälsa, självkänsla och motivation; och jag tror att detta gjorde att han ibland betedde sig relativt självcentrerat och hänsynslöst.
Detaljerna är inte relevanta här, men det räcker med att säga att jag tappade intresset för att umgås med honom innan alltför lång tid. Jag hade dock lätt gått vidare från detta förhållande och besvärades inte av tankar om det.
Jag blev överraskad när jag fick hans meddelande, och jag minns raden som stod ut för mig mest:
”Det var 90 procent jag och 10 procent du.”
Det är sällan man får höra ett ex säga något som närmar sig ”Allt är mitt fel”, och naturligtvis är det nästan aldrig allt någons fel i ett förhållande.
Nej, det är en mening som känns ganska bra att läsa. Jag kunde höra mitt ego spinna som en katt.
Känner jag mig rättfärdigad?
När jag först började läsa mejlet och förstod vad det handlade om hade jag ett ögonblick då jag kände mig riktigt häftig.
Ja!
Det var han och inte jag. Det var jag som var den stora hela tiden, och alla tvivel jag någonsin haft på det kan dö nu.
Den känslan gick över väldigt snabbt.
Då började jag tvivla på mig själv, och det var bara början på en oväntad känslomässig berg- och dalbana.