Hydroxyapatitkristalldeposition (HADD) är en sjukdom med osäker etiologi som kännetecknas av periartikulära och intraartikulära avlagringar av hydroxyapatitkristaller.
Skuldranen är den mest frekvent drabbade platsen och har en klassisk form av kalksteninit.
Epidemiologi
HADD är vanligast hos personer i medelåldern.
Klinisk presentation
Lokaliserad smärta är en av de primära manifestationerna av sjukdomen, i samband med svullnad, ömhet och varierande begränsning av ledrörelsen. Ofta asymtomatisk.
Patologi
Den exakta etiologin har inte beskrivits; man tror dock att HADD börjar ansamlas i skadade senor (sekundärt till trauma) via fibrokartilaginös metaplasi 6.
Sjukdomen kännetecknas av kalciumfosfat (kalciumhydroxyapatit)-kristalldeposition i de periartikulära mjukvävnaderna, särskilt i senorna (känns bäst igen som kalcifik tendinit).
Framförallt gäller det axelleden, där kristalldepositionen sker i supraspinatussenan, men sjukdomen kan även drabba ett flertal andra platser. Kalcifik periartrit eller enthesit skulle vara den lämpligaste termen för detta tillstånd, eftersom det oftast förekommer i senans benfäste nära lederna 1.
HADD kan påverka andra senor i kroppen, t.ex. gluteus medius senan, eller längs lårbenet, samt på olika ställen i senfästen (t.ex.t.ex. armbåge, handled, hand, knä, fotled, fot och ryggrad) 2.
Kalcifikationer av varierande storlek och form kan involvera paraartikulära senor, slemhinnor och kapsel. Sjukdomen kan vara mono- eller polyartikulär.
Radiografiska kännetecken
Det specifika utseendet varierar beroende på kalkstadiet, uppdelat i de formativa, vilande och resorptiva faserna. De formativa och vilande faserna kommer att framträda som rund till ovala förkalkningar i mjukvävnaden med väldefinierade gränser. Den resorptiva fasen är dåligt definierad och ser ut som en kometstjärt. Den resorptiva kan efterlikna en periostal reaktion. 6.
Plain radiograph
Den framträder som homogen, rund-till-ovoid förkalkning i mjukvävnad med väldefinierade eller dåligt definierade marginaler. De mest karakteristiska lesionerna ses i axeln med supraspinatus- och biceps-senan inblandning, i anslutning till den större tuberkulan respektive glenoidtuberkulan, där dessa senor fäster.
Depositioner inom infraspinatus- och teres minor-senorna är inte ovanliga och kan ses i anslutning till den större tuberositeten på internrotations- eller axillarbilder 1.
Bearbetning och prognos
Bearbetningen är huvudsakligen konservativ, med bland annat NSAID-preparat, lokal värmetillförsel och sjukgymnastik. Lokala kortikosteroidinjektioner kan också vara till nytta.
Kirurgiskt avlägsnande av förkalkningar kan vara lämpligt i fall som är refraktära mot andra försök till konservativ behandling.
Ultraljudsablation kan visa sig vara av kortsiktig nytta i särskilda fall. Dess långsiktiga nytta har dock ännu inte visats 3.
Komplikationer
Om HA-kristaller är intraartikulära kan de orsaka leddestruktion. Vilken led som helst kan drabbas; axeln är vanligast drabbad, vilket resulterar i Milwaukee shoulder 4.
Differentialdiagnos
Differentialdiagnosen av ledsmärta med förkalkning är omfattande och förekommer vid många tillstånd som t.ex:
- kalciumpyrofosfatdihydratdepositionssjukdom (CPPD)
- dystrofisk förkalkning
- renal osteodystrofi
- hyperparatyreoidism
- hypoparatyreoidism
- tumoral kalcinos
- kollagen vaskulär sjukdom
- sarkoidos
- ochronos
- mjölk-alkalisyndrom
- hypervitaminos D
.
En annan faktor att ta hänsyn till vid en kalktäthet i närheten av en led (vanligtvis knä, armbåge, etc.) skulle vara en lös kropp från en osteochondritis dissecans (OCD) givarplats. Därför bör röntgenfynd, en grundlig anamnes samt fysisk undersökning, lämpliga laboratorietester och ytterligare avbildningsmodaliteter användas för att identifiera den mest sannolika etiologin 5.
.