Det är troligt att du förmodligen har hört via sociala medier att den populära kristna kvinnoförfattaren Jen Hatmaker, i ett försök att vara medkännande och kärleksfull, uttalade sig till stöd för hbtq-relationer. Hon hänvisade till och med till dem som ”heliga”. Detta har blivit känt som den ”bekräftande” ståndpunkten.
I det här inlägget vill jag dela med mig av några viktiga kristna svar eftersom detta är riktigt viktigt och du måste vara medveten om dem. Men innan jag gör det vill jag dela med mig av några kritiska utgångspunkter för att ge en evangeliecentrerad och tydligt kristen grund för detta samtal.
För det första är alla människor trasiga – vi uttrycker bara vår trasighet på olika sätt. Därefter är alla människor välkomna – evangeliet är goda nyheter för oss alla. Och slutligen är alla som följer Jesus kallade att omvända sig – eftersom vi alla befinner oss i den långa processen att formas till Jesu avbild. Det finns alltså inget utrymme för självrättfärdighet eller stolthet. Det finns inte heller något utrymme i kristendomen för hbtq-skämt eller mobbning av något slag. Låt mig uttrycka detta så tydligt som möjligt – detta är synd och måste upphöra.
Jag vill också dela med mig av en punkt där jag håller med om något som Jen Hatmakers make Brandon skrev på Facebook: ”Vår övertygelse är att kyrkan kan göra så mycket bättre ifrån sig när det gäller att hantera det här samtalet och att vi kan göra så mycket bättre ifrån oss när det gäller hur vi behandlar varandra på vägen.”
Jag håller med. Kyrkan har inte alltid gjort detta bra. Och det är helt på sin plats att be våra hbtq-vänner om ursäkt för de sätt på vilka de kan ha blivit sårade, nedvärderade, missförstådda eller till och med avhumaniserade. Vad vi dock inte kan göra är att be om ursäkt för det som Gud tydligt har uppenbarat för oss i Skriften.
3 svar på Jen Hatmaker som du måste ta dig tid att läsa:
(1) Love Your Neighbor Enough to Speak Truth: A Response to Jen Hatmaker av Rosaria Butterfield
Här är bara ett kort utdrag ur Rosarias artikel, som var en del av hbtq-rörelsen, som påminner oss om att vi måste älska våra grannar tillräckligt mycket för att tala sanning:
”Om detta hade varit 1999 – det år då jag omvändes och lämnade den kvinnliga och lesbiska gemenskap jag älskade – i stället för 2016, skulle Jen Hatmakers ord om heligheten i hbtq-relationer ha strömmat in i min värld som en balsam från Gilead. Hur fantastiskt skulle det inte ha varit att ha någon så strålande, kunnig, ödmjuk, snäll och rolig som Jen som säger högt vad mitt hjärta ropade: Ja, jag kan ha Jesus och min flickvän. Ja, jag kan blomstra både i min akademiska disciplin (queerteori och engelsk litteratur och kultur) och i min kyrka. Min känslomässiga svindel kan återigen bli normal.”
Kanske behöver jag inte förlora allt för att ha Jesus. Kanske skulle evangeliet inte förstöra mig medan jag väntade, väntade, väntade på att Herren skulle bygga upp mig igen efter att han dömt mig för min synd och jag lidit konsekvenserna. Kanske skulle det gå annorlunda för mig än för Paulus, Daniel, David och Jeremia. Jesus kanske kunde rädda mig utan att plåga mig. Kanske skulle Herren ge mig respektabla kors (Matt 16:24). Hanterliga törnen (2 Kor 12:7)….
Hur jag känner mig säger inte vem jag är. Endast Gud kan berätta för mig vem jag är, eftersom han har skapat mig och tar hand om mig….” (Läs resten här)
(2) A Few Thoughts On The Hatmaker Hermeneutic by Kevin DeYoung
Här kommer lite DeYoungs viktiga observationer – särskilt om argumentet ”Not that Kind of Homosexuality” som används i revisionistiska tolkningar av de relevanta bibelställena:
”Argumentet ”inte den sortens homosexualitet” har vederlagts av ett antal konservativa exegeter och av en mängd hbtq-bekräftande forskare. Om Paulus bara menade att tala om pederasti, varför använde han då inte det grekiska ordet för pederasti? Om han ville skona engagerade homosexuella partnerskap från sitt fördömande i Romarbrevet 1, varför upprepade han då skapelsens språk och talade allmänt om att ”byta ut” naturliga funktioner mot sådana som är onaturliga?
Om Nya testamentet bara hade ”dålig” homosexualitet i åtanke, varför visar källor från den grekisk-romerska världen att alla typer av homosexuella relationer var kända under det första århundradet, från lesbianism, till orgiastiskt beteende, till könsbytande ”äktenskap”, till livslångt samkönat sällskap (se Thomas Hubbard, Homosexuality in Greece and Rome: A Sourcebook of Basic Documents)?
Non-kristna forskare vet bättre än att försöka ”rädda” Nya testamentet från sig självt. Vilket är anledningen till att Louis Crompton, en homosexuell man och pionjär inom queerstudier, kunde skriva: ”Ingenstans antyder Paulus eller någon annan judisk författare från den här perioden det minsta godkännande av samkönade relationer under några som helst omständigheter. Tanken att homosexuella skulle kunna bli förlösta genom ömsesidig hängivenhet skulle ha varit helt främmande för Paulus eller någon annan jude eller tidig kristen.” (Homosexuality and Civilization, 14)….”
Läs resten här
(3) Några tankar om Hatmakers ståndpunkt om HBTQ av Sean McDowell
Sean McDowell är en av de mest eftertänksamma och nådiga rösterna inom kristenheten idag. Här är en del av hans svar:
”Jag håller respektfullt nog inte med, för även om bibliska förbud kan skrivas i samband med de synder han nämner, så grundar sig den moraliska orättvisan på dess brott mot Guds skapelseimperativ (1 Mos 1, 2). De synder han nämner är destruktiva, men det är inte därför de är felaktiga. Snarare är de destruktiva eftersom de är felaktiga. Och de är fel eftersom Gud har avsett att sex ska upplevas mellan en man och en kvinna i ett livslångt äktenskapsförhållande (1 Mos 2:24). Detta är den konsekventa läran bakom hela Skriftens undervisning om sex. Guds skapelseberättelse utgör grunden för mänsklig sexualitet och ligger konsekvent bakom bibliska riktlinjer (t.ex. 3 Mosebok 18:22; Romarbrevet 1:26-27).”
Hatmakers resonerar också om att när det gäller äktenskap så övertrumfar trohet kön. Därför är sex, oavsett om det är heterosexuellt eller homosexuellt, avsett för monogama ”äktenskap” mellan två individer som offrar sig för varandra.
Men Jesus verkade ha en annan uppfattning. I själva verket ansåg Jesus att kön har en tydlig betydelse för äktenskapet. Han såg inte äktenskapet som två individer som uppoffrande engagerar sig för varandra, utan som en man och en kvinna som uppoffrande engagerar sig för varandra, vilket som en förening representerar Guds kärlek och trohet till kyrkan….”. (Läs resten här)
(4) Nicholas Wolterstorff (tidigare Calvin College) bejakar samkönat äktenskap
Också i veckan offentliggjorde den framstående kristna professorn Nicholas Wolterstorff sin hbtq-positiva ståndpunkt. Du bör också läsa Wesley Hill, en kristen som kämpar med samkönad attraktion men som har bestämt sig för att förbli celibatär i stället för att bryta mot Guds tydliga design för mänsklig sexualitet, i hans svar:
Nicholas Wolterstorff’s Cheap Shots: Why the Christian Philosophers Case for Same-Sex Marriage is Shallow av Wesley Hill.
Var lämnar det oss?
För att vara uppriktig är det här samtalet viktigt eftersom det i slutändan är den bibliska auktoriteten som står på spel. Och om den kristna Guden existerar och har talat i Bibeln om sin utformning av mänsklig sexualitet och blomstring, så har du och jag – eller någon annan – inte auktoritet att ändra detta baserat på känslor, sociala överenskommelser eller kulturella banor.
Kristna måste säga med all nåd, ödmjukhet och kärlek; här står vi, vårt samvete är bundet till Guds ord … vi kan inte göra något annat. Den helige Ande kommer aldrig att leda människor till att bryta mot den Skrift som han har inspirerat (2 Tim 3:16-17). Vi kan inte bejaka något som Gud inte bejakar.
Utforska vidare:
- När ska kristna vara intoleranta?
- Äktenskap mellan personer av samma kön: Vad händer nu?
- Hur illusionen om ”yttrandefrihet” dödar den högre utbildningen